Vardagslivet

Dagens tips: spela kula med barnen!

Mest för min egen skull, för att jag nu som vuxen hade råd att köpa precis vilka vackra kulor jag ville, köpte jag ett paket med 85 ljuvliga glaskulor. Barnen fick sedan välja fem var (och varje gång de spelar slut på sina kulor får de välja fem nya), jag gjorde upp en finfin bana och så fick de börja kasta. Det tog inte lång tid förrän de vunnit så pass många att jag fick göra en svårare bana och öka avstånden lite. Vi spelar på mattan för då får kulorna lagom fart. Det här är ett spel som barnen verkligen älskar! De älskar spänningen och rasslet av kulorna när de vinner en storvinst, och eftersom de får nya kulor om de råkar förlora alla är det inte hela världen. Svårighetsgraden kan varieras ad infinitum, banan ser olika ut varje gång och om de spelar bort många av sina kulor får de en roligare bana. Dessutom älskar både barnen och jag att titta på de vackra kulorna och fundera på vad de ser ut som. Där finns nattkulor, prickiga korva, spaghettis, karameller och blåbär.

Så snart barnen kommit ur fasen då allt de får i sina små händer med våld måste trötas in i munnen är kula ett spel vi mycket varmt kan rekommendera!

 

Om en halv sekund blir jag av med en ansenlig mängd kulor.

Jag har ungefär lika många kulor som Vilho har tänder.

Det gäller att sikta och att hålla tungan rätt i mun…

Vardagslivet

Barnen åker till Mummi

Barnen ska få åka till Mummi på ööö-kyllä, som Tilda säger, och ska avhämtas först imorgon. Jag och min högt vördade älskade make har varit gifta i över fem år. Det betyder att en barnfri natt är ordentligt upphetsande, för då får vi äntligen chansen att sova hela natten och till längre än 7.30 på morgonen. Och så kan vi äta en lång, härlig frukost där vi kan sitta vid varsin ända av ett bord och läsa tidningen i total tystnad. Hade mitt fjortonåriga jag fått veta att det betraktas som en ultimat date hade mitt fjortonåriga jag gett mitt nuvarande jag på käften. Sedan hade mitt nuvarande jag gett mitt fjortonåriga jag utegångsförbud i tio år och tagit en till kopp kaffe.

Tilda har packat sin väska färdig för länge sedan. Det framgår med all önskvärd tydlighet att hon har samma sinne för dimensioner beträffande mängden kläder som behövs för en övernattning och storleken på väskan för att rymma alla dessa som sin milda moder har.
20121006-130853.jpg20121006-130826.jpg20121006-130814.jpg20121006-130808.jpg

Vardagslivet

I helgen har vi…

… njutit av den underbara höstsolen, planterat de sista blommorna som borde komma i marken och krattat så mycket löv att armarna idag är väldigt skakiga redan innan björkarna faktiskt börjat tappa sina löv. Somliga av oss har klättrat väldigt högt upp i en klätterställning. Andra har stått på marken och skrikit ”försiktigt nurå!”.
20121001-101242.jpg

… varit på Bistro Omat i Kyrkslätt och ätit oss blinda. Barnen uppförde sig riktigt fint och provade flera olika maträtter de egentligen inte ville prova. Min högt vördade make var nöjd med mitt uppförande också för ”you looked good, and that is really all that matters in a wife”. Sedan var det en del av oss som fick springa lite. Tilda fick klappa på en alldeles riktig baby, som hon sedan klappade så länge att den somnade.
20121001-101303.jpg

… slängt ihop en tårta vi kom på att vi ville göra framåt tiosnåret på kvällen. Med hjärtan i sockermassa, tryckta med helt vanliga pepparkaksformar, blev det en riktigt fin tårta som var enkel nog för att barnen helt själva skulle kunna laga den.
20121001-101319.jpg

 

Vardagslivet

Cykling och frågelekar

Igår kväll tog vi en snabb cykeltur. Extra snabb var den i en grusig backe. Helt kräääjsi, som Tilda sa.

20120919-211557.jpg

Sedan käkade vi kryddkaka och hade frågelekar. Vilho byggde saker och vi gissade vad det var. Det här, till exempel, var ett bord med en penna som står upp. Konstigt nog var det ingen som gissade på det.

20120919-211647.jpg

 

Vardagslivet

Samtidigt hos oss

Tilda städar. Nästan. Egentligen gör hon precis vad alla andra i den här familjen också gör när de ska städa och det kommer en bok i vägen.

20120918-185241.jpg

Vilho har spelat så mycket Skylanders att jag måste ställa mig framför TVn om jag vill prata med honom. Och gör jag det trycker han som fasen på B-knappen i ett desperat försök att få mig att implodera.

20120918-190519.jpg

De krysantemum som kostade en euro på lokala affären blommar fortfarande som sjutton, och gör att den där hösten känns lite mer acceptabel.

20120918-185259.jpg

Köket ser ut som om Egyptens alla gräshoppor haft firmafest, och i mitt ansikte syns effekten av en veckas uppbyggande hudvård av typen ”torka bort snor”.

20120918-190538.jpg

 

Men i ugnen väntar en kryddkaka på att jag och ungarna ska ta en kvällspromenad, ett bad och tända en brasa i öppna spisen…

Vardagslivet

Att sortera gamla foton

Idag hade jag tänkt städa. Det är svårt när man är så snuvig att det droppar varje gång man böjer sig framåt för att plocka upp något. Men omöjligt blir det först när man gräver fram en hög gamla foton och barnen kryper upp i famnen och kräver att man genast berättar om allt.

Sommaren när Tilda var dryga året köpte vi världens sötaste hätta åt henne. Den var det enda plagg vi lyckades få henne att använda på hela den sommaren. På Skeninge Marken hittade hon en liten gul barnvagn i plast som var det enda på hela marknaden hon vägrade släppa när hon väl fått tag på. Eftersom vi inte lyckades bända upp hennes hand fick vi betala tjugo spänn för att få ta med oss unge och leksak hem. Sedan gick hon som en märla resten av sommaren för att kunna skjuta vagnen framför sig.

20120915-215149.jpg

Vilho älskade att gräva från den stund han för första gången körde sina små fingrar ner i jorden. Till skillnad från många andra barn bekymrade det honom inte det minsta att han var lortig. Tvärtom. Fortfarande idag är han nästan dagligen ute och gräver i trädgården. För två veckor sedan grävde han exempelvis ett präktigt hål mitt i gräsmattan i vilket han satte en egensnickrad skylt som pekade ut vägen till kojan under äppelträden.

Vardagslivet

Och en sån som satt sig i yoghurt

Ni vet hur det är. Man drar på sig ett par byxor och så ser man en fläck stor som en kuststad på rumpan men så tänker man att ”äh vafn dä ä ba typ nå yoghurt” och så låter man livet gå vidare. Det väljer jag att inte tolka som en småbarnsförälders uppgivenhet inför naturkrafterna utan som att jag är en sån sorts person som inte hänger upp mig på petitesser, som är tolerant och fördomsfri. En sån som funnit inre frid.

20120901-130947.jpg

Godsaker · Vardagslivet

Mammapappa-picknick och ett Mycket Viktigt Recept

Igår hade det finlandssvenska föräldraforumet mammapappa.com sin årliga picknick. Jag ska inte tråka er med en alltför lång genomgång men några saker vill jag ändå lyfta fram:

För det första förtjänar den fantastiska Tove att hyllas igen, och igen, och igen. Likaså hennes man (kanske mest känd som ”han den där superhunken från Danmark”) gjorde både igår och alla andra dagar en lysande insats. Jag hoppas att de aldrig förstår exakt hur viktiga de är för alla oss användare för man kan få stressrelaterade ångestattacker för betydligt mindre.

För det andra är jag oerhört glad över att se att mammapappa.com inte alls är mamma(pappa).com. På picknicken syntes det tydligt att det var ett föräldraforum och i ett samhälle som klagar på pappor som inte vill vara hemma och sköta sina barn samtidigt som mammacaféer, mamma-barn-yoga och moderskapsförpackningar ses som självklara är liknande initiativ extra betydelsefulla.

För det tredje måste jag, på ett högst egocentriskt plan, erkänna att det var andligt uppbyggande när så mycket folk som egentligen inte tillhör forumet kom fram och skramlade med plånboken i förhoppningen att de cupcakes jag bakat var en del av Ravintolapäivät. Jag är av den bestämda åsikten att folk i allmänhet behöver mer cupcakes – lite mer dekadens – i sina liv.

Därför kommer här också receptet på söndagens cupcakes!

Jordgubbscupcakes med vitchokladfrosting

Kör
150 g bra ekologiskt smör (inget yäckigt margarin!)
2 dl socke
r
i en mixer. Först blir det smuligt, sedan hoppar det ihop till en boll och därefter blir det ett sorts vitt fluff. Vitt fluff är bra. Alltid. Medan du kör, tillsätt
1 ägg och strax därefter
1 ägg till
1 tsk vaniljsocker
0,5 dl vatten
1 dl frysta jordgubbar

Du bör nu ha ett rosa fluff. Det är också bra. I en annan skål blandar du sedan
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Stanna mixern om du inte redan gjort det. Häll i mjölblandningen och kör sedan på låg hastighet och med pulsfunktionen. Kör du på full hastighet har du gjort jordgubbsdoftande stenar, vilket förvisso inte är helt illa men olyckligtvis nästintill oätligt.

Smeten räcker till 10-12 normalstora muffins eller förvånansvärt exakt 24 små. Alltid när jag lagar muffins har jag en metallform att sätta pappersformarna i. På så vis blir det höga, fasta muffins istället för… ja… ni vet… platta och vingliga. Grädda små muffins 10 minuter i 210 grader, större muffins något längre (ca 12-15 min) något svalare (ca 180 grader).

Det här är ett grundrecept på världens enklaste och godaste frosting:

Ta lika delar vit choklad och naturell färskost (exempelvis Philadelphia). För 24 små cupcakes räcker 150 gr, men å andra sidan är det ett välkänt faktum att man aldrig kan göra för mycket. Smält chokladen i vattenbad (i en bunke satt över en kastrull med kokande vatten), låt svalna något och vispa sedan (för hand) ihop choklad och färskost. Låt frostingen svalna helt innan den spritsas. Förvarad i en spritspåse håller frostingen i minst en vecka i kylskåp. Förmodligen håller den längre också, den har bara blivit uppäten innan liknande teser kunnat testas. Låt gärna spritspåsen ligga en stund i rumstemperatur innan du spritsar så blir frostingen mjukare och följsammare.

De små dekorationerna är gjorda av sockermassa och sockerkulor.

Formar, sockermassa och liknande finns att köpa på exempelvis Confetti.

20120820-120135.jpg

Vi åt oss igenom imponerande 170 cupcakes.

Vardagslivet

Rätt som det är

är barnen stora. De sitter bubblande av förväntan i bilen och är redo.

Är du redo Vilho? frågar jag och får en sista hålla-handen innan han försvinner iväg för att leka med nya och gamla vänner. Förskolan. Det är stort.

Tilda ska för första gången gå till dagis helt utan Vilho.

Är du redo Tilda? frågar jag.
Hejdå! säger Tilda.

Då är det väl bara jag som ska bli redo.

20120814-110713.jpg