Etikettarkiv | Allting blir roligare om man gör det med en låda

Min obekväma superpower

I går kväll var jag ute tillsammans med en kompis. Det blev, som man säger, ganska sent. Och ni vet ju att jag inte super, men av någon märklig anledning är jag alltid den som blir fullast ändå. Den där som skränar mest, som blir bråkig, som ska dansa oavsett om det finns ett dansgolv, som pratar lite för högt, skrattar för mycket åt sina egna skämt och som sedan ska lägga armen om alla och sluddra om hur jävla bra kompisar de är.

I dag mår jag följaktligen som jag förtjänar. Det fina är dock att den som stod ut med mitt sällskap kvällen innan och kan ha supit hur mycket som helst likväl tenderar till att vakna upp fräsch som en sommarmorgon, till fågelsång och solsken. Det är min special superpower (no pun intended). Jag absorberar folks bakfyllor.

Så vad är era special superpowers?

Inte för att jag har suttit inne för länge eller så…

… men jag läste just ett dokument från år 1401 och ser ni vad det står?

snopptorp

Ser ni?

 

Ok. Spoilervarning!

 

 

Det står Snwppatorp. SNOPPTORP! Alltså, jag vågar inte ens berätta hur länge jag har skrattat åt det här nu.

 

Det ska tilläggas också att bilden är härifrån!

Julkransar och mammapoäng

De har avverkat massor med skog här i trakten. Även om jag saknar skogen så tänkte jag lite att om livet serverar citroner får man göra lemonad och gick till kalhygget som för några veckor sedan var en hundraårig granskog och samlade kvistar. Av kvistarna band jag en dörrkrans som jag är oförblommerat stolt över eftersom jag aldrig bundit någon mer avancerad krans än ostadiga midsommarkransar förr.

Och ibland slås jag av en sådan hänförelse inför vackra detaljer. Som granris bredvid den gamla trälådan från Tölö Sockerbolag, numer fylld med potatis jag hämtat från jordkällaren. Det är så pittoreskt och Bullerby-bra att jag knappt täcks skriva om det. Det finns ju viss berättigad kritik mot bloggar som bara beskriver vit underskön inredning som aldrig skulle fungera i ett riktigt hem. Livet är ju liksom inte alltid så där… rent. Men jag klamrar mig fast vid de spontana lyckorusen och bjuder er på bilder från hur vackert det var innan jag drog på mig trädgårdshandskarna, satte sekatören i granriset och lärde barnen en ny uppsättning fula ord att beskriva myten om mysigt DIY.

För om jag ska fokusera på att katterna har lönnmördat en pappersrulle på kontorsgolvet istället för att mina frösådda pelargoner faktiskt fortfarande blommar, eller att det står en låda ruttnande blomkålssoppa som vi alla försöker undvika i kylskåpet istället för att jag gjorde supergoda julglassportioner till barnen igår då tror jag att det skulle bli svårt att orka. Det handlar inte så mycket om att försöka ljuga om att allting alltid är tipp topp, att jag aldrig skulle bli trött och förtvivlad, utan om att försöka hålla fokus på de där ljusglimtarna som håller mörkret borta.

Fun fact angående mörker: Det går inte att avgöra om solen gått upp alls i dag. Jag misstänker att det inte kommer att hända.

IMG_1951-20141121 IMG_1953-20141121 IMG_1961-20141121 IMG_1958-20141121 IMG_1968-20141121

Katten och lådan

Det är ett välkänt faktum att Internet kan förlåtas många synder på grund av att dess övergripande funktion är att agera forum för dyrkande av kattbilder. Så i dag låter jag Percival göra världen till ett lite bättre ställe. Observera att lådor upphör att följa naturlagarna i närheten av katter. Till exempel skulle man ju först kunna tro att den här lådan är för liten för Percy, men så är det ju inte.