Min syster skickar helghälsningar. Stackarn har ingen katt, men här är hennes hund Karhu utklädd till irländsk bonde.
Vem ska man tro på? Om peer review och vetenskaplig metod. (Och källkritik, för tjyven!)
Att diskutera vaccin har varit lite som återuppleva tiden då vi förde väldigt mycket genusdebatt med typerna från… eh… Genusdebatten. Det är att möta människor som liksom lever i ett parallellt universum, som med hjälp av det förunderliga Internet är precis lika väl uppbackat som mitt eget universum. För den som kommer in i en sådan diskussion kan jag tänka mig att det är jättesvårt att veta vem och vad man ska tro på. Båda sidor kan hitta lika många länkar som bekräftar ståndpunkten liksom.
Det är här källkritiken kommer in. Många av de artiklar som har använts i argumentationen de senaste dagarna är nämligen inte vetenskapliga artiklar, fast de låter så och är skrivna av någon med extra bokstäver framför namnet. Den stora skillnaden är att vetenskapliga artiklar inte bara skrivs av en person med utbildning som är relevant för ämnet (det vill säga, en PhD skriver i allmänhet inte vetenskapliga artiklar om medicin utan i humanistiska ämnen – hen är filosofie doktor och det är som att ta medicinska råd från en filosof) utan också att artikeln har gått igenom det akademiska maskineriet.
Det leder oss vidare till peer review. Peer review innebär att alla artiklar som ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter (även på nätet) först ska godkännas av andra experter i ämnet. Oftast är det double blind peer review vilket betyder att varken den som utvärderar eller författaren får veta varandras namn (och artiklarna måste skrivas utan att man avslöjar vem man är i texten) samt att det är två, för varandra okända, experter som utvärderar. Att utvärdera betyder inte att ta ställning till ifall man gillar resultaten eller inte, utan till om författaren har kommit fram till resultaten på ett vetenskapligt sätt. Har författaren följt alla regler som finns? Har hen dokumenterat allt som hen gjort så noga att undersökningen kan återskapas? Är hen medveten om den nyaste och viktigaste forskningen i det egna ämnet?
För att ta ett litet exempel: Det finns mängder av artiklar som har undersökt sambandet mellan autism och vaccin och alla konstaterar att ett sådant samband inte existerar (förutom en, som sedan dess har visats felaktig). I filmen Bought, som jag skrev om, är det en mamma som hävdar att man måste utgå från att vaccin orsakar autism när man studerar sambandet. Ur ett vetenskapligt perspektiv så vore det helt förkastligt. Det är teoretiskt möjligt att man en dag hittar ett samband (teoretiskt möjligt på samma sätt som att det finns liv på solen) eftersom vi inte vet hur framtidens forskning kommer att se ut, men att utgå från ett samband med det vi vet i dag kommer att ge felaktiga resultat. Det är sånt som inte kommer att gå igenom peer review, som inte bör gå igenom peer review. På samma sätt kan forskare idag inte utgå ifrån att det finns liv på solen – det överensstämmer helt enkelt inte med vad vi känner till om solen och om förutsättningarna för liv.
Peer review betyder dock inte att man alltid måste hålla sina kompisar om ryggen och aldrig kan avvika från upptrampade spår, men det betyder att den som tänker trampa nya spår måste bevisa att det är ditåt man ska. Bevisbördan ligger inte hos dem som stannar kvar utan hos den som kommer med något nytt. Så att säga.
När väldigt många forskare håller med varandra råder det konsensus. Det betyder att någonting är att betrakta som fakta. Det kan gälla alltifrån att genus existerar och att evolutionsteorin förklarar vår utveckling till att vaccin är ett effektivt sätt att skydda befolkningen mot farliga sjukdomar. Två saker härifrån:
1: Det går alltid, oavsett vad det gäller, att hitta en forskare som inte håller med. Alltid. Konsensus är inte när precis varenda en håller med utan när nästan alla gör det.
2: Även angående saker som det råder konsensus om finns det givetvis många olika tankar om sådant som orsak och verkan, utbredning och så vidare. Vi vet att genus existerar, men det påverkar olika människor på olika sätt i olika miljöer. Vi vet att evolutionsteorin förklarar utveckling, men främst som en ram inom vilken bilden kan förändras. Vi vet att vaccin är ett effektivt skydd, men vilka vaccin och när de bör tas kan variera. Det här fäller dock inte vad som är fakta!
Jag tror att det var David Patrick Moynihan som först sa det:
”You’re entitled to your own opinion, but not your own facts.”
Och som Christine svarade när någon föreslog att man skulle våga söka sina egna fakta:
”Fakta är fakta och är sanna oavsett vem man är.”
När man känner sig osäker på vem man ska tro på och det blir länkkrig ska man följa länkarna och utvärdera trovärdigheten i det man möter. Det första man ska göra är att kontrollera vem det är som har skrivit. Är det en känd motståndare? Är det någon som kommer att tjäna mycket pengar på sin åsikt (typ hemsidan till ett läkemedelsföretag)? Gå vidare. Gå till vetenskapliga artiklar, som har gått igenom den kontroll som behövs för att man ska kunna lita på dem. Kontrollera att de har blivit peer reviewade (en del artiklar kan se vetenskapliga ut, men har inte genomgått peer review) för det är en bra kvalitetsmarkör även om den inte är ofelbar. Och när experter på ett ämne säger att det råder konsensus så är det fakta de menar. Det är kanske inte alltid den fakta man ville höra, men man får inte välja sin egen fakta. Att man blir kränkt av fakta har ingen betydelse för faktans trovärdighet.
Debatten i dag förs ofta på ett sådant sätt att man vill lyfta fram den andra sidan, vilket jag så där i princip tycker är helt bra, men det leder till att man kan få en snedvriden bild av vad som faktiskt är fakta. Ingen beskriver det bättre än John Oliver:
Så nej, man ska inte våga söka sin egen fakta; man ska våga källkritiskt granska länkar man får framför sig. Man ska inte satsa på att vara skeptisk mot fakta, utan på att se vad som är fakta.
Sensation
Ni som har hängt här ett tag kan uppskatta det sensationella i det här: jag har nästan kommit fram till Åbo och mina strumpbyxor är fortfarande hela!
Om filmen Bought och lite till om det där med vaccin
Jag blev ombedd att titta på filmen Bought och kommentera den. Och det finns en del hel att säga. Till att börja med förklarar producenten att han vill föra en öppen konversation om vaccin, för att vi ska kunna få veta så mycket som möjligt, men all information i filmen kommer från motståndarsidan. Bara där borde den som söker objektiv information dra öronen åt sig.
Sedan får man bilder från ett ultraljud och hör ett fosterhjärta och en kvinna som talar om den naturliga moderskapsinstinkten och ”the mother’s love, that comes so naturally” och beskriver detta som premisserna för hur man ska veta vad som är bra för barnet. Det finns ingen bättre än mamman att göra det. För det första kan jag villigt erkänna att det är först sedan mina barn blivit betydligt äldre som jag har haft sinnesnärvaro nog att inte hispa för minsta lilla. Särskilt med första barnet var det väldigt hispigt så fort han andades konstigt, åt konstigt, whatever konstigt. För det andra finns det en obehaglig mängd mammor som under inga omständigheter har något naturligt band till sina barn som gör deras omdöme bättre. Fråga vilken socialarbetare som helst. För det tredje finns det mängder med foster- och adoptivmammor som har lysande omdöme och kärlek för sina barn trots att de inte fött dem. Tanken på den biologiska modern som gudinna är en dålig utgångspunkt om man vill tala fakta.
Däremot skulle jag vilja hävda att det finns många föräldrar som inte blir hörda när de söker vård för sina barn och är oroliga över något. Istället blir de avfärdade som just hispiga, och det är verkligen inte ok. Föräldrar känner sitt eget barn bäst och är de första som märker om något är på tok. Föräldrarna är dock inte de som är bäst lämpade att avgöra medicinska åtgärder, förutsatt att de inte är läkare.
Modersinstinkterna är filmens första bas, på vilken resten av argumentationen vilar och den återkommer hela tiden. ”As a mom, I just want what is best for my kids” menar en mamma och insinuerar att den som inte följer hennes exempel vill något annat.
Den andra basen argumentationen utgår ifrån står en av filmens huvudpersoner, MD Toni Bark för. Och hon må vara MD men hon är banne mig inte historiker. Hon menar att det är först nu som vi ser ”chronic debilitating disease in children” vilket är helt felaktigt. En vän till mig, Jennu Kuuliala, har till exempel skrivit om just de sakerna baserat på medeltida mirakelberättelser. Kroniska, försvagande sjukdomar finns dokumenterat sedan antiken – även i barn. På senare tid har ADHD-diagnoser ökat drastiskt, ja, men det betyder inte att det är fler som har ADHD i dag än förr – bara att vi diagnosticerar fler. På samma sätt hittar man inga fall av män som våldtagit sina fruar från 1800-talet för det var inte brottsligt, och väldigt få homosexuella från äldre tider eftersom det var belagt med dödsstraff. Det föds inte fler homosexuella procentuellt i dag (förmodligen) – det är bara fler som vågar komma ut med det.
Så när MD Toni Bark konstaterar att barn blir sjuka nu på sätt som de aldrig förr blivit och hävdar att det därför logiskt måste beror på de andra nykomlingarna GMO och vaccin så utgår hon från en felaktig premiss. Och, som min bror brukar säga, den som utgår från en felaktig premiss kan komma fram till vilken slutsats som helst.
Sedan går de vidare och intervjuar bland annat en familj som tillhör den statistiska typ miljontedel som fått allvarliga biverkningar av vaccin. En vacker, amerikansk familj med en son vars liv är förstört (enligt mamman). Trots att de skulle ha betydligt lättare att hitta någon av de miljoner familjer i världen som drabbats av sviterna från de sjukdomar vaccinen skyddar ifrån är det inte en enda av de familjerna som får komma till tals. Dessutom har de mage att hävda en koppling mellan vaccin och autism, vilket det alltså inte finns några som helst bevis för. Zilt. Nada. Jag förstår mamman till den autistiske pojken som vill att forskningen åter ska ta sig an ämnet, men det har alltså bedrivits MASSOR med forskning utan att kopplingen har hittats. Mamman menar att man måste ta sig an autism som ett resultat av vaccin så man kan hitta ett botemedel. Det är lite som att slå sig med en hammare på tummen och tro att det ska börja regna för att lilltån värker. Det finns ingen koppling. Ja, och hon som de intervjuar som säger att hon ”började studera autism och sedan studera vaccin”, hon är alltså filosofie doktor, inte läkare. Hon har precis lika dåliga kvalifikationer att göra en trovärdig sådan studie som jag skulle ha.
Och så är det typen som sitter och säger att ”knowledge is power” och menar att vi måste läsa på mer för att kunna ta saken i egna händer. Han menar att vi måste förstå ”things [GMO och vacciner] going into our body” och gör också vaga referenser till hur bra allt funkade förut. Allt jag kan tänka på är den här bilden:
Det finns en så oerhört klar koppling mellan modern läkarvård och livslängd samt, icke att förglömma; livskvalitet. Vi har betydligt färre människor handikappade i dag för att många av de sjukdomar som förr ledde till handikapp (polio, mässlingen o.s.v.) idag inte alls är lika utspridda. Öroninflammationer som tidigare ledde till dövhet kan botas med antibiotika. Sår behöver inte dra till sig kallbrand och leda till amputeringar. Så många har aldrig ätit så bra mat förr, som vi gör i dag.
Därmed inte sagt att vi inte borde äta betydligt nyttigare; mer vegetariskt och säsongsenligt är en lysande start, vilket även forskningen visar.
Det sista som jag skulle vilja ta upp ur filmen anspelar på titeln ”Bought” (Köpt). Alla de intervjuar i filmen utgår nämligen ifrån att den ekonomiska nyttan med både GMO och vaccin är drivkraften bakom dem. Och jag förnekar inte att det finns ekonomiska intressen, eller att det skulle vara problematiskt. Det är någonting som noga måste övervakas men här är grejen; den övervakningen sker! Filmen tar dessutom bara upp den ekonomiska kopplingen utan att visa en motbild mot konspirationsteorier. Varför intervjuar de inte personal från Läkare utan gränser som arbetar helt ideellt med att vaccinera i länder där folk dör som flugor utan vaccin? Varför intervjuar de inte de människor som investerar allt de har för att utveckla motståndskraftiga grödor för dem som svälter i Afrika? Varför tar de upp statistiskt pyttesmå avvikelser från trenden?
Nej, filmen håller en artig ton för att man ska tro på vad de säger, men den är byggd på felaktiga premisser och kan därför inte, som de säger sig vilja göra, bidra till den vetenskapliga debatten det minsta.
Det är inte alla som uppskattar mitt nya kontor i stan
Rasputin till exempel. Jag hinner inte ens få av mig jackan innan han förnärmat placerat sig på sin rättmätiga plats på mitt ansikte. Hemskt oförskämt att vara borta så där länge.
Min syster läkaren ger svar på tal om vacciner
Det känns ju lite kul att just ett inlägg om vaccin ska gå och bli viralt *insert skratt här* men det har verkligen lästs av tusentals. Därför skulle jag vilja säga några ord till om det här med vacciner, innan vi går vidare till viktigare saker som söta katter och kaninungar och genus och sånt.
Jag tycker inte att det är självklart att man alltid ska lita på alla läkare som man träffar, bara för att de är läkare. Inte heller tycker jag att man alltid ska ta alla vaccin som finns på marknaden bara för att vara på säkra sidan. Lite skepsis, lite sunt förnuft och framförallt hälsosam mat, motion och sömn kommer man väldigt långt med. Jag håller med dem som säger att livsstil är viktigt. Det ÄR viktigt. Men livsstil är inte allt.
Jag tvekade inte en sekund inför att ge mina barn MPR. Den ena fick visst lite feber. Den andra tror jag blev lite röd på armen. Men de här små biverkningarna är ingenting i jämförelse med hur det skulle se ut om vi släppte mässling, påssjuka och rubella fria igen. När färre och färre vaccinerar så ökar risken för att just det sker och om det händer – när vaccinskyddet vi genom hög vaccinationsprocent har byggt upp faller – är vi alla pretty fucked. Så att säga. Då hjälper det inte att äta ekologiskt och sova 8 timmar varje natt på en bädd av kolloidalt silver. Då är det för sent.
Härmed lämnar jag över ordet till min syster som valde att bli doktor i ett ämne med potential för både fastanställning och månadsinkomst. Så här skrev hon som svar till Victoria:
”Hej Viktoria.
Jag kunde inte sluta tänka på din kommentar så jag bestämde mig för att svara på några delar ur det.“Mässling är ingen dödlig sjukdom. Inte heller kikhosta, röda hund, påssjuka… Jag har haft de sjukdomarna, och många med mig, och jag lever och jag är otroligt sällan sjuk idag.”
Det finns folk som överlevt Ebola och nästan aldrig är sjuka. Oavsett om grundsjukdomen är dödlig eller ej så kan det leda till komplikationer som kan vara dödliga. Och som rätt effektivt demonstrerats i Charlottes inlägg så led just dessa sjukdomar till döden i många, många, många fall. Och med det argumentet (att dessa sjukdomar inte är dödliga) så kan vi ju även konstatera att vacciner inte är dödliga men de som får komplikationer lider ändå av dem. Men de som får komplikationer av vacciner (e.g utslag, rodnad, smärta vid injektionsstället, feber eller mer allvarliga som anafylax, encefalit etc) är så många färre än de som DOG av sjukdomarna.
Dessutom så skulle jag vilja påstå att inte allt handlar om liv eller död heller. Det handlar om morbiditet inte bara mortalitet. Bara från mässlingen till exempel så finns det de som LEVER men som istället har njursvikt, hjärtsvikt, lungemfysem, mentala svårigheter, blindhet, förlamning.
Rubella (röda hund) kan tyckas vara en mindre infektion hos de barn som drabbas men de gravida mödrar som smittas kan ge sina foster enorma skador, så som mentala svårigheter, blindhet, och på verkan på hela ORGANSYSTEM. Eller helt sonika intrauterin död/missfall.
Detta är bara några få av de KRONISKA problemen och flera av dessa leder till begränsningar i den drabbade individens levnadskvalité, vad hen kan utföra för arbete och leder dessutom tyvärr ofta till för tidig död. Ett barn med emfysem eller hjärtsvikt kan knappast spela fotboll som de andra barnen och den som blivit blind till följd av sjukdom får sin värld och sina möjligheter totalt förändrade. Visst har vi bättre förmåga idag att ta hand om dessa komplikationer möjligheterna för de med terminal njursvikt har ökat enormt och vi kan använda dialys för att upprätthålla liv i flera år tills att en donator för njurtransplantation har hittats. Dagens rullstolar är dessutom betydligt mycket smidigare än de var förr i tiden. Läs och skrivsvårigheter kan man få extra stöd i skolan för. Mycket har förändrats de senaste 100 åren.“Visst, om man blir sjuk OCH lever i misär eller redan har nedsatt immunförsvar så är det inte bra men det gäller OAVSETT sjukdom. Minsta lilla förkylning kan leda till döden om man har otur, pga följdsjukdomar.”
Du har delvis rätt. Det är farligare att få någon av dessa sjukdomar om man har nedsatt immunförsvar. Vet du vilka som räknas ha nedsatt immunförsvar? Barn, åldringar, gravida, människor på långvarig kortisonbehandling (t.ex mot crohns, nefriter, vasculiter, reuma och alla som genomgått transplantationer för att nämna några.) HIV/AIDS-smittade, eller människor med nedärvda immunsupressiva sjukdomar. Väldigt många fler än du tror i din omgivning.
Men jag tycker vi bör vara mycket tydliga med att t ex mässlingen, påssjuka och rubella kan ge förödande komplikationer och KRONISK MORBIDITET I FULLT FRISKA INDIVIDER SOM INTE ÄR IMMUNSUPPRIMERADE.“Ta reda på vad vaccin innehåller. Ta reda på vad varje ämne är och ta reda på vad det ämnet gör med vår kropp.”
Slå upp allt det där och ta noga anteckningar. Skaffa dig sedan en biokemisk och medicinsk examen så att du inte missförstår informationen. Jag slog upp alla de där sakerna redan för många år sedan och insåg att jag inte hade en susning om hur jag skulle tolka det, för jag är inte insatt i enstaka intramuskulära doser av minimala mängder av t ex thimerosal. Jag inser nämligen min begränsning inom biokemi och förstår att kemiska ämnen dessutom kan agera som blockerare för andra ämnen men även synergistiskt med övriga komponenter i vacciner. Däremot vet jag med stöd i enorma mängder forskning att vaccinerna vi ger idag har minimal risk att orsaka allvarligare biverkningar. Dessutom har vacciner använts under så lång tid att fördröjda biverkningar har kunnat studerats grundligt också. Och ändå råder det inom forskarvärlden konsensus att vaccinering är ett säkert allternativ att bekämpa sjukdom.“En bebis/litet barn är inte stor och är fortfarande i utveckling – det kan inte på nåt sätt vara bra spruta in dessa ämnen i den lilla kroppen och tro att det inte blir störningar…”
Hela poängen med att vaccinera är ju att skapa en “störning” i kroppen som alltså triggar immunförsvaret att skapa ett försvar mot icke kropps-egna molekyler. På samma sätt som det gör när immunförsvaret möter något främmande, som t ex bakterier eller virus från din mun när du ger ditt barn en puss.“Att allergier och andra sjukdomar eskalerat så till den grad tror jag beror på vad vi får i oss, både när det gäller föda och mediciner (ink vaccin). Jämför med tex länder där de lever helt annorlunda, utan vaccin medicin, jordnära – inte många sjuka där…”
Jo rådande teorier sager ju att helt rena miljöer kan orsaka ökad risk för allergier eftersom barnets immunförsvar inte triggas nog av omgivningen (då borde ju vacciner vara ett bra sätt att undvika allergi eftersom det just boostar immunförsvaret. Forskning visar dock ingen tydlig konsensus i det fallet ännu och jag tror inte att något så komplext som etiologin till all sorts allergi kan förklaras så enkelt, men jag är långt ifrån expert på det.)
Vilka länder är mer jordnära och där inte så många är sjuka?“Läkare läser inte om vaccin många timmar av sina studier, tyvärr. Och sen gör och säger de det som de får till sig från ex läkemedelsindustrin. Som givetvis vill tjäna pengar”
Det här är förolämpande på så många nivåer. För det första så läser läkare många timmar om vacciner. De läser hela kurser i immunologi och de läser, biokemi, cell-och molekylärbiologi, mikrobiologi, fysiologi och framför allt farmakologi. Dessutom läser de patologi och statistik. Att tro att man bara kan läsa om vacciner enskilt och förstå hela processen i människokroppen som sker när vi ger vacciner är ignorant och trångsint.
Att vi läkare bara gör som läkemedelsindustrin säger är så oförskämt, sårande och vidrigt att jag blir tårögd av ilska. Att läkemedelsindustrin skulle tjäna mer på att sälja vacciner (avvärja sjukdomar som annars skulle kräva användandet av deras mediciner för att behandla) än på symptomatisk behandling är tvivelaktigt.“Vi behöver inte botemedel mot allt.”
Vem är det som ska välja vad vi ska bota och vad vi inte ska bota?“En i övrigt frisk människa under sunda förhållanden klarar av dessa sjukdomar.”
Nej. Du har helt enkelt fel. Tror visst att jag beskrivit detta ovan.“Visst, vi blir hemma för VAB eller egen sjukdom ett tag, men är det viktigare hur lönekuvertet ser ut nån månad än hur vi mår??”
Vad kul att du skulle nämna just pengar i det här fallet. Skönt för dig att du har råd att VABa. Hur tror du att den socioekonomiska effekten av så mycket sjukdomar som annars kunde undvikas skulle påverka pengar till barnomsorg, skola, äldrevård etc? Finns det någon nationalekonom eller med annan relevant utbildning här som skulle kunna belysa just det scenariot för jag kan bara tro och gissa på den fronten och det är ju inte mycket att hänga i granen direkt.Tillsist vill jag bara säga att jag själv åker jag till Tanzania om 10 dagar för att volontärarbeta som läkare. Jag vet inte hur “jordnära” man är där och det finns visserligen vacciner men inte i samma utsträckning som här. Man tror dock mycket på örtmediciner och traditionell healing eller så har man inte tillgång till läkarvård. Nu har jag ju inte påbörjat mitt uppdrag där ännu men att det “inte är många sjuka där” är inte direkt den uppfattning jag fått. Men det var säkert inte Tanzania du menade när du talade om jordnära länder utan så många sjuka.
Jag har inte BCG vaccin eftersom det inte gavs till barn av min årskull och det skrämmer mig jättemycket inför min stundande resa till Tanzania. Inte heller hade jag fått pertussis eller difteri-vaccin då det inte gavs till barn födda mellan -76 (?) och -96 i Sverige. Tack och lov har jag nyss tagit min booster mässling, påssjuka, rubella, polio, tetanus och hepatit B samt för första gången pertussis (kikhosta), difteri och yellow fever. På samma dag.Johanna, Leg. Läkare”
Om ni förresten vill hjälpa Johanna att införskaffa förnödenheter till sjukvården i Tanzania tycker jag att ni ska donera en slant här!
Pingar dessutom in Rimlighetens vaccininlägg!
Edits kl 11.20: Styckeindelning på begäran och en ping till Rimligheten.
Den dagen jag träffade kungen. På riktigt.
En dag damp, alldeles oförhappandes, en sådan här tjusig inbjudan ned i brevlådan. Och jag är ju inte den som är den, så det är klart man går på fika när majestätet bjuder. Det var otroligt blandade känslor att komma dit. Dels kan jag inte låta bli att tycka synd om personer vars liv är styrt in i minsta detalj och där 80% av tiden ägnas åt att skaka hand med folk och hoppas att ingen försöker dra några skämt. Dels var det, i ärlighetens namn, alldeles fantastiskt att få möta efterföljarna till de kungar och drottningar som jag möter i mitt källmaterial – fast liksom 600 år tidigare. Det finns en förunderlig kontinuitet i själva den kungliga funktionen som fascinerar mig.
Jag är inte direkt utrustad med ett särdeles stort mått av det som i folkmun kallas ”skam i kroppen alls” när det gäller fina tillställningar. Det är någonting med pompa och ståt som gör mig på så oerhört pillimariskt humör. Men jag höll mig i skinnet. Mitt eget, alltså.
Det närmaste en selfie med HM Konungen och Drottning Silvia som jag vågade komma omgiven av biffiga säkerhetspoliser som eventuellt inte läser mig blogg och därför förstår vikten av en sådan bild.
På vägen ut passade jag på att hälsa på Gustav Fridolin, den enda ministern jag kände igen. Och när jag greppade hans hand och hälsade som om jag vore någon slog det mig plötsligt att jag faktiskt inte var riktigt helt säker på att det var Gustav Fridolins hand jag stod där och skakade. Vi har ju inte träffats förr liksom. Hur som helst sa jag till honom att jag tyckte att det var bra att han tog bristen på kvinnor i historieböckerna på allvar. Politiker kan ju behöva höra lite uppmuntran ibland också, gubevars. Supertrevlig verkade han i alla fall, han som kanske var Gustav Fridolin.
Vet du varför du inte behöver oroa dig för smittkoppor?
För att smittkoppor utrotats i världen. Vet du varför? För att folk vaccinerade sig. De vaccinerade sig för att det var bättre att ta ett vaccin redan för typ 100 år sedan när det innehöll betydligt mycket mer skadligt skit än vad dagens vaccin innehåller än vad det var att dö.
År 1980 förklarades världen fri från smittkoppor.
Vägen dit var lång och kantad av ond, bråd död. I kyrkböcker, där prästen antecknade vilka inom hans församling som dött såg det år 1777 i Sibbo ut så här:
Döda i koppor: Matts 32, Maria 2, Anna 9 mån, Jonas 4 mån, Jacob 8, Anna 11, Zacharias 1, Henrik 6 mån, Anders 4 och Anna 5. I en glesbefolkad socken under inte ens två månader.
Och i november/december 1786 så här:
Döda i koppor: Maja 5, Majastina 6 mån, Hedvig 1, Anders 3, Stina 1, Erik 4, Anna 9, Anna Greta 5, Helena 3 mån, Carl Gustav 1, Anna 17. Över hälften av dödsfallen.
Man behöver inte läsa särskilt långt i listorna över döda för att kunna förstå varför folk ville vaccinera sig. Att begrava sina barn, ett efter ett, brukar kunna ha den effekten. När man på allvar får se vad som är alternativet till vaccin. Ja, och i början hade man ju inte ens vaccin, utan då nyttjade man variolisation som innebär att man rispar huden och för in material från sjuka för att orsaka en (förhoppningsvis) mildare variant av kopporna, med lägre dödlighet. Dödligheten för smittkoppor är nämligen sisådär en 30 %. De som överlever är ofta ärrade för livet.
Och kom inte och tro att sjukvården i dag skulle kunna klara av att bota oss om smittkoppor skulle komma tillbaka. Smittkoppor är ett luftburet virus vilket i praktiken innebär att det är smittsamt som fasen och att det inte finns botemedel. Ungefär som mässlingen, förresten. Det var länge sedan barn i våra trakter dog i mässlingen. Ni kan säkert gissa varför…? Just det. För att vi vaccinerar. Innan vaccinet kunde det i kyrkböckerna se ut så här, i Helsingfors år 1843:
Döda: Johan Edvard nästan 2, Anders 18, Jonas 4, Petter nästan 2, pigan Amalias son Johan 1, Carl 7 år. Vad tror ni Amalia och alla de andra föräldrarna hade varit villiga att offra för ett vaccin till sina barn?
I dag får man ju dessutom vaccin mot kikhosta, vilket osökt får mig att tänka på det här uppslaget ur Helsingfors kyrkbok från år 1856:
Amalia, Aurora, Amanda och Otto. Ingen av dem hann fylla 5 innan de, då i mitten av augusti, dog i kikhosta.
Ni som nu väljer att inte vaccinera för att ni tycker att det är er rätt att utsätta ert eget och andras barn för fara eftersom ni vet mer om sjukdomar än hela världens samlade läkarkårer gör, när vi börjar begrava våra barn igen är det ert fel. Ert fel. Och jag vet att jag låter hård men när man har läst tillräckligt många berättelser från sörjande föräldrar och sett sig gråtfärdig på lista upp och lista ner över barn som dog i sjukdomar vi nu inte behöver oroa sig över då har man rätt begränsad tolerans för folk som inte tar det på allvar. Bättre levnadsstandard, modern sjukvård och antibiotika i all ära – inget av det skyddar mot luftburna virus. Det enda som skyddar oss är vaccin.
Ibland funderar jag över vad tidigare århundradens föräldrar skulle säga om de såg oss i dag. Jag undrar vad de skulle säga om de hörde folk som tycker att det är nyttigt att barn är lite sjuka för att det stärker dem. Jag undrar vad de skulle säga om de visste att vi hade ett skydd mot döden, som folk vägrar att ge sina barn. Vaccinationsdiskussionen måste på allvar vara vår tids mest bisarra diskussion.
Man kan med fördel läsa Hannahs utmärkta inlägg om hur det är ett bortskämt och egoistiskt i-landsprivilegium att välja bort vaccin.
Alla bilder ur kyrkoböckerna kommer härifrån!
Läs inte det här om du är känslig. Ok? Ok.
Jag sitter här och filar på slutklämmen på en krönika jag borde lämna in snart. En krönika som borde bestå av färre än 1600 tecken och inga svordomar. Det är just nu rätt knepigt.
Jag skriver om ett av de ämnen som jag tycker ligger som smojs över hela vårt samhälle, nämligen tendensen att reducera kvinnors handlingar till obetydliga modenycker. Så förlåt mig om jag nu häver ur mig lite av den frustration och ilska som inte får komma på pränt i anständiga krönikor utan måste hållas på oanständiga bloggar men satan i helvete så jävla förbannad jag blir på alla dessa gubbar som klappar kvinnor på huvudet och bah ”höhöhö, lilla stumpan vad kul att du hittat dig en liten hobby” när kvinnor startar företag. Eller ännu värre; de jävlarna som anser att kvinnor inte ska få några statliga bidrag till sina verksamheter eftersom det kostar skattebetalarna pengar. JAMEN KVINNOR BETALAR FAKTISKT OCKSÅ SKATT!
Och så kommer nästa snubbe och beklagar sig över att kvinnors verksamhet inte är tillräckligt lönsam, tillräckligt innovativ, tillräckligt internationell, tillräckligt whatever jävla manligt kodat adjektiv som kvinnor aldrig kan uppnå eftersom kvinnors verksamhet redan från början döms ut som hobbybaserad modenyck och så börjar vi om.
Andas in. Jag har sooooolen i magen. Andas ut.
Phew.
Nu ska jag dricka en till kopp kaffe, skriva färdigt krönikan och sedan ta itu med några lagmansdomar från 1400-talet. Ha en fin start på veckan!
Den populistiska egocentrismen och historien
Jenny Westerstrand skrev en något provocerande men också tankeväckande debattartikel i DN om det populistiska egofokuset på universiteten. Hon menar att studenterna nuförtiden saknar intresse för historiska perspektiv på nutidsorienterande ämnen, som till exempel genusvetenskap. Enligt henne har studenterna svårt att hantera vissa texter som historiska dokument och det förekommer tankar om att trigger-märka litteratur – alltså sätta en liten varningstext på om det kan tänka sig att någon blir upprörd av att läsa.
Triggervarningar förekommer rätt mycket på till exempel Facebook och jag tycker att det är helt vettigt. Det måste finnas forum där den som inte vill läsa om upprörande saker enkelt kan få slippa. Universiteten får dock aldrig bli sådana forum. Universiteten är inte till för att erbjuda tillrättalagda alternativ, och särskilt inte när det gäller historiska perspektiv. De studenterna jag stöter på är, på förekommen anledning, i allmänhet mycket intresserade av ett historiskt perspektiv så jag ska inte säga att jag själv har stött på just det problemet.
Men så svarade två genusvetarstudenter på Jenny Westerstrands debattartikel med en text publicerad på Feministiskt perspektiv och jag är inte säker på om de själva ens förstår hur de med sin argumentation exakt belyser problemen Westerstrand lyfter fram. Det här är från deras inlägg:
”Texter du lyfter fram och påstår att vi avfärdar som ”mossiga” om kvinnorörelsens framväxt, ekonomisk politik eller arbetsmarknad borde väl inte vara ett undantag från den kritiska blicken? Särskilt då vi vet att texter som behandlar dessa ämnen, precis som vilka akademiska eller historiska texter som helst, också (oftast) är skrivna av privilegierade personer vars anspråk på sanning enligt oss (och kritiska studier) måste tillåtas att ifrågasättas.”
Det här är inte att anlägga ett historiskt perspektiv. Det här är att tolka äldre samhällen utifrån vår nutid vilket inte kan resultera i något annat än populistiska vantolkningar. Det är just exakt det här som skapar det ”vi mot dom” som Westerstrand skriver om och exakt just det här som cementerar strukturer istället för att förstå dynamiken i dem. Låt mig exemplifiera:
I Declaration of Independence skrev man ”All men are created equal”. Ser man på det i dag framstår det som kvalificerat skitsnack. För det första inkluderade det inte kvinnor och för det andra inkluderade det inte till exempel slavar eller andra som inte var fria, vita män. Det är lite samma problem som med den tidiga grekiska demokratin – alltså ett folkstyre där endast en bråkdel av invånarna räknas till ”folket”.
Men om man tolkar de här sakerna utifrån vår nutida syn på människan så missar man fullkomligt att förstå hur sensationella de var i sin samtid och hur de har påverkat vår historia – och i förlängningen vår nutid. Att se på de här sakerna med en kritisk blick betyder att man inte ska tro att antik demokrati faktiskt innebar riktigt folkstyre eller att Declaration of Independence bringade jämlikhet till USA. Men, nota bene, den kritiska blicken betyder inte att man ska kritisera. Det är inte samma sak.
Och när Westerstrand skriver
”I populistens universum utgör ”rätt” och ”fel” polerna kring vilka en orienterar sig. Berättelsen om den rättmätiga kampen är framträdande, en kamp som hindrats av andra – makten – men som nu ska få sin plats. Beskrivningar av ”de andra” är en central del av den egna självbilden. Underdogen är kung.”
så sätter hon fingret på någonting väldigt, väldigt viktigt. I genusvetarstudenternas svar framstår den här rättmätiga kampen i all sin tvivelaktiga glans då de menar att en av de viktigaste anledningarna till att kritisera historiska dokument är att de är skrivna av privilegierade typer som gör anspråk på ett sanningsmonopol. Som om två studenter som får sin universitetsutbildning alldeles gratis inte skulle vara privilegierade, utan vara de som måste höja sina röster mot förtryckarmakterna.
Det historiska perspektivet har väl aldrig varit viktigare och tanken på aktörer i strukturer sällan mer relevant. Så här: Det finns inget rätt och fel med de historiska texterna. De bara är. Att de är skrivna av folk som var privilegierade när det begav sig är inte en anledning att automatiskt fördöma innehållet eftersom de skrev i en annan tid – i en annan struktur. För strukturer är föränderliga. De omvandlas med och av aktörerna som verkar i strukturerna. Vi har att förhålla oss till den struktur vi lever i men vi måste också kunna se att den är kontextuell – bunden till tid och rum. Förflutna tiders aktörer har haft helt andra strukturer att förhålla sig till och det är inte något vi kan sitta här och klandra dem för.
Och att texterna skrevs ur privilegierade perspektiv är väl knappast underligt i en struktur där förmåga och framförallt tid att skriva var privilegium. Bara att lyfta fram det som en anledning till kritik är så anakronistiskt att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det.
Om vi lär oss att öppet – med en vetenskaplig kritik – betrakta historien kommer vi att lära oss om oss själva. Vi kommer att få en större förståelse för vår tid och vår plats. Men om vi kritiserar historien för att inte vara perfekt, då kommer vi att fastna i det egocentrerade populismträsket Westerstrand påtalar och genusvetarstudenterna ger en inblick i.
I den avslutande delen skriver studenterna, riktat till Westerstrand;
”Om vi skulle agera utefter dina önskningar, skulle universitet fortsätta att vara ett tryggt rum – för den privilegierade.”
De skulle behöva läsa på om universitetens historia. Det skulle ge dem ett betydligt mindre egocentrerat perspektiv.
Hit och dit och tillbaka igen 