– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
Idag är det leksaksdag på dagis. Tilda tar med sig den oemotståndliga, rosa Barbie-bilen. Hon hinner knappt komma innanför dörren förrän en pojke närmar sig; händerna i byxfickorna, uppsynen lagom nonchalant. Och så på klingande finlandssvenska:
– Voi vitsi asså ten tä bilen ä siisti! (och så med det djupaste eftertryck som uppbådas kan) WOW.
Själv hade han en hink med en Barbie i, men de kom överens om att hans Barbie säkert kunde åka med i bilen den också.
Kuriosa: siisti = cool
En hederlig man är en man som står med båda fötterna på jorden. Han är ärlig mot sina kamrater, lämnar in plånboken han hittade på gatan till polisen utan att ens titta i den och svär inte fast att något skulle gå honom emot. Han sviker aldrig sitt ord och han står ståndaktigt för det som är rätt och ger en röst till dem som är svaga. En hederlig man tar inga mutor och inga genvägar, utan sköter målmedvetet sitt arbete – trygg i vetskapen att han gör det rätta.
En hederlig kvinna är en kvinna som bara ligger med en hederlig man.
Två väldigt trötta barn som ”bara brottas lite på skoj ju mamma!”.
Den här gamla är helt överfull.
Vi är på förskolan för någon morgonpigg sadist har återinfört konceptet skollördag. Läraren frågar glatt barnen vilken dag det är.
– Lördagen den 22 september, svarar ett välartat barn ur gruppen.
– Godisdag!!! hojtar mina.
På Facebook går nu följande bild runt. Någon tycker att det är kul att en ung flicka tycker att det bästa med att vara tjej är att man har bröst. Jag vet inte varför hon tycker det. Kanske hon tycker att det är en av de få saker som skiljer sig mellan att vara tjej och att vara pojke. Men skit samma varför hon gillar bröst.
De män (för det är flest män) som nu roar sig med att håna den här tjejen, som med namn och bild hängs ut under den intelligensbefriade beskrivningen ”äcklig hockeyslyna” och uppges ha en ”objektifierande livssyn” baserat på fyra små ord utan kontext, borde ta ett steg tillbaka. Vad ni gör just nu är just en av de där grejerna som får unga flickor att skära sig, att svälta sig, att hata sig själva.
Ta bort bilden. Sluta dela den. Väx upp och skaffa ett liv.
Igår när jag körde Tildas älskade långsvansar till dagis (en extraskjuts eftersom jag glömt dem hemma, long story) lyssnade jag på någon av de kommersiella finska radiokanalerna där programledaren uppmuntrade lyssnarna att skicka in sina berättelser om när de känt sin manlighet eller kvinnlighet hotad. Det är ju potentiellt ett väldigt intressant ämne. Genom att analysera vad som hotar manligheten och kvinnligheten kan man ringa in vad manlighet och kvinnlighet är.
Där var exempelvis den unge mannen som tillsammans med sin kompis ute på en bar hade beställt en cider, som till hans stora fasa visade sig vara rosa, och sedan såg några brudar som drack öl. Det var ett hårt slag för hans manlighet. Programledaren skrattar medlidande. Eller han som kom på sig själv med att visa upp sin nya tröja för sin kompis. Jösses, alltså. Det är ju bara fruntimmer som gör sånt. Ingen kommer att ta hans manlighet på allvar längre efter det.
WTF.
Det måste vara så fruktansvärt tungt att hela tiden gå runt och bekymra sig över att uppfylla en roll med så begränsade kriterier. Och det är det här som gör att jag tycker att det är viktigt att vara genusmedveten. Lite mer genustänk på det där och folk kunde få dricka sånt de gillar och visa glädje över nya kläder om de vill.
Själv kan jag inte komma på en enda gång då min kvinnlighet varit hotad sedan jag kom ur tonårsangstens horribla mörker då allt var pinsamt. Ni då?
Grannfruns baby skriker så fönsterrutorna skallrar. Med ömmande rygg står hon böjd över vagnen och vyssjar och försöker övertala babyn om att sova. Babyn å andra sidan är, ni vet, så där just på gränsen till att ha lyckats arbeta upp sig själv till hysteri. Jag känner igen ljudet, hör den bekanta tilltagande stressen i mammans milda vyssjande och vet av erfarenhet att det här är sekunderna innan babyn förvandlas från gullig, men trött, till Damien med alla helvetes krafter till sitt förfogande.
Och allt jag kan tänka på medan jag väntar på att kaffet ska droppa färdigt är ”härremingud så skönt att det inte är min baby”.
Uppe på mitt barnskriksfria kontor skiner solen in genom fönstret och en liten bukett rosor och pepparmynta från trädgården ger luften en doft av sensommar. Det slår nattvakande och bajsblöjor any day.
Gammelkatten vill ha kärlek. Då gör det ingenting om jag vill läsa bloggar, för han kan ligga på mitt ansikte och vänta tills jag har förstått att det enda syftet med mitt liv sedan jag fyllde på matskålen är att gosa med honom. Skulle jag exempelvis försöka fotografera kvällsgoset och därmed inte klia honom med båda händerna är det förstås inte mer än rätt att jag finner mig själv med i runda slängar trehundrasjuttiotvå vassa klor i halsen.
Kuriosa: Någon kanske trodde att katter har ett begränsat antal klor. Så är det förstås inte.
Ni kommer säkert ihåg Lana del Rey, Woman of the Year, som inte bara poserar naken på ett tidningsomslag utan också på en problematisk bild inne i tidningen. Det finns många som tycker att det är fånigt att bli upprörd över den bilden. Om hon nu anser det vara en representativ bild av henne och hennes titel som årets kvinna så måste det få vara hennes beslut. Och visst är det sist och slutligen så. Hon har allt rätt i världen att posera som hon vill.
Alltså. Det är inte fel att det finns en marknad för kvinnokroppar – det är fel att det inte finns en marknad utan. För problemet är egentligen inte Lana del Reys foton som sådana. Problemet är att de ingår i ett betydligt större system av exploaterade kvinnokroppar, av sexualiserat våld och av övertramp mot kvinnors integritet. När var senaste gången fotografer med teleobjektiv bra nog för att fotografera flugor i Eiffeltornets topp från en skyskrapa i New York tålmodigt väntade för att kunna knäppa en bild på lite manlig hud? Varför var Lana som enda kvinna bland vinnarna den enda som var naken? Varför betalar tidningar dyra pengar för att komma över bilder på Lady Kate Middletons boobs? Hur kommer det sig att det år 2011 anmäldes över 16.500 fall av sexuellt våld mot kvinnor?
För allt detta hänger ihop. Lana del Rey poserade av egen vilja, men de allra flesta kändisboobsen hamnar i tidningarna trots att ägarinnan uttryckligen sagt att hon inte vill det. Lana del Rey kanske gillar när någon lägger handen om hennes hals och trycker in fingrarna i hennes boob, men 16.500 svenska kvinnor bara förra året uppskattade inte sådan behandling. Jag säger inte att en del kvinnor inte gillar att vika ut sig eller gillar lite hårdare tag, eller att det på något vis skulle vara fel, men när skillnaden mellan vilja och tvång blir otydlig samtidigt som sexualiseringen av kvinnokroppen är en allomfattande trend skulle man önska att fler uppmärksammade de skrämmande många utnyttjade kvinnor som göms bakom varje frivillig nakenbild.
Hit och dit och tillbaka igen 