I går var det exakt fem år sedan lilla Tilda kom till världen. Två veckor över tiden hade det gått, och vi hade fått en tid för igångsättning den 21 april – en tid jag kunde ringa och avboka med ett ”nämen vi åker väl direkt till förlossningen istället”. Barnens älskade morfar var här (för att titta på babyn. Som inte kommit) och skulle åka hem samma dag. Efter att ha gått runt och pysslat i trädgården och andats fokuserat i några timmar åkte vi in till förlossningen, jag, morfar och maken. Och tiden gick. Jag andades lustgas – något som gick betydligt bättre sedan de hade tryckt på maskinen (”vafan gashelvetet hjälper inte jag andas nog fel”), morfar diskuterade med sköterskorna om hur allt skulle vara och maken försökte stävja paniken. Men så skulle morfars flygplan snart avgå och efter att ha konsulterat barnmorskan som menade att det säkert var en god stund kvar innan det skulle komma någon baby tog han farväl och åkte mot flygplatsen. I efterhand har vi räknat ut att han inte kan ha hunnit längre än till sjukhusets parkeringsplats innan Tilda kom. Så fort gick det på slutet.

Och snabb är hon fortfarande när hon väl vill. Klättrar i träd som en första klassens cirkusapa, cyklar på sin nya cykel så fartvinden sliter i håret, skrattar så det bubblar i mitt hjärta över allt fantastiskt i världen. En helt egen värld har hon också, en värld dit ingen annan kan komma, och där allt är musik och dans och glittrigt. Där kan hon vara i timmar och prata med varelser vi andra inte kan se. Ibland verkar det som om hon inte kan gå som vanligt folk. Tilda dansar från ställe till ställe, sjunger egna sånger om allt hon kan och allt hon vill och virvlar vidare.

Min stora lilla flicka.

Härrejissus vad tiden går fort.

Jag gjorde i ordningen en liten trädgård av blommor inne på barnens rum. Där lade jag presenterna för lite extra effekt när de vaknade på morgonen (vilket förstås sket sig av att båda sov i mitt rum ändå). Tilda var så lycklig över alla presenterna och blommorna och över att ääääntligen ha fyllt ”hela handen”.

Efter att ha löst en gåta fick hon gå till badrummet där ännu en present väntade.

En ny cykel!

Jag hade bakat en tårta som utseendemässigt inte direkt var något mästerverk, men som fylld med färska jordgubbar och hemlagad vaniljkräm var något av det godaste någonsin. Tilda fick hjälpa till att sätta i ljusen.

 

På eftermiddagen hade vi picknick ute i solskenet, med pizza, påskmust och jordgubbar.

Flickan som kunde dansa med katter.