Om ni från Sverige någonsin varit på café i Finland och beställt semla har ni säkert lagt märke till en viss skillnad. En semla här är vad vi skulle kalla fralla i Sverige. Med ost och skinka, en torr salladsbit och en klott smör som någon inte orkat breda ut utan fördomsfullt tryckt in i locket. Sånna ni vet.
Och även om man är på sin vakt och beställer fastlagsbulle måste man vara försiktig för många fyller dem med sylt. Sylt! Jag förklarade för grannfrun att vi i Sverige minsann bara har semlor med mandelmassa. Hon såg förvånad ut och undrade vad vi kallade semlor med sylt då och jag svarade att det kallas styggelse om man inte har bakat den av sockerkaka för då kallas det tårta och är helt socialt accepterat.
Så jag bakade riktiga svenska semlor fyllda med grädde och mandelmassa och barnen dansade runt sockerhöga och lyckliga och sjöng en sång som handlade om svenska semlors förträfflighet.
Igår bakade jag kanelbullar så att hela huset doftade som en första klassens husmorsskola. Vilho tittade på bullarna, drog in doften och utbrast: ”Hurra, svenska bullar”. Allt som är gott är numera belagt med epitetet ”svenska”.
Jag tänker inte rätta honom.
Kuriosa: På finska heter svensk-semla laskiaispulla. Man ska inte blanda ihop det med laiskiaspulla.
Kurios 2: På ett café i Östra Centrum kan man beställa ”bulla”. Jag beställde hurtfriskt en med en bannlysning men att döma av servitrisens ansiktsuttryck tyckte hon inte att det var lika roligt som jag tyckte.
Dela med dig av det goda!
Hit och dit och tillbaka igen 