Vardagslivet

Gammal bil

Här i Sverige har jag till flera medtrafikanters stora förtvivlan puttrat runt i en gammal Mazda. Det tog en god stund innan jag hade ställt om mig till att köra en liksom vanlig bil och inte en sån där SmartCar som vi har hemma. Skillnader jag lärde mig den hårda vägen inkluderar men är inte begränsade till:

* Bilen kommer inte att låsa upp sig själv bara för att jag kommer nära utan man måste både hitta nyckeln och stoppa den i låset.

* I en gammal bil är det där med att växla lite mindre att med växelspaken mellan tummen och pekfingret puffa den rätt och lite mer som att bryta arm med Hulken.

* Bilen synkroniserar inte med min telefon och Spotify utan har en CD-spelare. Som fungerar sporadiskt.

* Om åtta av tio mötande bilar flashar med helljusen betyder det att man inte har lyckats tända bilens ljus. När det bara är två av tio som flashar betyder det att man ska stanna, gå ut, sparka på högra framljuset som glappar och sedan vara försiktig när man stänger dörren så inte ljuset slocknar igen.

* Bilen berättar inte hur kallt det är ute och låter inte mig bestämma hur varmt det ska vara inne i bilen. ACn är på så vis snarare som att lyssna på friluftsmänniskor på crack som förklarar att det minsann inte finns dåligt väder, än en behovsreglerad bekvämlighet.

* En gammal bil låter inte alldeles olikt ett propellerflygplan.

* Det tog mig oroväckande länge att inse att det inte fanns en sjätte växel, men till mitt försvar gick det snabbare än när jag för första gången körde ut på motorvägen med min första lilla ett-år-från-veteranstatus-och-skroten-Volvo och letade efter femman (för många år sedan).

* Med en gammal bil är det inte en bra idé att lite smidigt klämma sig in i en av Sverige miljarder frkn rondeller strax före någon annan för man tar sig från noll till hundra på 1.38 minuter.

* Å andra sidan, om man klämmer sig in före någon annan för att man på fullaste allvar trodde att man skulle hinna gasa upp och någon rent hypotetiskt tycker att det är värt att börja tuta och härja när det inte blev så, ger en gammal bils stadigare ratt bättre chanser att moona från förarplatsen. Rent hypotetiskt alltså.

Vardagslivet

Den svåra kärleken

Sedan vi kom till Sverige i onsdags har jag försökt få lite kärlek från det här husets katter. Jag har bönat, tiggt och bett. Lockat och pockat. Prostituerat mig utan minsta resultat.

Och så idag klockan 6.47 på mitt ansikte.

20121019-090951.jpg

Vardagslivet

Men när dagispersonalen ifrågasätter det kommer jag att låtsas som ingenting

Igår satt jag med ungarna och spelade Choco-spelet. Spelet kan förövrigt mycket varmt rekommenderas även för ganska små barn eftersom det är svårt att äta upp tärningen när den är i en sån där kupa och chokladplopparna är stora och gjorda av plast som klarar att någon slickar på dem. Hur som helst, spelet går ut på att man ska vända på chokladplopparna och enligt vad tärningen visar få rätt figur.

Jag (trycker på tärningen och försöker vara rolig på småbarnsnivå): Nähä, där var det en bajskorv.
Tilda (tittar på mig inte helt övertygad om att man får säga bajs eller om det är roligt): Va?
Jag (försöker låta övertygande): Där är ju en bajskorv. Titta (pekar). Äpple. Bajskorv.
Vilho (viftar med Besserwisser-fingret): Mamma vet du vad?! På finska heter det maapähkinä.
Jag: Jasså? Tänka sig.

Ok. Så jordnöt kanske är en mer korrekt översättning av maapähkinä. Men jag är övertygad om att min tolkning kommer att vinna ett visst gehör bland kidsen på dagis.

20121017-135141.jpg

Vardagslivet

Det farliga

Utan undantag, varje höst, köper jag i en blind iver betydligt fler blomlökar än vad någon normalt funtad människa någonsin skulle orka plantera. Det underlättar förstås att jag inte är normalt funtad, men tsisös vad jag är trött i kroppen nu när drygt två hundra tulpanlökar, krokusar och allium (ett impulsköp under härregud-di-säljer-lösviktslökar-hysterin) har grävts ner i första klassens dyngsura lerjord.

Blomrea alltså. Livsfarligt.

Godsaker · Vardagslivet

Mina bästa bullbakartips

* Snåla inte med smöret och använd aldrig margarin i stället. Margarin kan ersätta smör på ungefär samma sätt som knäckebröd kan ersätta gräddtårta, eller Pavarotti kan ersätta Dave Grohl.

* Prova ett annat degspad än mjölk. En god jordgubbsyoghurt ger bullarna en lätt doft av jordgubbar och gör att de håller sig lite längre. Varför inte äppelyoghurt? Blåbärsyoghurt?

* Var försiktig med mjölet. Inte bara så att det är dumt att andas in det, men på det viset att det får inte bli för mycket. Använder du vetemjöl special gör det ingenting om degen är lite kladdigare än den brukar vara när den ställs på första jäsningen för mjölet suger upp osedvanligt mycket vätska.

* Blanda florsocker, kanel och lite vaniljsocker till fyllningen. Rör ihop detta med rumsvarmt smör (ställ fram smöret redan när du börjar göra degen) och bred det sedan på den utkavlade degen precis på samma sätt som man smörar en macka. Har man smält smör som man penslar på så blir det lite som att pressa det sista ur en tub när man rullar ihop degen. För att kompensera att man inte får slicka i sig kladdet kan man ju exempelvis smöra det sista på sin tunga.

* Ha barn i närheten när det är dags att äta. Få saker går riktigt upp emot att se barns tindrande ögon när de smaskar i sig nybakade bullar.

Vardagslivet

Katten och lådan

Det är ett välkänt faktum att Internet kan förlåtas många synder på grund av att dess övergripande funktion är att agera forum för dyrkande av kattbilder. Så i dag låter jag Percival göra världen till ett lite bättre ställe. Observera att lådor upphör att följa naturlagarna i närheten av katter. Till exempel skulle man ju först kunna tro att den här lådan är för liten för Percy, men så är det ju inte.

Vardagslivet

Men det vore säkert bra om hon sov lite

Jag vet inte riktigt vad det är som förvirrar mig mest när min syster berättar om hur det är skönt att hon hinner ”sova på planet innan det förtöjer” när hon ska åka tåget tillbaka hem till sig.

Vardagslivet

Pelargonerna kommer in

Nu är det hög tid att ta in pelargonerna igen. De har växt som sjutton ute hela sommaren så en del av dem har jag nu tagit sticklingar av. Jag har aldrig gjort det förr, så erkännas ska att det finns en överhängande risk att det här projektet går käpprätt åt komposten. Jag klippte pelargonerna så att ursprungsplantan fick en snygg form och framförallt en form som är liten nog för att få plats på fönsterbrädan (när jag säger att de växt ute så menar jag att de växt). På sticklingarna (alltså det som jag klippt bort) har jag sedan dragit bort blad så att två till tre bladfästen är tomma, varpå jag satte dem i små krukor med såjord och vattnade. Nu är det bara ställa dem så ljust och svalt som möjligt, fortsätta vattna och hoppas på det bästa!