– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
Jag fyllde ju år för snart en månad sedan och jag har haft lite dåligt samvete för att jag inte bjöd er på några bilder på ljuvliga tårtkreationer och delikat mat – för det fanns rätt mycket av det då. Men det fanns också väldigt mycket trevligt folk, förvånansvärt många faktiskt, och dålig planering på fotograferingsfronten.
Så… Alltså. En himla bra fest var det i alla fall.
Jag älskar äppelkakor. Alltså på riktigt helt jättemycket. Så där mycket som hon som älskar katter så mycket att hon börjar gråta för att hon inte kan krama alla katter. Fast att jag gråter för att jag inte kan äta alla äppelkakor.
Det här receptet (en mycket lätt modifierad variant av ett recept från senaste numret av Hembakat – en obeskrivligt vacker tidning förresten) är ett av de bästa någonsin. Enkelt och just så där gott att jag lite gråter för att jag inte orkar äta upp hela kakan själv.
Fluffig äppelkaka
(räcker teoretiskt sett till 10 bitar)
Skala, kärna ur och skiva
4 medelstora äpplen (gärna syrliga)
Lägg äpplena i en påse tillsammans med
1 msk kanel och
1 msk råsocker
Blanda äppelbitarna med sockerblandningen ordentligt.
I en bunke, blanda
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
I en annan bunke, rör ihop (alltså man behöver inte vispa en massa)
1 ägg
2 dl råsocker
1,5 dl gräddmjölk eller annan mjölk med hög fetthalt
1 msk smält smör
Rör sedan ner mjölblandningen i äggblandningen och rör eller vispa tills klumparna försvunnit. Häll smeten i en form klädd med bakplåtspapper och peta ner äppelbitarna. Är man lagd åt det hållet kan man ju göra intrikata mönster. Eller så inte. Strö gärna lite pärlsocker över kakan.
Storleken på formen avgör sedan hur hög kakan blir. Min form var ca 15×25 cm och det tyckte jag var precis lagom. Kakan gräddas sedan i mitten av ugnen på 175 grader i ca 25 min. Prova med en sticka att den inte är kladdig. Och sluta äta när du mår illa. Det är trevligare för alla så.
Igår hade det finlandssvenska föräldraforumet mammapappa.com sin årliga picknick. Jag ska inte tråka er med en alltför lång genomgång men några saker vill jag ändå lyfta fram:
För det första förtjänar den fantastiska Tove att hyllas igen, och igen, och igen. Likaså hennes man (kanske mest känd som ”han den där superhunken från Danmark”) gjorde både igår och alla andra dagar en lysande insats. Jag hoppas att de aldrig förstår exakt hur viktiga de är för alla oss användare för man kan få stressrelaterade ångestattacker för betydligt mindre.
För det andra är jag oerhört glad över att se att mammapappa.com inte alls är mamma(pappa).com. På picknicken syntes det tydligt att det var ett föräldraforum och i ett samhälle som klagar på pappor som inte vill vara hemma och sköta sina barn samtidigt som mammacaféer, mamma-barn-yoga och moderskapsförpackningar ses som självklara är liknande initiativ extra betydelsefulla.
För det tredje måste jag, på ett högst egocentriskt plan, erkänna att det var andligt uppbyggande när så mycket folk som egentligen inte tillhör forumet kom fram och skramlade med plånboken i förhoppningen att de cupcakes jag bakat var en del av Ravintolapäivät. Jag är av den bestämda åsikten att folk i allmänhet behöver mer cupcakes – lite mer dekadens – i sina liv.
Därför kommer här också receptet på söndagens cupcakes!
Jordgubbscupcakes med vitchokladfrosting
Kör
150 g bra ekologiskt smör (inget yäckigt margarin!)
2 dl socker
i en mixer. Först blir det smuligt, sedan hoppar det ihop till en boll och därefter blir det ett sorts vitt fluff. Vitt fluff är bra. Alltid. Medan du kör, tillsätt
1 ägg och strax därefter
1 ägg till
1 tsk vaniljsocker
0,5 dl vatten
1 dl frysta jordgubbar
Du bör nu ha ett rosa fluff. Det är också bra. I en annan skål blandar du sedan
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
Stanna mixern om du inte redan gjort det. Häll i mjölblandningen och kör sedan på låg hastighet och med pulsfunktionen. Kör du på full hastighet har du gjort jordgubbsdoftande stenar, vilket förvisso inte är helt illa men olyckligtvis nästintill oätligt.
Smeten räcker till 10-12 normalstora muffins eller förvånansvärt exakt 24 små. Alltid när jag lagar muffins har jag en metallform att sätta pappersformarna i. På så vis blir det höga, fasta muffins istället för… ja… ni vet… platta och vingliga. Grädda små muffins 10 minuter i 210 grader, större muffins något längre (ca 12-15 min) något svalare (ca 180 grader).
Det här är ett grundrecept på världens enklaste och godaste frosting:
Ta lika delar vit choklad och naturell färskost (exempelvis Philadelphia). För 24 små cupcakes räcker 150 gr, men å andra sidan är det ett välkänt faktum att man aldrig kan göra för mycket. Smält chokladen i vattenbad (i en bunke satt över en kastrull med kokande vatten), låt svalna något och vispa sedan (för hand) ihop choklad och färskost. Låt frostingen svalna helt innan den spritsas. Förvarad i en spritspåse håller frostingen i minst en vecka i kylskåp. Förmodligen håller den längre också, den har bara blivit uppäten innan liknande teser kunnat testas. Låt gärna spritspåsen ligga en stund i rumstemperatur innan du spritsar så blir frostingen mjukare och följsammare.
De små dekorationerna är gjorda av sockermassa och sockerkulor.
Formar, sockermassa och liknande finns att köpa på exempelvis Confetti.
Vi åt oss igenom imponerande 170 cupcakes.
Efter fler försök än vad jag kan eller vill komma ihåg tycker jag mig ha funnit den perfekta kombinationen för chokladkaka. Världens lättaste också, vilket i min värld är ett viktigt kriterium.
Rör ihop
150 gr smält smör
1 ägg
3,5 dl mjöl
1 dl mjölk (riktig mjölk, inget fettfritt crap)
4 msk bra kakao
2,5 dl socker
1 msk mörk sirap
1 liten gnutta salt
När smeten är ordentligt blandad häller man den i en ugnsform (smord eller med bakplåtspapper, om man vill bespara sig en del besvär med att sprätta loss). Därefter trycker man i frysta jordgubbar efter smak, varefter man skjutsar in hela härligheten i ugnen på 200 grader i ganska exakt 20 min. Det ska bubbla om jordgubbarna.
Kakan serveras med fördel med glass och/eller vaniljsås. Själv tycker jag att det bästa komplementet till en bit chokladkaka är en till bit. Men man kan ju ta glass till ändå.
Jag slänger ihop några chokladmuffins för att få en legitim anledning att äta upp överbliven frosting. Tilda diskar.
Just nu har vi jättemycket rabarber i trädgården. Därför passade jag på att stoppa några av dem i smeten när jag lagade muffins. Det här receptet ger inte en väldigt tydlig rabarbersmak – smaken är väldigt mild – men man kan säkert öka mängden rabarber om man vill att det ska smaka mera. Alternativt kan man tillsätta rabarbern senare så att det blir lite större bitar kvar.
Jag är inte så förtjust i att laga kompotter. Det här är alltså ett recept för dem som hellre kör saker i en mixer än förkokar.
Rabarbermuffins
(blir 9 st)
Skölj och skala
1 lagom stor rabarberstjälk (skuret i små bitar motsvarande ca 1 dl)
Lägg rabarbern skuren i bitar i en mixer. Tillsätt
1 dl farinsocker
och kör igång. Tillsätt i farten
2 ägg
1 tsk vaniljsocker
1 krm malen ingefära
och kör tills det blir fluffigt.
Blanda
50 g smält ekologiskt smör
0,5 dl mjölk
Sätt mixern på puls och häll i mjölkblandningen. I en annan skål blandar du
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
Häll försiktigt i mjölet i mixern. Nu är det viktigt att köra på puls, annars blir det stenhårt! Häll upp smeten i muffinsformar och grädda i 175 grader i ca 12-15 min.
Superenkel frosting
Smält
100 g vit choklad
När chokladen svalnat lite tillsätt
100 g Philadelfia färskost
1 dl ekologisk turkyoghurt
och blanda ordentligt. Spritsa eller bred frostingen på muffinsarna. Frostingen kan med fördel färgas med några droppar karamellfärg.
Jag och fru B tog en välbehövlig förmiddag ledigt och gick ett par timmar längre än vad min högt vördade make någonsin skulle orka med och botaniserade (pun intended) på en handelsträdgård här i närheten. Det blev rosor och dahlior och två nya klematis till samlingen. Och sedan åkte vi till ett obskyrt litet ställe som på utsidan liknade ett sånt där ställe där man tänker sig att en yxmördare bor tillsammans med sin sedan länge avlidna moder men som på insidan visade sig vara ett riktigt paradis. Stället heter Keltainen Kammari och är fyllt av ljuvliga handgjorda vintage-prylar. Alltifrån möbler, till ljusstakar och blomsterarrangemang och varenda pryl så vacker att vi till slut helt enkelt fick fatta det mogna beslutet att skrika ”spring” och sedan lämna kvar allt vi vid den stunden inte hade hunnit betala för.
Jag köpte en spegel till det facila priset av 60 euro. Den har en gång i tiden varit en gammal tavelram som efter sin glanstid hamnat hos en otroligt skicklig konstnär som förtrollade den.
För att återhämta oss från shoppingen satt vi en stund i mitt kök och drack te och åt vit choklad-mousse-tårta tills vi blev så där milda och lite illamående och pratade om hur vi borde göra sånt här lite oftare.
Vit choklad-mousse-tårta
(lagom för två fruar som varit på shoppingrunda eller 7 helt normala personer)
Krossa
100 g Digistivekex
och blanda med
40 g smält bra smör
Ställ kanten från en springform (18 cm) på ett fat och tryck ut kexbotten. Låt den gå upp lite extra mot kanten och se till att det inte blir några hål. Ställ in i kylen medan du förbereder resten.
Smält
100 g vit choklad
tillsammans med
0,5 dl mjölk
i en kastrull.
Blötlägg
2 gelatinblad
i lite kallt vatten. Krama ur gelatinbladen och rör ner dem i den varma chokladblandningen. I en annan bunke vispar du för hand
0,5 dl ekologisk turkyoghurt
0,5 dl creme fraiche
så att det blir ganska fluffigt. Vänd ner detta i chokladblandningen. I ytterligare en annan bunke vispar du
2 äggvitor
riktigt hårda. Tillsätt sedan
0,75 dl socker
och vispa vidare.
Vänd sedan ner äggfluffet i chokladblandningen försiktigt och fint. Nu ska man inte stressa utan bara fortsätta att försiktigt vända smeten tills den är blandad. Grejen är att så mycket fluff som möjligt ska bevaras. När chokladsmeten är jämn (några klumpar är inte hela världen) häller man den i formen som väntat i kylskåpet och låter sedan tårtan svalna och bli fastare i kylskåpet över natten. Tårtan kan med fördel dekoreras med färska jordgubbar om man inte hade glömt att köpa det fast att det stod en jordgubbsförsäljare utanför blomsteraffären.
(Receptet är en modifierad variant av ett hittat på Det Söte Liv!)
Man kan leta förgäves hela livet utan att hitta det man söker, det där som känns rätt, som får det att pirra i magen. Ni vet, när man är borta så längtar man hem, inte för att det finns ett tvång utan för att man verkligen vill det. För att det känns som om nu när man äntligen har insett vad det var som saknades så är livet inte längre komplett utan och man undrar hur man någonsin klarat sig under alla de år man levt ovetande.
För helt plötsligt är världen ljusare, framtiden tryggare och varje dag lite mera värd. Man har något att se fram emot, något som väntar på en. Något man inte förstod hur mycket man behövde innan man provade.
Banoffee. Och mitt liv är komplett.
Ikväll lagade jag morotsmuffins som kvällsmål för barnen och provade att göra dem lite extra nyttiga. Sedan badade vi, tände en eld i öppna spisen och smaskade i oss morotsmuffins och drack mjölk. Mycket bättre kväll än så kan man inte få!
Vispa
2 ägg
0,5 dl rörsocker
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk kanel
0,5 tsk kardemumma
i en mixer så fluffigt och vitt som det går.
Tillsätt
1 skalad morot skuren i grova bitar
och kör en stund till. Tillsätt därefter
50 g smält bra smör
0,5 dl ekologisk turkyoghurt
och kör på låg hastighet en kort stund.
Blanda
3 dl grahamsmjöl
2 tsk bakpulver
i en annan bunke. Sätt mixern på långsam puls (den får alltså inte köras för fullt, då blir det stenar istället för muffins) och tillsätt mjölet i morotssmeten. Så fort smeten är jämn, häll den i sju muffinsformar och grädda ca 15 min i 200 grader. Muffinsarna är säkert godast varma. Men det blev inga kvar tillräckligt länge för att testa den teorin.
Den här kakan var så enkel att Tilda kunde baka den nästan helt själv och blev så god att barnen åt upp hela omedelbart.
Vispa
2 ägg
2 dl rörsocker
riktigt vitt och pösigt. Det här är säkert bäst om någon vuxen gör. Eller åtminstone någon som är äldre än fyra och som förstår att stänga av vispen innan de lyfter den ur skålen. Blanda
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 nypa salt
i en annan bunke. I ytterligare en annan bunke blandar man
1 rabarberstjälk (skalad och skivad i tunna skivor)
1 nypa kardemumma
1 nypa kanel
I äggblandningen ska man sedan försiktigt röra ner
0,5 dl vaniljyoghurt
100 gr smält smör
Därefter rör man lika försiktigt ner mjölet och därefter rabarbern. Häll allt i en liten smörad och bröad form (ca 20 cm, eller en långsmal form) och grädda i mitten av ugnen på 175 grader i ca 15-20 min. Prova med en sticka när kakan är färdig. Stickan ska inte bli kladdig.
Hit och dit och tillbaka igen 