Historikerns historier · Nyhetsplock

Förlorade dagböcker

Kalla det en historikers arbetsskada den som vill, men jag går igång på återfunna dagböcker. En av Bram Stokers dagböcker har under årens lopp stått liten och obemärkt i en bokhylla hos barnbarnsbarnen. De första anteckningarna gjorde Bram, eller Abraham som han hette egentligen, när han var i 20-årsåldern, 1871. Dagboken innehåller flera referenser till vad som senare utvecklas till delar av Dracula, bland annat att vampyrer inte kan se sin egen spegelbild. Spännande!

Den som vill kan förbeställa boken baserad på dagboken på Amazon. Publiceras i mars nästa år…

(”Farfar” tjoar Tilda glatt när hon ser bilden. ”Nej, en författare” försöker jag. ”Aha, fattare” bekräftar Tilda.)

Historikerns historier · Nyhetsplock

Att forska fritt eller forska rätt

Några medlemmar ur Kungliga Vetenskapsakademien slår ett slag för den fria grundforskningen. De visar på hur mycket livsviktiga och banbrytande resultat som kommit ur forskning som egentligen hade tänkts leda till något helt annat. Som exempel tar de upp penicillinet, lasern och och elektriciteten. Deras poäng är tydlig – om all forskning ska styras av ett förväntat resultat riskerar vi att gå miste om viktiga upptäckter.

”Ofta krävs, som för EU:s forskningsanslag, att man i förväg definierar vad forskningen förväntas avkasta. Men då missar man stora genombrott baserade på grundforskningens upptäckter som inte kan förutses. Kopplingen mellan de vetenskapliga frågeställningar som driver grundforskningen och de praktiska tillämpningarna är inte förutsägbara och därmed kan inte den framtida nyttan ingå i strategiska planer.”

Den fria grundforskningen är så oerhört viktig, men var i allt detta hamnar den humanistiska forskningen? Att bringa klarhet i det svenska medeltida rättssystemet (vilket jag själv arbetar med) kommer förmodligen aldrig att inbringa några större slantar för mina uppdragsgivare, och det som kan ses som banbrytande i min forskning kommer knappast rädda framtida liv eller ens intressera väldigt många fler än en tämligen liten skara. Faktum är att min forskning förmodligen knappt kommer att dra in tillräckligt mycket pengar för att jag ska kunna försörja mig själv på den. Nånsin. Nobelpris. Näppeligen?

I den humanistiska forskningen är de fria anslagen om inte viktigare så åtminstone minst lika viktiga, och dessutom på tragisk nedgång. Trots att fler människor än någonsin söker sin identitet och behöver sin historia, sin plats i samhället, nedmonteras så sakteliga den humanistiska forskningen som skulle kunna ge dessa svar. Det ovan refererade debattinlägget tar egentligen inte ställning till huruvida den fria grundforskningen endast ska vara en rättighet för naturvetenskaplig forskning, men det är symptomatiskt att den inte är skriven som ett ämnesöverskridande allmänt upprop. Behovet av fri forskning och minskad fascism beträffande rätt forskning är något som inte är begränsat till endast några discipliner. Den fria grundforskningen är livsviktig för humanisterna också!

 

Nyhetsplock

Yttrandets friheter och skyldigheter

På dagens DN Ledare diskuteras problemen som yttrandefrihetskommittén står inför. Väldigt kort rör det sig om att nya medier och nya former att sprida information kräver en genomgång av yttrandefrihetsgrundlagen (och tryckfrihetsförordningen). Kommittén har till uppgift att utvärdera hur en möjlig revidering av grundlagen skulle kunna se ut, eller om det egentligen behövs. Kommitténs ordförande Göran Lambertz har via ett brev till de andra i kommittén hävdat att det förslag som kommittén vill lägga fram ”inte är godtagbart”. Det strider nämligen mot hans egen vilja.

Stopp nu. Yttrandefriheten korrelerar med att demokratiska arbetssätt präglar samhället. Att den kommittén som ska diskutera allas vår frihet att yttra oss inte bara är så hårt toppstyrd att majoritetsbeslut körs över utan att dess ordförande också drar sin egen yttrandefrihet så långt att han offentligt kritiserar de andra medlemmarnas tankeförmåga är skrämmande. Yttrandefriheten gör att det inte längre är straffbart att till exempel kritisera regeringen. Det är sådana saker som lagen ska skydda.

Trots det finns det en utbredd missuppfattning att yttrandefriheten ger gemene man rätt att säga precis vad de tycker till alla som vill lyssna.

Yttrandefriheten är emellertid inte bara en frihet utan också en skyldighet att ta ansvar för det man säger och skriver. Det innebär också att man ibland kanske bör avstå från att uttala sig. Om man exempelvis är ordförande i en viktig kommitté kanske det är bäst att låta bli att säga saker som ”Jag gillar ledamöterna i kommittén, utom några som inte vill öppna sig för att tänka.” Vi får inte bli rädda för att stå upp för det som är viktigt, men vi borde alla ta vårt ansvar för att respektera andras rättigheter att uttala sig, och att tänka fritt.

Vardagslivet

Bädda sängen

Älskar: nya lakan i sängen när man trött som slakt går och lägger sig på kvällen.

Älskar inte: att ha glömt lägga på nya lakan i sängen när man trött som slakt går och lägger sig på kvällen.

Historikerns historier · Vardagslivet

Genusstandardiserade leksaker

Idag tittade Tilda igenom Toys ‘R Us leksakskatalog, en av många som barnfamiljer mottar inför julen. Hon var ivrig att kryssa för några saker hon önskar sig av tomten, vilket i princip gick ut på att hon bläddrade, svepte med handen över sidan och proklamerade ”o alla hälifån” ungefär tjugoåtta gånger. Tilda är väldigt specifik med att sakerna som hon vill ha ska vara för flickor. ”Inga dumma bila” muttrar hon frustrerat och bläddrar tillbaka till sidan med Barbie. Egentligen är jag inte så oroad över att hon är noga med att förkunna sin förtjusning över prinsessklänningar och ponnyhästar, samtidigt som hon låter alla veta att om tomten tänker komma med bilar göre han sig icke besvär. Så länge Barbie tycker om att sjunga, stå på händer, flyga och åka så fort i sin bil att hon krockar med kattmatskålen ideligen har det knappast någon betydelse för Tildas utveckling. Det som är farligt är när Barbie blir ett sött mähä (ett av de bästa svenska orden) som förvisso har en surfbräda men bara för att kunna luta sig mot, medan hon tittar på Ken. Som kan röra sig tillräckligt för att få på nya klänningar, men inte för att sparka boll. Som ler och tar emot, utan att ge och ställa krav.

Jag tror att man ska skilja på leksakernas utseende och deras funktion. Än sen då om Tilda vill ha bara rosa saker? Det är ju upp till mig som hennes mamma att visa henne att rosa saker kan användas på precis samma coola sätt som blå. Den dagen jag säger till henne att det är bättre att hon väljer något som inte är så prinsessigt och gullepluttigt har jag ju själv sagt att något annat är bättre och lagt ett värde på att något inte ska vara just så. Genom att försöka uppmuntra små flickor att vara mer som pojkar, utan att för den skull uppmuntra pojkar att vara mer som flickor, bidrar vi alla till att upprätthålla den manliga normen, och som en effekt av det låter vi det traditionellt kvinnliga vara avvikande. Förvisso borde flickor få vara flickor, och pojkar vara pojkar men det får aldrig bli en förklaringsmodell. Det allra viktigaste är att barn får vara barn och att oavsett om de är pojkar eller flickor får de samma chans att göra vad de mår bra av.

Det här fantastiska barnet, som älskar att dansa och sjunga, önskar sig en ballerina att dansa och sjunga med. I jämställdhetens namn är det precis vad hon ska få. För ingen hade väl tvekat att uppfylla den önskan om det var en liten pojke som önskade sig en ballerina…?

 

Okategoriserade

Ensam

Min make har åkt till Frankrike för att under fyra dagar kryssa runt mellan vackra slott och vingårdar i Bordeaux. Nu låter det kanske som att jag är avundsjuk, eller kanske rent av bitter, men jag är förstås jätteglad för hans skull. Verkligen. Ingen kunde vara gladare än jag.

Om det inte vore för att den där andra föräldern till de här barnen vore en så viktig del av hela min värld.

Vardagslivet

Tomtebloss ger glada barn

Är det något som hör Alla Helgonahelgen till i vår familj så är det tomtebloss (eller ”sprakasticko” som vi fått lära oss att det heter här). Ask efter ask dras fram, tänds på, beundras och älskas. Igår utforskade vi också hur varm metallpinnen som just brunnit blir. Ungefär 15 minuter-med-handen-i-vatten-varm, kan vi meddela.

Historikerns historier · Nyhetsplock

Tidsresor och imaginära partiklar

Fysiker i Cern har möjligen uppmätt partiklar som rör sig snabbare än ljuset. På DN skriver man bland annat att

”I början av 1930-talet beskrev fysiker en klass av partiklar som kallas för takyoner. De har en imaginär massa och kan inte färdas långsammare än ljuset.

En imaginär massa är en rent matematisk konstruktion och bygger på imaginära tal, till exempel roten ur –1.

– Det finns teoretiker som spekulerar i att neutrinerna pendlar över i en takyonisk värld. Det går inte att mäta, för takyonerna interagerar inte med vår värld, säger Tommy Ohlsson.”

Men ursäkta vaddå? Först tog det mig en stund att komma tillbaka till ”imaginär”, och konstatera det uppenbara. Imaginär är det samma som inbillad (enligt SAOL). Så man har en inbillad massa som är uträknad med inbillade tal. Lägg till partiklar som endast ett fåtal människor kan se och som rör sig mellan vår värld och en annan. Eh…? Inte mig emot, jag tycker att det låter superhäftigt!

Men nästa gång jag finner mig  själv i en diskussion om älvors och drakars varande eller icke varande med en fysiker (något som händer förvånansvärt ofta) vill jag också få dra imaginär-kortet som bevisning.

Om man nu faktiskt har hittat partiklar som rör sig snabbare än ljuset innebär det en teoretisk öppning för tidsresor. Som historiker är jag förstås nyfiken. Att få vara en fluga på väggen när någon av de dokument jag nu studerar först drogs upp… Vad var det egentligen de menade? Och hur kom det sig att familjen Rumpa fick just det namnet?

Nä, jag vet att jag har ett hälsosamt beroende av varmt, rinnande vatten, toaletter och åtminstone en någorlunda social rättvisa. Dessutom misstänker jag att en medeltida fluga inte hade det mycket trevligare än en nutida.

Istället blir jag rädd. Om vi har haft tiotusentals år på oss att lära oss, utvecklas och förhoppningsvis bli bättre, varför i hela friden ska vi då vilja åka tillbaka? Och kan man någonsin åka hem till sitt eget århundrade igen om framtiden inte skapats?

Eller är all tid parallell? Eller… Shit. Dags att återgå till att vika tvätt.