– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
Magnus Kahnberg blev överfallen och knuffad i huvudet så hårt att han föll, slog i ansiktet och förlorade medvetandet. Han blev hämtad med ambulans och fördes svårt skadad till sjukhuset.
Ett lämpligt straff för förövaren? 5 minuters matchstraff och flera matchers avstängning. Det här är på hockeyisen och inte i den riktiga världen.
Som bekant är jag ingen hejare på ekonomi, vilket säkert är orsaken till varför världsekonomins bekymmer går mig förbi. Min egen ekonomi är så simpel. Jag tjänar jämförelsevis en spottstyver, men spenderar inte mer än så. Min filosofi är att så länge jag tjänar en viss summa pengar bör inte mina utgifter överstiga denna. När jag läser om hur stater och världsledare uppfattar ekonomi känns mitt sätt tämligen gammalmodigt.
Och det här med tillväxten, modeordet framför andra. Hur länge kan man tala om tillväxt utan att inse att det som växer i oändlighet till slut kommer att explodera?
Genom att fira en liten Halloweenfest på Alla helgons dag kan man optimera allt och dessutom intala sig själv att det är en svensk tradition. Vi bjöd in några av barnens vänner och bjöd på minimuffins med spöktema.
Minimuffins med marschmallowögon
High-hats med spökströssel
High-hats med spökströssel
Spindlar med giftiga ben
Vanlig mat har det varit lite sisådär med idag. När mörkret hade fallit satte sig barnen ute på trappen och hade Halloween-picknick, med blå dricka och chips. På mitt konstaterade att
– Ni kommer inte äta så mycket vanlig mat idag va? fick jag ett
– Hmpf. Knappast. Vi äter chips istället idag.
Nej tack. Vi är inte hungriga. Längre.
Det bästa med mörkret och hösten är att man får tända lyktor. Och att pelargonerna blommar typ hur länge som helst när vädret är så milt.
Det bästa med att ha sin syster i landet är att man kan träffa henne. Flera gånger om året. Lyxigt! Åtminstone är det lyxigt för systern som kommer hit och blir friserad av Tilda. Prinsess-spa delux.
På många vis kan man se att de är släkt. De har samma ljuva sinne för estetik, grace och vad som är passande.
I köket sitter storebror och pysslar meterlånga smycken i så perfekta formationer att jag misstänker att han ärvt sin mors pedantiska perfektionism.
Snart fruktsallad med vit choklad och vaniljglass. Sämre kan man ju ha det.
Nån dag ska jag lista ut vad för sorts påsar det egentligen borde vara till vår dammsugare. Dammsugaren är nämligen så välanvänd att det inte längre går att tyda vad det är för modell. Det tredje försöket att köpa rätt påsar på basis av bilden på påsförpackningen har just strandat i ytterligare en klipp-och-klistra-verkstad för att få påshelvetet att passa.
Jag lovar mig själv att kunna läsa nyheterna utan att flyga i taket över dumheter. Det går inte den här gången heller. Nordeas ordförande Björn Wahlroos försvarar införskaffandet av en lyxlägenhet till VD med att
”Människor behöver faktiskt bo”
Han medger att 250 kvm kan låta mycket men berättigar det med att det faktiskt rör sig om VD för nordens femte största bank. SO WHAT!? Är det inte just bankerna (och jag skyller nu inte på Nordea direkt) som delvis skapat den pågående ekonomiska krisen? Som gör att många i Grekland inte har någon bostad i framtiden?
Den norske fotografen Jonas Bendiksen har gjort en fantastisk utställning om ställen där människor bor. Trots att många av de människornas hem knappast skulle betecknas som människovärdiga i Sverige visas de stolt upp. Pappan som är så nöjd med att den lilla enrummaren är dekorerad med tidningspapper för att det känns som att man har kontakt med hela världen, i en låda som saknar fönster. Varför verkar det som att många av dem som ska vara mest erfarna och världsvana inte verkar ha en aning om vad som krävs för att man ska kunna bygga sig ett hem?
För oss som är svenskar kommer snart ett obehagligt orange kuvert som talar om att man inte jobbat så hårt som man borde. För somliga kanske det är helt ok. Själv har jag i skrivande stund en pension på 134 spänn i månaden. Tur att jag hinner jobba några år till innan det är dags.
Om man vill ha tips på hur man kan höja sin pension kan man få det av riktiga experter. I princip går det ut på att jobba länge, hårt och på ett välbetalt jobb. Dessutom rekommenderar de att man tar bort alla skydd för efterlevande. Umgås och leva livet kan du då göra när du 68 år gammal går i pension, dina barn (om du hunnit skaffa några) har tagit avstånd och ditt hjärta kommer att orka ungefär 3 år till. Passa på att njuta av dina pengar då!
Ingela Gabrielsson är privatekonom på Nordea och menar att
”man, så långt det är möjligt, ska vara rädd om sin hälsa. Om man inte har sin hälsa så kan man inte arbeta så bra och tjäna in till sin pension. Det finns många ekonomiska aspekter på det.”
Kuriosa: Om man inte har sin hälsa kan man dö också.
Christian Clausen är VD på Nordea och kommer att, om han går i pension vid 60 års ålder, kunna få en pension på 98 miljoner sek. Det bästa tipset således: bli VD. Då räcker pensionen till.
På dagens DN debatt efterlyser Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund en ny sorts skolpolitik där läraren ska ha större befogenheter att ta till åtgärder mot stök och bråk i skolan. Eftersom jag själv jobbat som lärare och vet hur frustrerande det begränsande svenska system är känner jag mig benägen att hålla med. Några detaljer i texten får mig emellertid att dra öronen åt mig. Bland annat skriver Hägglund att
”Eftersom det inte är okej att kalla min klasskamrat för hora, kommer det att få konsekvenser för mig. En skola som väljer att enbart kommunicera sina värderingar med ord kommer oundvikligen att uppfattas som inkonsekvent, och i värsta fall lögnaktig.”
Va? Hur ska man annars lära eleverna att ord är starka, om man inte visar dem att konflikter kan lösas genom ord? Är det inte just genom ordet ”hora” i den ovan beskrivna situationen som eleven skapat en konflikt? Åtgärder som Hägglund efterlyser är bland annat att lärare ska få beslagta mobiltelefoner, utfärda skriftliga varningar och ge kvarsittning. Just dessa åtgärder kan jag tycka är fullkomligt självklara, men det måste finnas tydliga regler för hur långt man får gå.
En elev som stör får man inte visa ut ur klassrummet eftersom alla har rätt till skolgång, och Sverige har skolplikt. Men ska inte rätten till skolgång gälla de andra eleverna i klassen också? Om en lektion är 50 minuter lång och klassen har 25 elever ger det läraren 2 minuter per elev. Det säger sig självt att andra elever blir lidande om läraren tvingas dividera 10 minuter med en elev om huruvida det är ok att kalla någon hora eller inte.
Jag är skeptiskt till om ungdomen egentligen blir värre. Jag tror att det istället är våra värderingar som förändras. För 100 år sedan visade barn respekt genom att inte tilltala de vuxna – numer ser jag det som ett tecken på respekt från mina barn att de vill prata med mig om allt. Vad är det för värden och respekt man vill att barnen ska lära sig?
Med risk för att generalisera vill jag ändå påstå att lärarnas svåra ställning i skolan i mycket handlar om den dåliga respekt hela samhället visar dem. Lärarna får allt fler administrativa uppgifter med utvärderingar, fortbildningar och nya datasystem samtidigt som klasserna växer och lönen är patetiskt låg i förhållande till både utbildning och arbetsbörda. Om samhället genom att höja läraryrkets status (och lön!) skulle visa hur viktiga lärarna är skulle säkert problemen i skolan på sikt minska.
Dessutom skulle jag vilja slå ett slag för att ge de elever som inte orkar 12 års stillasittande (för i princip så är gymnasiet obligatoriskt i Sverige i dag) andra möjligheter. Mer praktisk utbildning skulle inte bara ge samhället en påfyllning i yrkesgrupper som annars riskerar att dö ut, utan också ge alla de elever som helt enkelt inte kan visa sin potential skrivandes chansen att få känna sig nyttiga.
Och ge lärarna rätten att hålla ordning i klassrummet, men låt ord och diskussion vara vägledande!
På kvällens danslektion försökte jag uppmuntra mina trötta dansare genom att förklara att om de bara orkade lite till skulle de snart få så starka och muskulösa rumpor att de kan knäcka nötter med dem under de snart stundande julhögtiderna. Redan här borde det har ringt varningsklockor. Ändå jag hör mig själv säga:
– Ja jouluna voitte vaikka avata pähkinöitä peffalla.
Det betyder (hoppas jag) ganska ordagrant: Och på julen kan ju öppna nötter med rumpan. Kopplingen i min hjärna mellan nötternas knäckande och våra rumpmuskler var synnerligen tydlig, men uttrycken på dansarnas bleka ansikten lät mig förstå att den kopplingen inte var lika självklar för alla. Jag är förvisso van vid just de där blickarna som säger att svenskar inte är riktigt som de ska och att min finska inte riktigt räckt till för vad jag hade tänkt säga. Ibland försöker jag förklara mig och gräver mig själv lite djupare ner i språkgropen (som den gången jag skulle ursäkta mig och säga att jag inte alls var kännissä (full) men istället spottar ur mig käynnissä (i funktion)), men den här gången var nog det kokta fläsket stekt, så att säga.
Lärdom 1: de enda skinkorna finnarna vill höra talas om vid julen är julskinkor.
Lärdom 2: i Finland finns ingen motsvarighet till svenskans uttryck ”knäcka nötter med skinkorna”.
PS: Kvällens inlägg har skrivits med hjälp av gammelkatten Katt (någon sa att Katt var ett töntigt namn och att djur måste tvåstaviga namn, så vi kallar honom Katten). Han var så koncentrerad att han glömde dra in tungan. Det händer gamla katter ibland.
Man vet att det är dags att fundera över sitt beteende som bilförare när man saktat in vid ett rödljus och ens dotter, den där söta med de ljuvliga blonda lockarna, som sitter i baksätet plötsligt vrålar
– MEN SÅ TJÖÖ DÅ! DÄ Ä GLÖÖÖÖNT!
Hit och dit och tillbaka igen 
