Kulturkrockar

Han bryr sig inte om några små smulor

På TV intervjuar de en man och en kvinna som pratar om att det som de oftast bråkar om är städningen. Detta varvas med bilder på när hon dammsuger och han sitter på soffan och kliar sig i skägget.

För mannen menar att han liksom inte bryr sig om ifall det ligger några smulor på diskbänken.

Kanske hon är övernitisk och stressar över små smulor helt utan rim och reson. Jag vet väldigt många män som tycker att kvinnor överregerar i största allmänhet, men i synnerhet vad gäller städning. Men grejen är att många män tycks ha förmågan att luta sig tillbaka och konstatera att lite smuts inte stör dem och att om kvinnan vill ha det renare får hon väl göra det själv. De har fullt upp med att bygga en giraff av navelludd.

Och kvinnan städar.

De flesta håller säkert med om att det inte är hela världen om diskbänken inte alltid blänker, eller om det ligger några smulor kvar på bordet. Problemet är att för många kvinnor med män som inte bryr sig om några smulor är smulorna inte temporära små defekter i någon sorts hysterisk städfrenesi, utan de första tecknen på ett förfall som går snabbare än man kan ana. En kvinna som sedan hon var liten har fått träna på att städa, som lekt hemlekar, som pysslat med dockhus, vet att ingenting städar sig själv och att några små smulor man inte bryr sig om blir till många timmars skurande om man ignorerar dem tillräckligt länge.

Så varför kan kvinnan då inte bara låta bli att städa undan de där smulorna? Det borde vara enkelt. Det borde vara att bara låta bli. Men den stora frågan är egentligen i vilket skede mannen tycker att smulorna blivit tillräckligt många för att han ska bry sig om dem. För inte kan det väl vara så att han inte bryr sig om lite smulor för att han vet att han aldrig kommer att vara den som behöver göra de där timmarnas skurande…?

Kuriosa: När jag träffade min man kunde han låta smulorna vara tillräckligt länge för att små kryp skulle komma dit och fixa dem. Nästan som i Snövit. Fast inte riktigt.

Vardagslivet

Stora städdagen

Vi har städdag och städar så svetten lackar. Gammalt bråte körs till återvinningcentralen, lådor tvättas, barnens kläder sorteras och trädgården rensas. Hela huset surrar av aktivitet.

Samtidigt i katternas parallella universum:

Vardagslivet

Saker vi kan diskutera och saker vi inte kommer att beröra

Vi diskuterar ju rätt mycket här på bloggen, ni och jag. Det är inte alltid vi tycker likadant, men på något vis är det just så jag tycker att det ska vara. Olikheter driver världen framåt. Om alla hade suttit ner och sagt att nu, nu är allt just som det ska vara hade ingen någonsin fått något mer gjort.

Ganska ofta diskuterar vi utseendefixering. Det är ett ämne jag gillar, som det finns massor med vinklar på och som jag tycker är angeläget och viktigt.

Men det går en väldigt stark gräns vid att diskutera utseende som fenomen och att diskutera enskilda personers utseende. Bara för att de diskussioner vi har sker över nätet och på så vis ganska anonymt får vi inte glömma att det är riktiga människor med potentiellt sårbara hjärtan på andra sidan. Det här är inte en blogg där jag tänker tillåta negativa kommentarer om någons utseende – inte mitt, inte min familjs, inte någon kändis – och jag önskar att fler bloggare var hårdare mot negativa kommentarer. Det betyder inte att man inte får säga att mina barn är söta eller att min man är stilig, det är klart att man får. Men som bloggare har man ingen skyldighet att tillåta all världens skit bara för att somliga har missuppfattat vad rätten att säga sin åsikt medför.

Har man inget trevligt att säga kan man hålla käft. Det är en bra grundregel.

Vardagslivet

Vårt äktenskap i bilder

Vi har snart (i slutet av september) varit gifta i fem år. Det har inte alltid varit lätt, särskilt inte för min högt vördade älskade man, men här delar vi med oss av några tips på hur vi har fått vårt äktenskap att fungera.


Vi har givande diskussioner präglade av respekt för att vi inte alltid tycker lika.


Vi lyssnar på varandra.


Vi ger varandra ömhet och närhet.


Vi gör inte en stor affär av att allt inte går som man tänker sig.


Vi tar ansvar för vad vi gör och skyller inte på någon annan.


Vi är lyckliga över att ha varandra och tacksamma för att vi får vara tillsammans.

Historikerns historier · Kulturkrockar · Nyhetsplock

Nöjda kvinnor

Jag får ofta hör att kvinnor aldrig blir nöjda. Det är till och med någon som hittat till den här bloggen genom att söka på just det. På något vis verkar det vara en del av den allmänna diskursen att kvinnor konstant är missnöjda, klagar, gnatar, tjatar och träter.

Visst finns det grälsjuka, missnöjda kvinnor, precis som det finns våldsamma, aggressiva män, men det är knappast kännetecknade. Det finns en ganska stark (pun intended) mansrörelse som arbetar för att män inte ofrivilligt ska behöva förknippas med våld. Inom samma mansrörelse har jag mött dem som med högst röst menar att kvinnor är missnöjda – till och med i en sådan kontext att män framställs som aggressiva som en effekt av missnöjda kvinnor – helt utan att reflektera över det orimliga i att aggression som ett manligt attribut är socialt konstruerat medan kvinnor som missnöjda skulle vara ett biologiskt faktum.

Dessutom framhävs ofta att män är otrogna för att kvinnan inte har förstått att ta hand om hans behov. En kvinna som inte ger en man vad han behöver får skylla sig själv när mannen drar. Det är en av de där grejerna som får mig att dunka huvudet i skrivbordet i förtvivlan över de obeskrivliga dumheter som förekommer på nätet. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras över den bristande logiken. Kvinnan är missnöjd. Det är kvinnans fel, för kvinnan är en missunnsam jävel av naturen. Mannen är missnöjd. Det är också kvinnans fel, för kvinnan har inte tagit tillräckligt väl hand om mannen.

Men vi kan väl säga som så, att om jag hade en man som såg logiken i det där, hade jag också varit missnöjd och grinig.

Vardagslivet

Vi tittar på gamla bilder

Vilho: Vad äter jag på?
Jag: Du äter inte. Vad är det du gör?
Vilho: Pussar?
Jag: Mmmm… Men på vaddå?
Tilda: Mitt huvud!
Jag: Det är rätt!
Vilho: Vilket litet huvud.
Jag (utan att kommentera att huvudet banne mig inte kändes så litet dagen innan): Här är du Tilda bara en enda dag gammal. Du var så liten, så liten att du fick plats i pappas hand.
Tilda (beundrar sig själv): Åhh… Men. Varför pussar Vilho mig?
Jag (med en såndär sentimental klump i halsen): Han var så glad att du äntligen kommit. Hans fina lillasyster.
Vilho (rynkar på ögonbrynen): Fast nu är jag inte så glad längre.
Tilda (hånskrattar)
Vilho (blänger på sin syster): För nu vet jag hurdana de är.

Vardagslivet

Olikheter

Precis som jag själv har min högt vördade älskade make suckat och konstaterat att de nya örngotten är väldigt rosa. Men det var liksom inte med riktigt samma sorts oförblommerade förtjusning.

Vardagslivet

En första utvärdering av min hemkomst

Tilda: Mamma, berätta igen om hur ledsamt det var att du inte hade barnen med!

Vilho (med mycket allvarlig min): Nåväl. Inte hade vi ju bett om så här mycket. Men det är väl ok att du ger oss saker när du kommer hem.

Historikerns historier · Vardagslivet

En dag känns det kanske som att jag vaknar igen

Just nu är jag så trött att jag knappt kan beskriva det. I sju dagar har vi haft konferens(er). 9-18 föreläsningar och därefter round table och receptioner.

Fatta hur mycket saker jag lärt.

Så fort det känns som om jag är vaken igen ska jag försöka uppdatera er. Just nu har sömn högsta prioritet. Eller. Snart i alla fall. Ikväll är det skotsk dans.

Kulturkrockar · Vardagslivet

Hur man beställer room service

* När man öppnar dörren hungrig som en varg bör man komma ihåg att säga hej och inte halleluja.

* Det är olämpligt att blockera vägen när någon med en stor bricka vill komma förbi. Den till synes artiga frågan ”where do you want this?” betyder egentligen ”if you would move I could actually deliver your food”.

* Rätt svar på ovanstående fråga är inte ”oh, I’ll just take this”. Särskilt inte om man därefter plockar åt sig maten från den stora brickan medan den som bär brickan blir stående i korridoren.

* Det är artigare att ge dricks när room service säger ”have a nice evening” än att mumla ”thanks”, snubbla och smälla igen dörren.