Norrsken

Ni som känner mig vet att jag är ganska förtjust i norrsken. Ni som känner mig väl vet att det är en rejäl underdrift att jag påstå att jag bara är lite förtjust.

Jag. Älskar. Norrsken.

Och varför skulle man inte? Mer magiskt fenomen finns knappast. Jag följer inte slaviskt men nog beklämmande nära rymdvädret för att få en chans att se dem. Så gissa om jag var lite besviken nu för några veckor sedan då rymdvädersprognosen lovade ökad chans för norrsken en dag då jag inte skulle ha en liten treåring att vakna med dagen efter och alltså kunde spana hela natten och det sedan var kvällen innan som hela himlen var grön. Den kvällen jag lekt ansvarsfull och lagt mig tidigt.

Ikväll ringde Tilda från sin pappa mycket senare än vad de egentligen får ringa om det inte är något superviktigt. Som hon konstaterade var det dock superviktigt. Norrsken. Nu.

Så jag kastade mig ut i den frusna natten och mycket riktigt. Där var de. Dansade sakta runt mitt hus. Bedövande vackra i tystnaden.

Äntligen.