Min unge fyllde just 12 år. Min lille baby, som jag just fick, har dragit iväg och blivit jättestor.
Och man står där liksom vid sidan om och undrar hur i hela friden det hände. När han blev så stor att jag ser fel på våra mjukisbyxor, att han lånar mina skor. Och han är så jäkla trevlig, inte alltid förstås, men för det mesta. Omtänksam, smart, envis som få. Vill låna min dator och skriva berättelser.
För 12 år sedan låg han i min famn och tittade på mig med de mest fantastiska mörka ögon. Jag kände det som om han såg rakt in i min själ. Det gör han fortfarande.
Hit och dit och tillbaka igen 
En vacker liten betraktelse.
(Får mig att minnas hur jag en gång i högstadiet av misstag tog min fars skor, jag klarade mig genom dagen trots de stora flappande skorna. Värre var det för min far som blev hemma från jobbet den dagen. Han var inte alls glad. Mor däremot tyckte såg det mer från den roliga sidan.)
Haha! Stackars din pappa! Nej, sonen går ingen längre stans i mina skor ännu, men de är tydligen bekväma om man bara ska ut på gården en stund.
Det är så overkligt. Har en elvaåring hemma. De är ju inte barn längre på samma sätt. Börjar få en massa vuxna kunskaper och förmågor. Hans fötter växte om mina för ungefär ett år sedan. I år har jag ärvt hans vinterstövlar från förra året. Jag tror i alla fall att det dröjer något år till innan han växer om mig på längden…
Huga! Mina barn är ganska korta till växten, men de är på väg uppåt och förbi…
En så fin text! Grattis från kattslavarna också.
Tackar!