Jag har lagt hela dagen på att tala med advokater istället för att skriva avhandling, läsa nutida äktenskapsbalk istället för 1400-talets och begrunda min egen juridiska position och rättsliga habilitet snarare än de medeltida gifta kvinnornas. Det är snirkliga, patriarkala rester längs med skilsmässans stigar ska jag säga. Det är ett system som gynnar den som arbetat och tjänat pengar, men inte den som varit hemma och skött barn. Ett system där pengar talar och mjuka värden inte räknas.
Ett system som lätt kan föda jävligt bittra tanter. Och kampglöd. Kanske framförallt det.
Men först måste jag sova, för i ärlighetens namn drar detta bråkande, som vi snart gjort i ett år, verkligen all kraft ur mig. Dessutom ska griniga, trötta tanter hålla sig borta från internätet om de inte ska implodera.
Hit och dit och tillbaka igen 
Det är snirkliga, patriarkala rester längs med skilsmässans stigar ska jag säga.
^^ Det här hoppas jag att du skriver mer om när tiden är den rätta (jag inser att det knappast är lämpligt just nu)! Och gärna också hur det skulle se ut om du fick bestämma. Jag har åtminstone sjukt dålig koll på detta.
När tiden är den rätta komma jag att skriva mer om det här än vad någon kommer att orka läsa…
Men jag fattade aldrig att det var så där svårt ,fast jag själv skiljt mej under något som de följande åren närmast kunde kallas cirkus ! Ett hus som är införskaffat för att båda ska bo där har ju båda rätt till när man går skilda vägar.Alltså om exmaken inte köper ut dej måste huset säljas och ni delar på vinsten,eller finns det undantag? Jag har trott att den lagen finns just för att
skydda den som varit hemma med barnen? Kram på dej!
Jag håller fullkomligt med dig! För mig är liksom den här situationen helt overklig.