Etikettarkiv | Gamla tanter

Kamp

Jag har lagt hela dagen på att tala med advokater istället för att skriva avhandling, läsa nutida äktenskapsbalk istället för 1400-talets och begrunda min egen juridiska position och rättsliga habilitet snarare än de medeltida gifta kvinnornas. Det är snirkliga, patriarkala rester längs med skilsmässans stigar ska jag säga. Det är ett system som gynnar den som arbetat och tjänat pengar, men inte den som varit hemma och skött barn. Ett system där pengar talar och mjuka värden inte räknas.

Ett system som lätt kan föda jävligt bittra tanter. Och kampglöd. Kanske framförallt det.

win_20170124_21_28_21_pro-2

Men först måste jag sova, för i ärlighetens namn drar detta bråkande, som vi snart gjort i ett år, verkligen all kraft ur mig. Dessutom ska griniga, trötta tanter hålla sig borta från internätet om de inte ska implodera.

Tant har varit hos frissan

”Jag vill inte ha något diskret. Inget colour me different nyanser av brunt. Inget smälta in i den naturliga hårfärgen.”

Frissan studsar glatt och klappar händerna förtjust.

Och jag har den sortens blonda lugg jag färgade senast när jag var 15 och vi hängde i Linnéas källare igen. Snurrar jag in det syns det knappt. Kammar jag ut det bakåt blir det tydliga tigerränder i mitt mörka hår.

Först tänkte jag att jag är för gammal för sånt här. Att jag liksom är i den åldern då man inte börjar färga håret om man inte alltid gjort det. Nästa chans att börja färga är där i slutet av 40, när man som kvinna ska klippa av sig allt hår och satsa på kort och praktiskt.

Men sedan tänkte jag, ganska ordagrannt, fuck that shit. Jag gör vad jag vill. Det finns ingen som kan stoppa mig. Och så är det ju. Det har jag sett till.

Islänningar som kommer tillbaka från de döda

I går disputerade den underbara Kirsi Kanerva i Åbo. Hennes avhandling, Porous Bodies, Porous Minds – Emotions and the Supernatural in the Íslendingasögur (ca 1200-1400), handlar om känslor i de isländska sagorna. Hon menar att medeltida islänningar såg känslor som kroppsliga funktioner. Hade man ett starkt sinne hade man förmågan att stänga kroppens håligheter, genom vilka övernaturliga krafter annars kunde komma åt sinnet. Kirsi menar också att folk inte nödvändigtvis skilde på fysiska och psykiska åkommor utan såg även de åkommor som rörde sinnet som fysiska. Det här fick till följd att för mycket känslor kunde ha starka kroppsliga följder – även efter döden. En person som var väldigt arg och som dog kunde till exempel bli en gengångare, och övernaturliga krafter hängde nära samman med känslor.

Det är när man lyssnar på sådant här – om gengångare som bara kan få ro om man gräver upp liket och hugger av det huvudet, folk som är så skyldiga att ögonen ramlar ut, att dö av sorg klassades som självmord för att livskraften rann bort – som juridik inte riktigt låter lika sexigt längre. Kirsis ämne är otroligt spännande och hon har skrivit en lysande avhandling som opponenten beskrev som ”making a considerable contribution” och varandes ”groundbreaking”.

Efter disputationen gick vi på middag och sedan öl, innan det blev midnatt och för sent för gamla tanter som yours truly. Då kröp jag hem till en vän i Åbo och sov på hennes soffa. Väldigt ungdomligt.

20150201-172453.jpgOpponenten, docent Frog, hade grymt snygg kåpa och en hatt med dinglisar. Mycket avundsjuk på den utstyrseln och överväger nu att doktorera i UK.

20150201-172501.jpgKiris mottar välförtjänta lovord.

20150201-172510.jpgI vanlig ordning förstörde jag mina strumpbyxor redan när de var halvvägs upp på benet. Eftersom jag tycker om att göra saker grundligt nöjde jag mig inte med att dra upp en maska utan tryckte hela jävla tummen rakt igenom. För att de inte skulle repa sig mer tog jag genomskinligt nagellack på kanterna av hålet. Det hade säkert varit bättre att göra det när strumpbyxorna inte var på, för det var ett duktigt effektivt sätt att klistra fast strumpbyxorna på benet. Smärtan när de skulle av var avsevärd.

Halloweenhelg, en pumpapaj och en spindelfylld tårta

Egentligen är jag emot Halloween. Men jag är inte bättre än att allt principiellt motstånd smälter när det vankas festanledning. Särskilt om det också innebär att man får göra sattyg. Exempelvis tog jag chansen att baka en tårta fylld med spindlar. Det är en väldigt enkel tårta med chokladbotten, fylld med sylt, banan, grädde och spindlar, samt täckt med orangefärgad grädde. Ovanpå ringlade jag ett spindelnät av smält choklad. Riktigt vem som var mest uppspelt över att det stack ut spindelben när man skar tårtan, jag eller barnen, låter jag vara osagt. IMG_7988 IMG_7990

Här är tårtan ännu inte täckt. Jag skrockar som ondingarna gör i gamla Disneyfilmer.

IMG_7997IMG_8022Och så hade vi tant Annika och hennes familj på besök, som alltid den här helgen. För första året var också min underbara lilla guddotter med (hon har inte varit med tidigare för att hon inte var född, inte av ideologiska skäl). Hon var utklädd till Spider Pig och jag till häxkatt.

IMG_8000

Vi hade kommit överens om att vi skulle se läskiga ut på bilden och så bah körde hon sin söta ”I swear I don’t know this sick bitch”-look istället. IMG_8011

Som sig bör dinerade vi i salen.IMG_8037Pumpapaj. Halleluja.

I princip följde jag receptet på pumpapaj från Söta saker. Pajbotten lyckades inte alls enligt receptet, men det behöver ju inte bero på en felaktighet i receptet utan kan lika gärna ha att göra med 1) att vårt mjöl är väldigt grovt, 2) jag gjorde amatörfelet att använda rumsvarmt istället för kylskåpskallt smör eller 3) jag är helt jävla handikappad när det kommer till att följa recept och göra exakta mätningar. Istället för att koka pumpan mjuk rostade jag den snabbt i ugnen på låg värme. Istället för att klicka på länken om vad ”pepparkakskryddor” innebär tog jag 2 tsk kanel, nästan en hel tsk ingefära, 1/2 tsk malen nejlika och 1/2 mald muskot. Till pajen serverade jag grädde, men några sockerkokta lingon hade säkert varit toppen. Till och med barnen (alla utom tant Annika) tyckte om pajen, så den blev väldigt lyckad!

Kan inte någon bara ordna det?

Det borde finnas specialbatterier som drar extra i takt med att talarens tonläge och volym höjs, och som automatiskt imploderar vid det tionde vittu, i telefoner för fjortisar eftersom ett dött batteri möjligen skulle kunna avsluta de där samtalen som någon med bättre förstånd och omtanke om sina medmänniskor aldrig skulle föra.