Så jag blev bjuden hem till en muslimsk vän på middag, så här när det är Ramadan. Det betyder, i siffror, att han inte har ätit eller druckit sedan klockan 2 natten innan och att middagen intas ungefär 22.30.
Se till att vara ordentligt hungrig när du kommer, säger han glatt och jag överskattar grovt min förmåga att vara utan mat. När jag kommer dit vid klockan 19 för att hjälpa till att förbereda maten är jag så hungrig att jag är färdig att knivhugga någon. Knivhugga och äta upp. Han är på ganska gott humör, rör om i grytor och kastruller. Jag vill att han ska gå ut ur köket en stund så att jag får slicka rent skålarna jag borde diska.
Hans vänner är ganska imponerade över att jag har sympatifastat, bara för att jag var bjuden dit.
Jag berättar inte för någon att jag fastat i runda slängar 14 timmar kortare tid än alla andra.
Hit och dit och tillbaka igen 
Ska man inte dessutom vara extra snäll och så under ramadan? Inte så lätt när hungerhulken börjar morra i magen…
Jag tror att det räcker med att man inte slår varandra. Då har jag varit så snäll jag mäktar.
Jag måste säga att jag tycker det är ganska förfärligt att följa solen på de här breddgraderna om sommaren. Jag förstår inte varför de inte kan använda Mecca som referens – jag skulle nog också börja snegla på knivarna om jag skulle behöva fasta så länge… (Fast det skulle jag nog göra ändå, jag hatar att vara hungrig!)
Nu bor jag ju en liten bit till norrut, men här är det ganska många som gör så. Sedan är det väl också många som känner att det skulle vara fusk.
Många använder Mecca som referens, men motivationen jag har hört bland dem som inte gör det är att när Ramadan sedan infaller på vintern så får man belöningen för att man orkade på sommaren.