På de märkligaste av vägar har jag lyckats få hyra ett fantastiskt hus i tätorten utanför byn och här sitter jag nu och försöker jobba. Här finns inga tassande, klöförsedda monster som gör sitt bästa för att förstöra. Inget fluff som ligger på ens ansikte när man vaknar på morgonen. Inget mjauande vid dörren var femte minut för att kontrollera om det fortfarande är snö ute.
Inget.
Det är just nu det tyngsta. Att jag faktiskt får arbeta i fred utan katterna. Att det är så djävulusiskt tomt utan dem.
Hit och dit och tillbaka igen 
Det går ju inte att jobba utan katt, hur ska man kunna koncentrera sig utan att bli störd hela tiden? Nog måste du väl kunna ta någon eller några med dig? Åtminstone Rasputin! (Gnag gnag)
Vågar inte, av två anledningar. Den första är att hyresvärden har den sortens lädersoffor som en katt skulle förstöra på nolltid. Den andra är att en katt som Rasputin, som är van att vara ute massor, knappast skulle trivas inne.
😦