I Sverige har en barnmorska som på grund av sin religion (kristen) inte vill utföra aborter blivit nekad anställning vid en förlossningsavdelning. Nu stämmer hon landstinget för att de kränker hennes religions-och samvetsfrihet.
Det hela är så bisarrt att jag inte ens vet vart jag ska börja. Egentligen skulle jag inte vilja granska fotnoter i avhandlingen till exempel, men det måste jag för det hör liksom till min arbetsbeskrivning. Har man ett yrke bör man vara beredd att utföra de sysslor som hör till yrket. Visst, kanske man ibland kan hitta specialarrangemang men man kan inte förvänta sig detta.
Inom vården är abort det enda som det ens skulle vara aktuellt för någon att börja bråka om. Tänk den kirurg som inte vill befatta sig med blindtarmar, eller den infektionsläkare som inte vill lyssna på lungor. Det skulle bli ett sjuhelvetes liv. Varför är det kvinnors rätt till vård man vill begränsa? Hur kan kvinnor själva inte stötta andra kvinnors valfrihet, även vad gäller beslut som man själv inte hade tagit på samma sätt? Jag säger inte att det inte skulle finnas folk som använder möjligheten till abort på fel sätt, för det finns det, men det är inte upp till någon annan att avgöra vad som skulle vara ett giltigt skäl. Det är upp till kvinnan (och i ett bra läge även i samråd med mannen) att fatta ett sådant beslut och därefter är det upp till vårdpersonalen att bistå med den vård de behöver. Det kan helt enkelt inte vara på något annat sätt. Vad någon tycker om abort är inte viktigt.
Hur som helst.
Juristorganisationen som representerar barnmorskan menar att vårdpersonal inte ska ”behöva välja mellan sitt samvete och sitt jobb eller behöva förlora jobb bara för att de vill skydda mänskligt liv”. Det låter himla fint. Men faktum är att det är religion, kvinnans tro, som gör att hon inte vill utföra aborter. Det är inte den senaste medicinska vetenskapen, det är inte forskning kring kvinnors reproduktiva hälsa, det är inte studier av effekten av tillgång till säkra aborter. Barnmorskan baserar alltså inte sitt motstånd på någonting av det som vår moderna sjukvård bygger på i form av forskning, utan på sin egen tro. Den vill hon sedan att landstinget ska rätta sig efter.
Samtidigt pekar all forskning på vikten av rätt till abort. Vi ser hur desperata kvinnor i länder där abort inte är tillåtet ”löser” sina situationer själv, och därmed står för så mycket som upp till hälften av mödradödligheten. Vi ser hur kvinnors liv spills till förmån för en tro på att Gud värderar ett ofött, ej livsdugligt barn högre. Vi ser hur abortmotståndare använder en retorik som förminskar kvinnors rätt till sitt eget liv och ger män i allmänhet och staten i synnerhet makt över kvinnors kroppar (”The Metaethical Framework of Anti-Abortion Rhetoric” är förvisso från 1986 men innehåller guldkorn som ”the intransigence of anti-choice forces is the product of a system of metaethical assumptions underlying the right-to-life position that renders compromise unnecessary, unthinkable, and unethical.”)
Men den viktigaste poängen är ändå att det är ett vetenskapligt bevisat faktum att man inte minskar antalet aborter genom att göra dem olagliga. Den totala summan av antalet abort förblir ungefär densamma och tillgång till säker abort är livsviktigt för kvinnor världen över. Vad barnmorskan på grund av sin religion alltså vill underlåta att utföra är ett ingrepp som bevisligen räddar tiotusentals kvinnors liv årligen. Då är hon i fel bransch.
Hit och dit och tillbaka igen 
Tack Charlotte! Det finns mindre trevliga arbetsuppgifter inom varje yrke. Och jag tror inte att det är någon barnmorskas favorituppgift att sköta aborter. Det är inte rättvist att en del i så fall kom undan och de andra måste sköta fler per man. Jag skulle ännu förstå saken ifall det funnits någon slags klausul om samvete som planerades att slopas, men som det nu är i Finland åtminstone, har aborter hört till arbetsuppgifterna då barnmorskorna har gått sin utbildning och åtminstone jag visste nog att det är en arbetsuppgift bland många. Och tro mig, jag har kämpat med mitt samvete och många med mig. Ändå är fri abort den enda vägen att gå. Med satsning på förebyggande vård och preventivrådgivning!
Precis! Jag tror inte att aborter hör till någons favoritsyssla, men det finns helt enkelt inte ett rimligt alternativ.
Värt att veta också att ”juristorganisationen” visserligen består av jurister men det är i första hand en religiös påverkansgrupp med kopplingar till både Ja till livet och Livets ord.
Jepp. Det är inte direkt vad man skulle kalla en obunden eller opartisk organisation.
En analogi skulle kunna vara blodtransfusioner – Jehovas Vittnen anser att det är felaktigt; jag vet personligen om minst en kvinna som dött pga att hon vägrat ta emot en blodtransfusion.
Så om en barnmorska har rätt att vägra utföra aborter pga sin religion, så öppnar det dörren för att andra inom vården ska ha rätt att vägra utföra blodtransfusioner av samma orsak. Jag har dock aldrig hört någon argumentera för att det ska vara tillåtet; det är bara när det gäller kvinnans rätt till sin egen kropp som någon annans religion värderas högre.
Det tänkte jag också på. Om vi ska tillåta religion att diktera vården, var drar vi gränsen då?
Som tur var så lär det bli som med det förra fallet att rätten konstaterar att religionsfrihet inte innefattar att man har rätt att jobba med vad man vill under precis vilka förutsättningar man än känner för.
Vi får väl innerligt hoppas det.
Sorry, för att vara petig -men det var inte rätten som kom fram till det, det var DO som valde att inte driva fallet. Juristorganisationen och barnmorskan stämde då landstinget, och det blir muntliga förhandlingar om två veckor.
Tack för klargörandet!
Ja, tack för klargörandet! Du har uppenbarligen bättre koll än mig, det är inget att be om ursäkt för. 🙂
Är det månne samma barnmorska där landstinget först bekostade hennes utbildning? Hon torde redan då varit medveten om vilka uppgifter som ingår. Jag utgår vidare ifrån att hon vägrar diskutera familjeplanering med sina patienter oxå?
Jag vet faktiskt inte, men jo, familjeplanering vore ju intressant att veta hur man skulle göra med om religion ska tillåtas bli en faktor.
När det gäller den förra barnmorskan så vägrade hon också sätta in spiraler och ge ut dagen-efter-piller i alla fall.
Och om vi nu skulle tillåta religiösa skäl som ett vettigt argument för begränsande av ens arbetsuppgifter, får jag då tro på en religion som bara tillåter mig jobba på udda måndagar efter fullmåne och ändå kräva full månadslön?
Klart det låter löjligt, på samma sätt som vägran att utföra abort låter fel för de flesta.
Alltså medicin måste baseras på vetenskap. Jag är medeltidshistoriker, trust me.