Islänningar som kommer tillbaka från de döda

I går disputerade den underbara Kirsi Kanerva i Åbo. Hennes avhandling, Porous Bodies, Porous Minds – Emotions and the Supernatural in the Íslendingasögur (ca 1200-1400), handlar om känslor i de isländska sagorna. Hon menar att medeltida islänningar såg känslor som kroppsliga funktioner. Hade man ett starkt sinne hade man förmågan att stänga kroppens håligheter, genom vilka övernaturliga krafter annars kunde komma åt sinnet. Kirsi menar också att folk inte nödvändigtvis skilde på fysiska och psykiska åkommor utan såg även de åkommor som rörde sinnet som fysiska. Det här fick till följd att för mycket känslor kunde ha starka kroppsliga följder – även efter döden. En person som var väldigt arg och som dog kunde till exempel bli en gengångare, och övernaturliga krafter hängde nära samman med känslor.

Det är när man lyssnar på sådant här – om gengångare som bara kan få ro om man gräver upp liket och hugger av det huvudet, folk som är så skyldiga att ögonen ramlar ut, att dö av sorg klassades som självmord för att livskraften rann bort – som juridik inte riktigt låter lika sexigt längre. Kirsis ämne är otroligt spännande och hon har skrivit en lysande avhandling som opponenten beskrev som ”making a considerable contribution” och varandes ”groundbreaking”.

Efter disputationen gick vi på middag och sedan öl, innan det blev midnatt och för sent för gamla tanter som yours truly. Då kröp jag hem till en vän i Åbo och sov på hennes soffa. Väldigt ungdomligt.

20150201-172453.jpgOpponenten, docent Frog, hade grymt snygg kåpa och en hatt med dinglisar. Mycket avundsjuk på den utstyrseln och överväger nu att doktorera i UK.

20150201-172501.jpgKiris mottar välförtjänta lovord.

20150201-172510.jpgI vanlig ordning förstörde jag mina strumpbyxor redan när de var halvvägs upp på benet. Eftersom jag tycker om att göra saker grundligt nöjde jag mig inte med att dra upp en maska utan tryckte hela jävla tummen rakt igenom. För att de inte skulle repa sig mer tog jag genomskinligt nagellack på kanterna av hålet. Det hade säkert varit bättre att göra det när strumpbyxorna inte var på, för det var ett duktigt effektivt sätt att klistra fast strumpbyxorna på benet. Smärtan när de skulle av var avsevärd.

5 thoughts on “Islänningar som kommer tillbaka från de döda

  1. Problemet är bara att tar man av sig strumpbyxorna är ytan man lackar inte tillräckligt uttöjd, och då är det sen en lackad fläck som är lite för spänd när man ska ta dem på sig igen, och då misstänker jag att de spricker på nya ställen i närheten…

  2. Ett så intressant ämne, ska se om den kommer som donation till bibban (ÅA:s avhandlingar brukar göra det), annars ska jag se till att e-versionen kommer in i Helka. Jag visste inte Frog är docent. Coolt. Han brukar annars på vår bibba framföras som ett exempel på att det finns folk som inte har både för-och efternamn, vilket är helt juridiskt möjligt.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s