I morse gick vi upp okristligt tidigt för att åka på judotävling med sonen. Och många långa timmar senare är det fortfarande oklart hur somliga orkar med sån här sportgrejs varenda helg. Visst, för sonens skull kommer jag ju med. Jag bråkade inte ens om det. Mycket. Men ni vet de där som alldeles frivilligt åker.
I don’t get it.
Det blev inga medaljer den här gången, men likväl en mycket tapper insats. Skador undvek vi helt på det barnet som tävlade i kampsport. Tilda däremot invigde första-hjälpen-stället med en halvt avfläkt tånagel. Och jag fick en tjusig fläskläpp. Dessa två saker inte relaterade till varandra.
Hit och dit och tillbaka igen 