Det är midnatt. Jag åker med Rasputin till djursjukhuset och ber tysta böner.
Jag vet inte hur jag skulle klara att förlora ännu en vän.
Ilfart
– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
Det är midnatt. Jag åker med Rasputin till djursjukhuset och ber tysta böner.
Jag vet inte hur jag skulle klara att förlora ännu en vän.
Hit och dit och tillbaka igen 
Oj nej, stackaren. Vad har hönt och hur mår han?
Han började må väldigt dåligt på kvällen, sov med mig på soffan (normalt) men hade inte ögonen helt stängda och huvudet liksom i en konstig vinkel. Sedan for han iväg och jag hörde honom springa runt i huset. När jag hittade honom bubblade det fradga ur munnen på honom och han mådde tydligt hemskt dåligt. Jag lockade honom att dricka gräddmjölk (vilket han förstås gjorde, den dagen han inte äter är han död – sedan länge) medan vi ringde jourhavande veterinär. Han har fått smärtstillande för det verkade som att han hade ont, men de vågade inte söva honom för njurarnas skull. Om han blivit förgiftad (vilket jag tror) så är det njurarna som tar mest skada. Ja, och dropp gick han ju förstås inte med på. Han är hemma och på bättringsvägen, men det var nog jävligt nära.
Hoppas, hoppas.
Tack!
Hur gick det för honom? Jag ock barnen håller tummarna!
Han verkar må mycket bättre. Vi håller ögonen på honom och hoppas!
Åh Charlotte, lider med er… Ber också en liten bön. Kram.
Usch! Tur för mig att jag läste inlägget över detta först, så jag visste att han iaf tills vidare är ok. Jag vet precis hur det känns, förfärligt. Som när vi en dag kom hem och insåg att Sisko var helt gul. Jag var övertygad om att hon hade leverkollaps, men det var ”bara” någon sorts gallvägsinflammation – tillräckligt för två dagar (och en halv månadslön) på Kräkis. Håller tummarna för att det var något engångstjafs.