Så enkelt att en kattunge klarar av det

Via Lina Arvidsson ramlade jag på en insändare med anknytning till samtyckeslagen. Insändarskribenten, och många med henne, menar att åtminstone en del av lösningen är att kvinnor tar lite mer ansvar för hur de beter sig, att kvinnor blir bättre på att sätta upp gränser i förhållande till män för att om kvinnan ”agerar med lite sunt förnuft, skulle anklagelser om våldtäkt kanske minska”. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; våldtäkt som brott är komplicerat inte minst för att det är en ny form av brott. Från att ha varit ett brott mot kvinnans familj (och inte nödvändigtvis inneburit sex utan kunde vara bara bortförande – även med hennes vilja) är det numer ett brott mot kvinnans person. Om kvinnors kroppar och kvinnors sexualitet ska vara likvärdiga männens så är det så brottet måste tolkas.

Men det är likväl det enda brott där offret förväntas ta ansvar. Visst, en kille som blir rånad kanske känner att han var korkad som var full och gick ensam genom just den skogsdungen en sen lördagskväll. Offer tar ofta på sig en del av skulden. Vad det handlar om här är dock vem som kan beläggas ansvar ur ett rättsligt perspektiv. Det finns inget ifrågasättande av huruvida killen verkligen gjorde vad han kunde för att inte bli rånad, inga diskussioner om hans kläder, hans vägval, hans alkoholkonsumtion. Inte heller skulle det vara en förmildrande omständighet att den som rånade honom inte riktigt hade förstått att man inte får råna andra och egentligen bara hade tänkt snacka lite. Det är ett brott likväl. Det samma måste gälla våldtäkter.

Egentligen är det kanske inte så mycket lagstiftningen som är åt helvete, utan tillämpningen. Det finns för många möjliga kryphål och tolkningsmöjligheter, men framför allt så finns det för många av dem som ska göra tolkningarna som tycks tänka som insändarskribenten: när man väl frivilligt följt med någon hem och sedan börjat lite, då är det svårt att stoppa det, särskilt för män. Och jo, det kan vara svårt att stoppa det, särskilt om den som är lite fysiskt starkare inte riktigt vill stoppa det. Det som krävs för att minska anklagelser om våldtäkt är alltså inte att kvinnor tar mer ansvar för att begränsa sitt rörelseutrymme, sitt beteende och sina klädval, utan att män tar mer ansvar för att lyssna in. Att det är svårt att stoppa det betyder nämligen inte att det är omöjligt.

Det här är mina två kattungar. De leker ofta med varandra så intensivt att de glömmer hela världen runt omkring. I dag körde de rakt över mitt ansikte när jag låg i sängen, för att de förmodligen inte ens märkte att jag var där. Ibland händer det att en av dem tar lite för hårt. Då piper den andra kattungen till, och så släpper kattungen som gått över gränsen taget lite.

IMG_8313 IMG_8315-20140128 IMG_8316 IMG_8317För även om de här kattungarna älskar att leka med varandra, och har så svårt att sluta sin lek att de springer ner typ vaser, böcker, leksaker, barn och annat som hamnar i deras väg så är det en lek mellan jämbördiga. När någon piper och får ont, så släpper man. Visst kräver det också att den som tycker att gränsen är nådd faktiskt piper till, men systemet står och faller med att den kattunge som just då har övertaget släpper sitt övertag – tar sitt ansvar. Jo, givetvis har kvinnor ett ansvar att säga ett tydligt nej när de inte vill mera, men vad den senaste tidens rättsfall har visat är att det inte räcker. Det räcker inte för att skydda sig mot våldtäkt och det räcker inte för att rättsstaten ska skydda offret även efter händelsen.

Kvinnor gör redan allt de kan för att undvika att bli våldtagna. Det finns nog inte en kvinna som inte vid något tillfälle anpassat sig efter hotet om våldtäkt – tagit den längre men bättre belysta vägen hem, gått med nycklarna i handen som ett vapen, haft telefonen på och pratat med någon hela vägen hem, inte följt med snyggingen hem, inte gå i främmande mäns bilar, inte dricka för mycket och så vidare. Likväl finns det inte en enda av alla dessa saker som bevisligen är effektivt mot våldtäkt. Istället målar det upp alla män som potentiella förövare, som hot mot kvinnors säkerhet. Det enda som hjälper för att minska våldtäktsfallen är att män tar mer ansvar. Mer ansvar att sluta när någon ber dem, oavsett vad de själva tycker om att behöva avbryta. Mer ansvar för att inte våldta, helt enkelt. Det kan inte vara för mycket begärt.

Ja, och så tänker jag mig att det är just sånna här saker som mansrättsaktivisterna skulle engagera sig i – rättsfall som målar upp män som med sämre självkontroll än en kattunge. Dessutom borde det ligga alla som vill bevaka mäns intressen varmt om hjärtat att slå hål på myten om att våldtäkt beror på att män inte kan förväntas kontrollera sina starka sexuella lustar eftersom det helt utesluter tanken om kvinnliga förövare och manliga offer.

3 thoughts on “Så enkelt att en kattunge klarar av det

  1. ”en del av lösningen är att kvinnor tar lite mer ansvar för hur de beter sig, att kvinnor blir bättre på att sätta upp gränser i förhållande till män för att om kvinnan”

    Det där är både bullshit och sanning på samma gång. Det är där det stora problemet är som jag ser det. Antingen har vi på ena kanten de som ser alla män som potentiella våldtäktsmän medan vi på andra sidan har de som istället skjuter över ansvaret på kvinnorna själva. Det är helt enkelt två olika svar. Ingen kvinna ska egentligen behöva vara rädd för en man men tyvärr är inte den verklighet vi lever i sådan. De flesta män skulle inte ens kunna tänka tanken att ta för sig utan att kvinnan är med på det men det gör ju inte saken bättre för de kvinnor som råkat ut för den lägre stående delen av det manliga släktet.

    Att en del av lösningen ska ligga i att kvinnan tar mer ansvar för hon beter sig är därför bullshit när det gäller i förhållande mot största delen bland män. Normala män vet gränser och behöver inga extra riktlinjer. En del av den lägre stående delen av män behöver å andra sidan inte heller att kvinnor tar mer ansvar för de bryr sig inte de tar vad de vill. Den andra delen kan däremot ta emot och därför behövs det tyvärr att kvinnor tänker sig för. Det absolut viktigaste är att män lyssnar på signalerna men givetvis måste även kvinnan tänka på vilka signaler hon sänder ut.

    Om varje människa från grunden hade fått med sig att när det gäller sex ligger det största i att ens partner mår bra då hade aldrig idiotiskt snack som ”män kan inte styra sina sexuella lustar” dykt upp. Har sagt det förut och säger det igen. Vad är det för roligt med sex om inte ens partner är den som mår allra bäst. Det är ju då man själv mår allra bäst. Vad är det för jädra värld vi har skapat oss? En värld där man sätter sig själv först. Vad är det för skitvärld?

    Men det hemska är ju att om så 99% av alla män skulle resonera på det sättet så kan ju lik förbannat inte alla kvinnor känna sig säkra ändå. Än värre är det att någon säger det jag nu sagt om att tänka på andra främst och att man då får ut mest själv i allt i livet då skrattas man ut och ses som en jädra fåne. I många fall hånas man mer om man tänker på andra än sätter sig själv först. Jag och en kompis startade en gång ett företag ihop. Det gick knackigt och vi sökte olika hjälp. Det värsta var att nästan alla råd gick ut på att strunta i kompanjonen och tänka på sig själv. Löjligt har jag startat något med nån då kör vi lika rätt igenom.

    Har jag kommit ifrån ämnet? Delvis men våldtäktsproblem och liknande har alla sitt ursprung i just det jag talar om. Att folk sätter sig själva först och kan göra vad som helst för att uppfylla sig själva.

    Är så trött på egoister

  2. Fast det finns ju andra brott där offret ifrågasätts. Vid fyllemisshandel är det ju t.ex. legio att ställa frågor om fyllegrad, provokation, kränkande beteenden o.s.v., Och brottslingen kan få lägre straff beroende på ovan orsaker. Gäller det ringa misshandel kan du t.o.m. få påföljdseftergift och bli helt fri från brott (Blir du spottade på och kallad ”Jävla hora” upprepade gånger kan det tänkas att du kan ge en örfil utan att åka dit t.ex.).

    Dock så är det ju oftast ett brott ändå. Och det är ett brott även när man inte förstår att man utför ett brott – det finns fall där utvecklingsstörda har blivit dömda för misshandel trots att de har ansetts ha för dålig kognitiv och sensitiv förmåga att förstå att det dem gör är fel.

    Sedan, hypotetiskt för att jämföra våldtäkt och stöld
    Person A som är lite smålullig träffar Person B på krogen och är lite flirtig. Senare när de båda skall hem från krogen så är Person A så redlös att hen inte kan stå upp. Person B tar med Person A och har sex med hen. Person A utför grymtningar som kan anses vara något slags medgivande när hen får frågan ”Det är okej att vi har sex?”..
    Resultat enligt tingsrätten: Ej våldtäkt.

    Om vi applicerar det på stöld:
    Person A som är lite smålullig på krogen snackar om att hens kostym hade passar perfekt på Person B. Senare när båda skall hem från krogen så är Person A så redlös att hen inte kan stå upp. Person B tar med Person A hem till Person A och tar helt sonika med sig Person A’s kostym. Person A utför grymtningar som kan anses vara något slags medgivande när hen får frågan ”Det är okej att jag tar din kostym?”.
    Resultat: ? (Stöld är jag rätt säker på, men domstolar verkar vara dumma)

    (Och nej, jag jämför inte brottens hemskhet – våldtäkt är självklart hemskare. Men skillnaden mellan att ge bort något och stöld är medgivande, därför går det nog att applicera på liknande logik eftersom skillnaden mellan sex och våldtäkt är medgivande).

  3. Jag la idag upp ett inlägg om samtycke i bloggen, kanske någon vill läsa. http://evaviktoriaekholm.blogspot.fi/2014/01/samtycke-varfor-det-fungerar-i-alla.html
    Men alltså. Jag förstår inte varför inte flera karlar kämpar mot den här mycket förvrängda synen på karlar som inte kan kontrollera sig, som inte fattar att ett nej är ett nej. Som att ungefär för att en man ska förstå att ”jag vill inte ha sex med dig” så måste jag se till att inte ens låta honom få syn på mig. För genast när han får syn på mig så ”kan han inte kontrollera sig”. What?
    Jag kan inte förstå varför det är så tabu att säga att sex sker mellan två personer som båda sagt ja. Före man har sex med någon så kollar man ”vill du ha sex med mig?” Det kan vara en moodkill, men so what? Synd, du fick inte ha sex. Det är alltid bättre att vara helt säker på att personen vill ha sex än att köra på och hoppas att man inte efteråt anmäls för våldtäkt. Varför är det här något så konstigt och främmande för så många? Att vara hundra procent säker på att den andra vill OCH är kapabel att fatta beslut om hen vill eller inte borde vara helt självklart.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s