Tilda har alltid velat ha långt hår. Jag har inte ens fått komma nära henne med en sax. Så i går bestämde hon att hon ville ha kort hår, för hon ville kunna få det ”uppåt”. Jag hade förstås gärna klippt hennes blonda lockar och gjort henne till punkare om det var vad hon ville, men eftersom jag inte var helt övertygad fortsatte jag att fråga exakt vad hon menade. Bortkastat. Jag fick hela tiden samma ”klipp av” och håret ska ”uppåt”. Så vi kom överens om att jag klipper hennes hår om några dagar.
Och vilken jävla tur att jag inte omedelbart slet fram saxen och förvandlade henne till punkare. För senare på kvällen kom hon med en bild på exakt sån frisyr som hon ville ha. Askungen. Hög svinrygg. Glittrande tiara.
Hit och dit och tillbaka igen 
Ha ha! Det är svårt att hänga med i alla önskemål ibland. Min mamma brukar få klippa våra kids eftersom hon är gammal hårfrisörska. För något år sedan köpte hon en klippmaskin för att göra det lite lättare. Första gången den kom fram började hon med att toppa och tunna ut lillasysters hår och sen snaggade hon storebror. Det ledde till en akut gråtattack hos lilla och efter mycket tröstande lyckades vi utröna mellan hulkningarna att hon ville ju också klippa med maskinen och se ut som storebror. Det var ju bara att kallhygga henne också. Hon blev fantastiskt söt kan tilläggas och väldigt, väldigt nöjd!
Hahaha! Barnen har alltid fått bestämma själva över sitt hår, för det är barnen som ska känna sig bekväma med det. Men när det svängde så fort från ”kom inte nära med saxen” till ”klipp av” då blev jag skeptisk. Och snaggat vill ingen av de här barnen ha.