Historikerns historier · Kulturkrockar

I en tid inte alltför långt borta, på en plats nära dig.

Ibland undrar jag om sånna som ser slöjor som uteslutande patriarkalt förtryck och kulturell tillbakagång på riktigt förstår hur nära i tiden det där med att täcka sitt hår var standard även i väst och att det tillhör de flesta nordiska folkdräkter att kvinnan täcker sitt hår (åtminstone om hon är gift). Att en slöja eller annan huvudduk kan vara status och mode och att det tveklöst är en viktig del av vårt kulturarv.

Gissa vem som inte gift sig än.

Och täckt hår hörde inte bara till folkdräkten, utan till den fria flärdfulla kvinnan. Eller vill någon komma och argumentera för att Audrey Hepburn är sinnebilden av en förtryckt, kulturellt efterbliven kvinna?

 

Eller den här?

Det var bara det jag tänkte på. Det där att ett historiskt perspektiv inte alltid behöver vara mer än några decennier för att vara viktigt.

17 kommentarer på “I en tid inte alltför långt borta, på en plats nära dig.

  1. Det ena utesluter väl inte det andra? Jag menar, slöjan kan vara en del av också vårt kulturarv och ändå vara ett uttryck för patriarkalt förtryck? Jag brukar roa mig med att upplysa människor som säger att bara kvinnor får ha hatt i kyrkan med sanningen: ursprungligen var det så att bara män fick blotta sitt hår för Gud — kvinnor skulle skyla sig. Det lägger saker och ting i ett annat perspektiv.

    1. Slöjan kan definitivt vara både kulturarv och uttryck för patriarkalt förtryck, men slöja ska inte ses som enbart det senare. Det vill säga, slöjor måste inte vara patriarkalt förtryck. Slöjor kan lika gärna vara vara mode, status och kulturarv (eller olika kombinationer).

      Och jo, kvinnor hade ju liksom inget specialtillstånd att få ha hatt på sig för att kvinnor var bortskämda. 🙂

      1. Okej, nu tror jag att jag fattar hur du menar: exempelvis en hijab kan på det strukturella planet vara ett uttryck för patriarkalt förtryck, men på individnivå kan den vara ett mode- eller statusplagg? Och en vacker duk som jag knyter runt huvudet på ett dekorativt sätt en varm sommardag för att slippa solsting är lika mycket ett praktiskt val som ett sätt att pynta mig — och i just det här fallet har huvudduken inget att göra med förtryck? Svårigheten i det här är vem som har tolkningsföreträde, det vill säga vems version av situationen är den korrekta (sic!).

        1. Absolut! Och vad gäller tolkningsföreträde tänker jag mig att de som väljer att täcka sitt hår är mer berättigade att uttala sig om varför (säger hon som just skrev ett inlägg om det liksom…). I väst just nu finns det alltför många kritiska röster som tar sig rätten att tolka utan att varken se sin egen kultur eller nyanserna i andras. Just slöjorna är en sån sak som många verkar ha skrämmande lite förståelse för men ändå osedvanligt mycket att säga om.

  2. I finlandssvensk tradition skulle man täcka håret när man konfirmerats, alltså ska man till folkdräkt i Svenskfinland ha (dräktenlig) huvudbonad från ca 15 års ålder.

  3. Jag hade svårt att hitta något vettigt sätt att klä mig i Egypten, just för att på grund av solen behövde jag verkligen gömma större delen av mig, men samtidigt ville jag inte skicka ut alldeles vansinniga signaler. Jag var den enda i vår grupp som fick frågan om jag var muslim, fast iofs frågade de ofta om vi var kristna eftersom vi mest hängde hos kopterna. Många av kopterna, både män och kvinnor, hade väldigt svårt att förstå varför jag hade tyg på huvudet om jag nu inte var muslim. Många koptiska kvinnor som inte vågar gå ut ensamma för att de är rädda för trakasserier skulle ju lätt kunna ta på sig en tygbit och sedan inte vara mer rädda än de muslimska kvinnorna, men kan absolut inte tänka sig att göra det, utan stannar hellre hemma. Då blir det extra provocerande om jag som utlänning ”klär ut mig”, så det var viktigt att se till att tygbiten inte såg onödigt muslimsk ut. De flesta förstod dessutom bara arabiska, så jag fick snabbt lära mig vad sol hette, och sedan visa med teckenspråk vad som händer om den träffar mig.
    Yes we get it, posing is why you think we are here
    Till slut fick det bli som på bilden, tygbiten kan dras fram som en gardin vid svåra solförhållanden och dras bakåt när jag behöver se europeisk ut. Men riktigt bra var det inte. Kanske behöver jag en ordentlig sombrero till nästa gång.

    1. Ja, Geiri, EN SOMBRERO! Alla behöver en sombrero!

      (men förutom att jag fastnade lite på det där med en sombrero så har du en väldigt viktig poäng med din berättelse, tack för den!)

  4. Jag gillar hur du sätter fingret på just sådana här saker. När det gäller slöja överlag är min åsikt att vi lever i ett fritt land (även om det här med kläder kan vara allt annat än fritt i t.ex. tonåren), så att förbjuda vissa klädesplagg är inte rätt väg att gå. Viktigare är snarare de grundläggande rättigheterna, rätt till utbildning, rätten att bestämma över sitt eget liv, samma rättigheter för båda könen o.s.v. Det kräver förstås lite mer grundarbete och ger inte lika synliga och snabba resultat direkt som ett förbud mot slöja/burka. Men i längden är det mycket mer fruktbart.

    1. Jag håller helt med! Har man exempelvis en högutbildad kvinna med egen inkomst som vill täcka sitt hår ser jag helt enkelt inte hur det skulle vara till hennes fördel att hon förbjöds det.

  5. Otroligt intressant inlägg. Och viktigt att komma ihåg att det är den som bär slöjan eller kommer från landet/kulturen där slöjor bärs, som har tolkningsföreträde. Men jag funderar på en annan sak, och det är när hela ansiktet täcks så att man bara ser ögonen. Jag har så svårt att se hur det inte skulle handla om ett patriarkalt förtryck, men det kanske är jag som har fördomar? Hur ser du på det?

    1. Äsch. Vad svårt. Jag är väldigt kluven inför exempelvis burka. Dels är det en av de mest intressanta fenomenen på senaste när kvinnor i Frankrike protesterade i sina burkor mot poliserna och det nya förbudet. De tog böter för att stå upp för sin rätt att klä sig som de ville. Samtidigt kommer man ju inte ifrån att det är synnerligen problematiskt när kvinnan ska vara så täckt att ingen kan känna igen henne, att kvinnan inte får vara offentlig, att kvinnorna begränsas i så stor utsträckning att man verkligen kan ifrågasätta om det är ett fritt val att bära burka. För det handlar ju inte längre bara om kläder då, utan också om rättigheter, friheter och tillgång till kunskap. Men… vem är jag att döma, liksom? Jättesvårt.

  6. Min farmor – nittio år och pigg och klar – kommer från finnskogarna i Värmland, vid norska gränsen. Där täckte man på 20- och 30-talet håret med sjal efter konfirmationen (som var vid 13 år). Att gå ut barhuvad efter det var helt otänkbart. Flickor hade sjal och gifta kvinnor sjal eller hatt. Knytningen, färgerna och mönstret var också olika beroende på ålder, civilstånd och social klass förstås.

  7. Tack för ett bra inlägg. Hittade din sida då jag började leta efter information för att svara i en ”debattsida” där man går hårt på gårdagens nikauppror. Du samanfattade väldigt bra mina tankar och diskutionerna som kom igång under denna tråd var givande.
    Tack till er alla.

    Augusto

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s