En medeltidshistorikers syn på det naturliga i våldtäkt

Jag har alltid trott att jag varit en sån där som förespråkat så många olika perspektiv som möjligt. På allt. Alltid. Men den trend som nu finns med att förklara allt mänskligt beteende med evolutionen, utgående från grundtesen att människan är ett djur och en skapelse av evolution, den klarar jag mig bättre utan. Varför?

För att jag hittills inte läst en enda sådan teori som inte gör anspråk på att 1) vara ultimat sanning och 2) vara feminismens motsats. Och om vi säger så här, att all forskning som vill positionera sig själv som motsats till en politisk ideologi istället för, säg, som komplement till andra forskningsdiscipliner, förlorar direkt i trovärdighet.

Jo, vi är skapelser av evolutionen, och jo, vi har biologiska drifter. Men det som gör mänskligt beteende så spännande är att vi oberoende av tid och rum – över kronologiska och geografiska gränser – fortsätter att forma och upprätthålla ideal som inte gynnar reproduktionen och går emot våra drifter. Det första en medeltidshistoriker kommer att tänka på är säkert klosterväsendet, när människor över hela Europa valde att ingå äktenskap med Gud och tjäna honom hela livet. De enorma donationer klostren mottog och den makt de hade talar tydligt för att även de som inte själva gick i kloster stödde idén och att det fanns en genuin tro på att man genom att ägna sitt liv endast åt Gud de facto gynnade mänskligheten. Människans otroliga förmåga att skapa immateriella band och filosofiska tankekomplex är helt avgörande för det mänskliga beteendet, och det enda generella man kan säga om denna förmåga är att den inte följer några biologiskt givna mönster. Våra regler och lagar är skapade av kultur och tankar, inte enkom av behov och naturlig logik (fast människor själva ofta hänvisade till naturlagarna). Detsamma gäller normer och genus.

Har ni hört om boken A Natural History of Rape: Biological Bases of Sexual Coercion? Den kan förstås inte klassas om vedertagen på något vis, för den har blivit kritiserad från alla håll, men ändå är det just sådan populistisk, anti-feminismforskning som ofta plockas upp av dem som inte tror på genus. I A Natural History of Rape argumenterar biologen Thornhill och antropologen Palmer för att våldtäkt är en adaption, alltså en anpassning, som vuxit fram hos män i syfte att öka deras chanser till avkomma. Väldigt kortfattat är alltså våldtäkt en naturlig manlig strategi.

Ta en stund och WTF-a den slutsatsen. Det behövs.

Det finns redan forskare som tagit upp sådana saker som våldtäkt mot barn och åldringar (som inte är reproduktiva), mord i samband med våldtäkt (som är ganska korkat om man vill öka sina chanser till avkomma) och våldtäkt av män (vilket man förstås inte kan räkna med om man vill argumentera för att våldtäkt har att göra med sex och reproduktion snarare än säg makt och förnedring). Den mesta grundläggande sågningen finns här, tack till @planckskonstant.

Som medeltidshistoriker tänker jag också på hur själva konceptet våldtäkt påvisar att det rör sig om någonting helt annat än en manlig reproduktionsstrategi. Det började som latinets raptus och kunde lika gärna innebära att en kvinna helt sonika blivit bortförd som att någon våldfört sig på henne. Hiram Kümper, bland andra, har visat att brottet raptus åtminstone fram till 1200-talet inte hade någonting med kvinnans samtycke att göra. Brottet raptus var inte beroende av ifall kvinnan hade gått med på att föras bort, eller sagt nej till annat, och svarande i raptusmål var heller inte kvinnan utan hennes närmaste manliga släktingar eller hennes målsman. Att våldta på 1100-talet var alltså, som koncept, att ta en kvinna från hennes familj och hennes rätta plats i samhället och var i vissa lagar straffbart med halshuggning. Däremot var det inte raptus om en man med våld såg till att hans fru uppfyllde sina hustruliga förpliktelser. Den medeltida synen på våldtäkt har alltså förvånansvärt lite med samtyckt sex att göra, och desto mer med de där immateriella banden och filosofiska tankekomplexen att göra.

För hur ska man se på våldtäkt? Som historiker är jag benägen att svara att det är ett fenomen som måste betraktas utifrån en specifik kontext. Det går inte att förutsätta att raptus i 1100-talets rättsprotokoll innebär sex, ändå var det vad samtiden klassade som våldtäkt- vad samtiden ansåg gjorde våldtäktsskada. Dessutom är det nästintill omöjligt för oss i dag att bedöma i vilken utsträckning våldtäkt inom äktenskapet förekom eftersom hustrun skulle uppfylla sina plikter. Det kunde alltså vara våldtäkt att föra bort en aldrig så villig jungfru som mannen sedan sjöng romantiska ballader för och plockade blommor till, men inte våldtäkt att tvinga sig på sin hustru. Det förstnämnda, som man riskerade halshuggning för, kunde förvisso betraktas som en manlig strategi men knappast gynnad av evolutionen. Beträffande det sistnämnda är det svårt att tänka sig att det i någon större utsträckning skulle gynna mannen. Kanske det blir några bebisar fler än utan tvång? Kanske det går på plus minus noll för att sexuellt våld avbrutit andra graviditeter?  Men eftersom grundtesen i A Natural History of Rape är att våldtäkt också är kopplat till männens behov av att sprida sin säd kan det där med att våldföra sig på sin fru (vilket inte var straffbart i Finland före 1994, det vill säga ytterligare sisådär 800 år från det ovan diskuterade) knappast betraktas som en särdeles effektiv strategi. Om han inte våldtar andra kvinnor ibland också då förstås.

Att lyfta bort våldtäkter från den sociala och historiska kontexten går inte, och även om tanken är motbjudande för oss i dag har det tidigare varit fullkomligt självklart att det är en stor skillnad på om mannen hade rätt till kvinnan eller inte – en rättighet given av andra än kvinnan själv. Även om det inte är det sociala brott det var under medeltiden är det fortfarande ett brott som går långt bortom sexualitet och reproduktion, och också handlar om makt, om kvinnors plats i samhället och om kulturellt betingade uppfattningar om vad som är okej och inte. Det finns något universellt över våldtäkter, men det finns inget naturligt med dem. Och framförallt, ingen man ska någonsin få tro att evolutionen gett dem våldtäkt som en strategi, som en Plan B för att sprida sina gener. Män som våldtar är avvikelser, inte adaptioner.

Jag skulle vilja avsluta med ett citat från förordet till A Natural History of Rape:

”Rape is horrific for women. The mere thought of rape arouses anxiety, revulsion, and anger, so it is not suprising that women are very ambivalent about subjecting rape to scientific scrutiny. […] The authors […] are familiar with various expressions of such ambivalence, and they understand why women are so anxious. As scientists, they value knowledge and assume that trying to understand everything about why rape occurs is far more beneficial for women in the long term even if the scientific inquiry inspires anxiety and revulsion. […] Thornhill and Palmer are doubly handicapped by the topic and by their theoretical approach since most people have no relevant background in evolutionary biology.”

När ”kvinnor” ställs mot ”forskare” och måste få förklarat för sig varför de förmodligen inte kommer att förstå utan bara gå på känsla är inte min första reaktion alls oro, utan hederlig, okvinnlig, antievolutionär vill-slå-någon-på-käften-ilska. Hade jag ändå varit man så hade jag kanske kunnat vetenskapligt resonera kring våldtäkt!

Kuriosa: Jo, jag vet att män kan bli våldtagna också. Så behöver den som kände att det bara måste inflikas inte inflika det utan att tänka  konstruktivt.

29 tankar om “En medeltidshistorikers syn på det naturliga i våldtäkt

  1. ”För att jag hittills inte läst en enda sådan teori som inte gör anspråk på att 1) vara ultimat sanning och 2) vara feminismens motsats.”

    Vem gör anspråk på detta och var?

  2. ”Och om vi säger så här, att all forskning som vill positionera sig själv som motsats till en politisk ideologi istället för, säg, som komplement till andra forskningsdiscipliner, förlorar direkt i trovärdighet.”

    Benägen att hålla med. Men gäller inte detta även forskning som vill positionera sig själv som förespråkare av en politisk ideologi? Du förstår nog vilken forskning jag avser…

    • Jo, jag vet vilken forskning du menar, men jag har hittills inte stött på genusforskning som förespråkar politisk ideologi. Att använda feministisk teori är en sak, det skriver man ut och använder öppet och tillgängligt för granskning – men syftet är inte att stödja en viss ideologi.

      • Att använda feministisk teori som premiss till forskningen är absolut att indirekt förespråka en politisk ideologi. Att påstå nåt annat är bara löjligt

          • Är inte feminism en politisk ideologi? Isåfall kan du väl knappast påstå att evolutionspsykologin försöker positionera sig själv som en motsats till en politisk ideologi?

            Läs länken en gång till, där står uttryckligen att man vill ”…förändra grundutbildningen vid universitet och högskolor så att feministiska perspektiv uppmärksammas och integreras i undervisning och kurslitteratur.”

            Är inte detta att stödja en politisk ideologi?

            • Nej. Du måste skilja på feminism och feministisk teori, där den första är en politisk rörelse och den andra är utsatt för vetenskaplig prövning. När evolutionspsykan positionerar sig själv så är det inte mot feministisk teori utan mot feminism – eller rent av deras egen syn på vad feminismen påstår.

              • Vilket jävla svammel, sorry men alla politiska ideologier bygger på teoretiska antaganden om människans natur (att tro på tabula rasa är också ett antagande om människans natur). Därför är feministisk teori i grunden politik och ingenting som på långa väger kan påstås vara oberoende av ideologi. Precis som marxistisk teori knappast är politiskt oberoende den heller.

  3. Varför kan man inte förklara t.ex. kloster med evolution? Kloster har väl varit ett maktmedel genom tiderna? Lite på samma sätt som män skickades ut på korståg för att vara ”ur vägen”. Och om man nu ur en fortplantningssynvinkel antar det finns andra faktorer än att producera möjligast många, t.ex. att den äldsta sonen ärver allt för att försäkra släkten lever möjligast ekonomiskt stark vidare. De andra barnen är då bara ”backup”, då är det ju bekvämt placera andra söner på kloster. Och religion har väl alltid varit ett sätt kontrollera massorna?

    Och evolution är så vitt jag förstår inte en modell var bara det bästa existerar, utan evolutionen prövar på allt och bara det som är tillräckligt bra får ”leva vidare”. Så ur evolutionens synvinkel är det inget fel med att pröva på stendumma saker. Evolution är inte intelligent design. 😉

    Rent biologiskt så antar jag det ur hanens synvinkel lönar sig att fortplanta sig när han kommer åt. Då spelar honans åsikt ringa roll. Men vi har nu kanske ändå socialt kommit lite längre än så?

    Hur rätt det är jämföra biologisk och social evolution vet jag inte. Rent genetiskt har människan knappast förändrats speciellt mycket de senaste 1000 (eller 50) åren?

    Och alla normalt funttade förstår våldtäkt är fel. Då spelar det ingen roll hur ”naturligt” det varit tidigare. Det är ändå inte ok och det är INTE en ursäkt.

    • Självklart kan man förklara kloster med evolution, men det ligger på samma vetenskapliga nivå som att förklara det med att Gud instiftade klosterväsendet. Det går att hitta intressant och till synes trovärdig kausalitet till precis allt om man vill använda evolutionen eller gudomligheter. Problemet är att de inte går att bevisa.

      Och begreppet social evolution ställer jag mig väldigt tveksam till. För 100 år sedan hade det kanske funkat, när man tänkte sig att civilisationen alltid utvecklades uppåt och till det bättre. Med tanke på hur världen ser ut i dag tycker jag att det är ett inte så lite blåögt resonemang.

      • Vad jag närmast försökte säga var att klosterväsendet och det mesta som händer socialt inte kan förklaras med biologisk evolution. Det går helt enkelt tidsmässigt för fort. Det vållar mig ingen större förlust av nattsömnen om det inte finns social evolution. Jag ville bara skilja det från vad jag normalt förknippar med evolution.

        Det finns inget som säger evolutionen alltid för oss framåt sett ur vår synvinkel. Evolutionen prövar på allt, en del blir kvar. Evolutionen gör en bredd först, inte djup först, ”sökalgoritm”.

  4. Evolutionspsykologi är totalt strunt. Tyvärr gör många tidningar alltför ivrigt nyheter av dessa absurda evolutionsbaserade ”förklaringar” om de bara är tillräckligt radikala. Vilket uppmuntrar evolutionspsykologer till att publicera ännu mer strunt. Se Robert Richardson, ”Evolutionary Psychology as Maladapted Psychology”, MIT Press 2010.

    • Precis! Det är ett jätteproblem att evolutionspsykologi alltför ofta får tidningsuppslag, när det som forskningsgren är så oerhört kontroversiellt och svårt (och tveksamt). Tack för lästipset!

      • Den kritik som riktas mot evolutionspsykologin där kan jag hålla med om, det finns lite empirisk bevisning för de flesta hypoteser men det ligger delvis i ämnets natur. Det är svårt att återskapa evolutionen. Men samma kritik kan också riktas mot genusvetenskapen som ju ofta helt bortser från empiri och istället ägnar sig åt hermeneutisk forskning byggd på tolkningar.

          • Judith Butler och Michael Kimmel har ju inte direkt utmärkt sig för att bekräfta sina teorier med empiriska experiment för att nämna 2 exempel. Vill du ha fler så säg bara till.

            Har du helt missat postmodernismens inflytande över genusvetenskapen? Eller den hermeneutiska forskningstraditionen? Faktum är att jag sett fler evolutionspsykologer försöka bekräfta sina teorier med experiment än genusvetare.

            Att använda sig av statistik i sin forskning är inte empiri, empiri ska bevisa kausalitet inte korrelation.

            • Jisses. Postmodernismen har inflytande över ALL humanistisk vetenskap. Hur ska ett ämne som historia kunna utför experiment tänkte du dig? Det handlar om att läsa, tolka, kontextualisera och analysera. Det är humanistisk empiri. All vetenskap använder inte experiment.

              Och Judith Butler är ju filosof. Tycker du att Platon måste underkännas för att han inte hade empiri också då eller?

              • ” Det handlar om att läsa, tolka, kontextualisera och analysera” vilket är precis vad de evolutionspsykologer du nämner gör. Fast ur ett evolutionärt perspektiv.

                Och nej, det är inte empiri att tolka, kontextualisera och analysera. Att kalla det för ”humanistisk empiri” är ett skämt.

                Nu hatar jag att använda wikipedia som källa men dom har faktiskt en mycket träffsäker förklaring av vad empiri innebär:

                Empiri innebär att en slutledning är grundad på erfarenhet. Empiri bygger på vetenskapliga undersökningar av verkligheten, iakttagelser och experiment och därav gjorda erfarenheter, snarare än på i förväg uppställda teorier eller filosofiska resonemang.
                http://sv.wikipedia.org/wiki/Empiri

                Michael Kimmels empiriskt helt ogrundade tolkningar och fantasier av maskuliniteter har bland annat använts som grund för regeringens utredning om pojkar i skolan. Men visst det var ju ”humanistisk empiri” det handlade om tydligen…

  5. Tack för tips! Kan också rekommendera David J. Buller ”Adapting minds” http://mitpress.mit.edu/books/adapting-minds för kritisk genomgång av EP.

    Det finns historiker som intresserar sig för människan som biologisk varelse (t.ex. undertecknad), men för den som sysselsätter sig med mänskligt beteende under historisk tid (bara 3000 år, och människan har knappast utvecklats under den tiden) står det klart att detta är så föränderligt att EP inte är användbart. Istället är det cognitive neuroscience som verkar bli den hjälpvetenskap man kan dra nytta av (historiker som gör detta är t.ex. Daniel Lord Smail och William Reddy).

    • Tack för namn och tips! Människan som en psykologisk och biologisk varelse är superspännande, men historiska källor är ju vansinnigt svåra att tolka med sådana teorier. Utan historiskt kontext är det ju inte värt så mycket, för, som du säger, under de 3000 år vi kan studera har inte särskilt mycket hänt med våra gener, men helt vansinnigt mycket med vårt samhälle.

  6. Jonte: Men då är det ju inte genusvetenskap eller feministisk teori som du är emot, utan all humanistisk forskning. Man kan inte ha ”evolutionen” som en utgångspunkt när man ska kontextualisera (som handlar om att sätta in givna fenomen i ett givet sammanhang i tid och rum). Det finns helt enkelt inte källor för att göra det. Och det är problemet med hela evopsykan, att man tar ett fenomen och tror att man genom att ha evolutionen som utgångspunkt kan försöka resonera sig fram till en förklaring till fenomenet. Det går inte att göra världsomspännande kontextualiseringar, tolkningar och analyser utan tidsavgränsningar.

    • Men man kan ha könsmaktsordningen som utgångspunkt för att göra det?

      Herregud…

      ”humanistisk empiri” är nog det roligaste jag hört. Sorry efter att du kläckte ur dig det så har jag svårt att ta dig på allvar. Det finns forskning som på grund av ämnets natur gör det svårt att göra empiriska studier. Men då får man vara ärlig med den begränsingen och inte komma med ett hittepåord som ”humanistisk empiri” för att försöka ge forskningresultaten mer legitmitet och tyngd än de förtjänar. Det är kvacksalveri.

      • All feministisk teori utgår inte från könsmaktsordningen. Och all genusvetenskap gör det definitivt inte.

        Jag uppfattade inte att du någonsin tog mig på allvar. Men läs gärna på lite om den nya empirismen inom humaniora. Det är inte hittepå. Faktum är att det bedrivs en hel del forskning om humanistisk empiri och relationen mellan tolkning och empiri som inom humaniora nu omvärderas på grund av digitaliseringen. När du ändå är i farten kan du ju kontakta alla de forskarna och säga att de är kvacksalvare. De uppskattar säkert liknande väl pålästa, genomtänkta och konstruktiva inlägg.

  7. En teori som inte gör anspråk på att vara feminismens motsats är den som säger att grammatiken är en anpassning. Steven Pinker presenterar denna tes i ”The Language Instinct”. Det finns mängder mer forskning inom evolutionspsykologin som inte handlar om kön.

    Nästan alla evolutionspsykologiska teorier om kön (t.ex. de som säger att män strävar efter fler sexuella partners än kvinnor) gör inte heller anspråk på att vara feminismens motsats. De gör ett empiriskt påstående, inte ett politiskt eller etiskt.

    Världens mest kända evolutionspsykolog, Steven Pinker, ÄR dessutom feminist. Och evolutionspsykologin är en väldigt jämställd vetenskap med ungefär lika många forskande kvinnor som män.

Lämna ett svar till bakpappa Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s