Kulturkrockar · Nyhetsplock

Fortfarande inte feminist

Jag fortsätter att läsa tankar och idéer från vad som måste betecknas som framstående svenska feminister, och… Tja… Jag fortsätter att känna att det inte är min sorts feminism, inte min sorts jämställdhet, inte mitt sorts tänkande. För så länge det dyker om saker som det här:

 

så vill jag inte vara med. Det här får inte mig att vakna upp och se att härrimingud vi har problem som kan kopplas till en patriarkal struktur och som gör att jag tog ut 95% av föräldraledigheten. Det får mig att gå in i försvarsställning. För patriarkala strukturer upprätthålls inte bara av män utan av män och kvinnor tillsammans, och det är ett välkänt faktum att även kvinnor tjänar på vissa patriarkala strukturer. Men viktigast av allt, de där patriarkala strukturerna som sägs automatiskt förtrycka mig för att jag är kvinna, som tveklöst var en del i att jag blev huvudföräldern, de drabbar min make också. Så när någon säger att han, som jobbar så hårt, som är medveten och som gör sitt bästa, är en förtryckare så blir jag mest förbannad. Han är ett offer för omständigheterna och en avgörande länk i förändringsprocessen, precis som jag är.

13 kommentarer på “Fortfarande inte feminist

  1. fast jag tycker att det är lite hårt att döma ut den feministiska ideologin på basen av vad enstaka personer säger. De är väl ändå inte officiella talespersoner för alla feminister i världen?

    1. Absolut inte! Det finns förmodligen betydligt fler mainstream feminister som inte håller med. Eller, så tror jag i alla fall. Det är bara något med själva rörelsen nu, det liksom aktiva ”bekännandet” till den feministiska rörelsen, som försvåras av att det trots allt är många starka röster som står för att alla män är förtryckare. Den tanken är för väldigt många en viktig grundbult i feminismen. Det passar inte mig. Och jag antar att det inte passar dig heller, det är inte så jag menar, men min reaktion är att det måste finnas andra vägar till jämställdhet än via en feministisk rörelse där sådana här saker är rätt allmänt förekommande.

      Jag tycker att man får plocka sig sin egen feministiska ideologi, och följa vad man själv tycker, men jag kan inte kalla mig feminist. Det känns inte rätt.

  2. I hear you! Och vi tycker antagligen exakt samma sak. Jag kallar mig feminist eftersom det för mig innebär att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett av kön. Tycker att det fortfarande (och säkert ännu länge) behövs en rörelse som aktivt jobbar för att skapa ett jämställt samhälle. Jag antar att det precis som i en demokrati i feminismen finns folk som man tycker är virrpannor, men det är någonting man får leva med. Tillsammans är vi starkare än om vi flyter omkring som ensamma öar med personliga ideologier. Typ.

    1. Jo, jag tror att du och jag tänker väldigt lika (och därför rätt, eller hur? 🙂 ) kring feminism. Undrar om det har något att göra med att jag är svensk och därför på ett annat sätt reagerar på den svenska debatten? För precis som du skriver på din blogg (här: http://www.jeanetteohman.com/2013/06/feminism-och-jamstalldhet.html) angående vad Witt-Brattström (shit att jag alltid skriver hennes namn fel, typ Britt Wattström) säger om att den finländska feminismen är väldigt inkluderande, förlåtande och tolerant. Det är inte direkt saker som kännetecknar många av de största namnen inom svensk feminism. Om vi säger så.

  3. För mig betyder feminismen ungefär Britta Webb Attström, nej så heter hon ju inte, och det härliga personliga och spännande uppvaknande jag själv upplevde genom att läsa litteraturvetenskap och snöa in på Toril Moi på 80-talet och så alla utlöpare därifrån och spännande forumdiskussioner långt före twitter på exempelvis Föräldranätet, saligt i åminnelse. Därför är det lätt att fortfarande kalla sig feminist. Jag är trygg med mina kamrater från då, en brokig skara som resonerar ungefär som vi tre. Rätt alltså;-)

    1. 🙂 Jag hade säkert kunnat vara feminist om jag kommit in i det lite tidigare, om jag hade hittat Witta Bratt-Ebbström i min ungdom. Men så började jag läsa historia och snöade in mig på genus och kvinnors juridiska handlingsutrymme under medeltiden. Och när jag sedan försöker läsa vad kända feminister (om vi ska generalisera och klumpa ihop lite) säger om förtryck och patriarkat i dag och jag sitter där med mina medeltidskompisar så får jag det inte att gå ihop. För om jag skulle skriva att män förtryckte kvinnor under medeltiden så skulle jag fara med osanning. Världen såg inte ut så ens då. Så att världen skulle se ut så NU, med rösträtt, äganderätt, förvärvsarbete, myndighet, lagligt skydd unt so vidare, det kan jag inte skriva under på någonstans.

  4. Javisst, håller med dig (och Peppe). En ideologi kommer heller aldrig att vara helt enhetlig, utan det görs alltid uttalanden som förgrenar sig till sånt som kanske Blondinbella skulle kallas rabies-feminism. 😉 Jag försöker att inte hänga upp mig på vad enstaka individer säger om feminismen när det kommer till att definiera sig som feminister eller inte. När jag tvivlar eller funderar försöker jag gå tillbaka till mer genomtänkta böcker och definitioner, som förhoppningsvis innehåller fler än 140 tecken av någon som försöker förklara komplicerade saker på ett minimalt utrymme. Men det är en enkel sak. Man kan säkert dra paralleller till ditt föregående inlägg. H. en mainstream feminist

    1. Blondinbellas rabiesfeminister lär bli en klassiker av sällan skådat slag! 🙂

      Och jo, jag tänkte själv på det där med rum och vem feminismen är till för. För faktum är att det är en oerhört stor mängd kvinnor (och män) som inte känner sig välkomna i dagens feminism, som inte känner att de slåss för samma sak. Som att krossa patriarkatet. Jag tycker inte ens att vi har ett patriarkat i dagens Sverige! (Även om just det är en fråga väl värd att debattera). Twitter är sannerligen inte bästa stället att försöka förklara saker, det gör mig bara frustrerad att jag måste begränsa mina tecken, men det är samma ton på bloggar. Och ja… jag skruvar på mig. Blir illa till mods.

      1. Iosf du har rätt i att samma tongångar även går igen på bloggar (tidningar också?) där det finns betydligt fler än 140 tecken. Jag har ingen vettig tanke om eller lösning på det där med rum och feminismen. För å ena sidan bör det väl finnas rum för alla, men å andra sidan det blir problematiskt när det ena rummet sväller och tar över hela byggnaden så att säga och driver ut de som egentligen nog finns under samma ideologiska tak. Höhhö, en sån kökkig metafor 😉 Men joo, håller med dig om att det är mnga som inte känner sig välkomna i en exkluderande feminism. För att kunna kalla mig feminist försöker jag gå tillbaka till grundtanken om vad feminism innebär (där är jag definitivt inne på samma linje som Peppe) och förklara för folk vad just det innebär – tja, för mig då förstås. Det blir ju jobbigt när andra förklara vad feminism är och när den förklaringen inte alls passar in på min egen… och då skruvar även jag på mig och blir lite illa till mods med den stämpel som då skiftade i färg så att säga.

        1. Jag tycker mig se liknande tendenser i vissa tidningar också. Älskar förresten din byggnadsmetafor. Imponerande! 😉

          Det allra flesta kan säkert kalla sig feminister om man går tillbaka till grundtanken om att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Men för det politiska partiet Feministiskt Initiativ till exempel, så är det inte det viktigaste.
          ”Feministiskt initiativ har en vision om en värld där alla människor har samma möjligheter att leva ett fullödigt liv. Så ser verkligheten inte ut idag. Kvinnor är systematiskt underordnade män. Det vill vi ändra på.”
          ”Feministiskt initiativ vänder sig till kvinnor som vill avskaffa den patriarkala ordningen och till de män som solidariserar sig med oss i denna kamp.”

          Det här, det kan jag inte stå för. Det som ledande feminister skriver kan jag heller inte stå för. Den enda slutsatsen jag kan dra är att feminismen inte är min rörelse.

  5. Jag har lust att utropa ”jätte bra”. Jag vågar lite påstå du känner just den känsla som många män känner inför feminister. Så där i sak så har Åström rätt. Sådär som ett medeltal lever kvinnan förtryckt av mannen. Hon gör största delen av hushållsarbetet, hon har huvudansvaret för barnen och hon förtjänar mindre än mannen.

    Åström öppnar inte riktigt till en konstruktiv dialog med dylika uttalanden. Ideologi handlar ändå sist och slutligen om att sälja sitt budskap. Med att skälla på den som står och lyssnar eller predika för de troende kommer man inte långt.

    Jag skulle egentligen villa feminism handlade mera om värderingar i livet än bara de mätare som nu ofta används. Feminism borde handla om att värdesätta den tid man har med familj och vänner. Att få respekt för det arbete man utför. Feminism skall handla om att ge rum för andra och respektera dem för vad de är. Jag är inte säker på att det egentligen är feminism, men jag är säker på att det inkluderar feminismen.

    Och så tycker jag absolut att du skall kalla dig feminist. Det är lite som med diskussionen om vem som får kalla sig svensk (eller finsk). Jag vill inte ha sverigedemokraternas (eller sannfinländarnas) definition av vem som är svensk (eller finne). Bästa sättet motverka det är att svenskar (eller finnar) och feminister kallar sig för det, tar sig rätten att fastställa definitionen av ordet.

    Eller så måste man hitta på en ny -ism?

  6. Bra text! Jag har länge tänkt samma sak som du. Jag vill inte heller kalla mig feminist. Enligt de definitioner jag har sett kämpar feminismen för kvinnors rättigheter. T.ex. wikipedia: ”Feminism är en samling rörelser som syftar till att definiera, upprätta, och försvara kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.”

    Enligt definitionen kan en feminist helt strunta i att kämpa för att få bort orättvisor som gynnar kvinnan. T.ex. värnplikten i Finland. Har aldrig hört att en feminist aktivt skulle försöka kämpa för att få bort den, trots att den är en allvarlig brist inom jämställdheten.

    Bakpappas tanke om att hitta på en ny -ism vore intressant. Peppes ”alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett av kön” är jag definitivt med på! Jag skulle vilja tillägga att alla ska bli bemötta enligt personlighet, inte kön.

    Jag trodde länge att jag var jämställdist men efter att ha läst lite mer på genusdebatten.se där en massa jämställdister diskuterar vill jag inte kalla mej jämställdist heller. Vissa jämställdister tycker t.ex. att det är helt okej att förbjuda pojkar från att ha ljusröda kläder och nagellack eftersom det finns en biologisk skillnad mellan flickor och pojkar. Jag tycker alla ska få gå klädda som de vill, leka med de leksaker de vill och välja vilket yrke de vill utan att känna ett tryck från samhället att välja utgående från de gamla könsstereotypierna. Då toleransen för det i gamla ögon avvikande beteendet och utseendet ökar minskar trycket på att kvinnor och män måste se ut och bete sig på ett visst sätt.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s