Ett inlägg om längtan

Kanske är det bara den sena våren, den här obehagligt starka längtan. Jag vet inte, men jag tror inte det. Den känns mer. Större. Som om den alltid har funnits där i bakgrunden men har tagit ett grepp om mig som jag inte lyckas skaka bort sedan vi såg ett stort, skruttigt hus på landet och för första gången på riktigt öppnade upp för längtan.

Visst när jag också drömmen om slott och frasande klänningar och soaréer. Och en gårdskyrka. Jag har alltid velat ha en gårdskyrka. Jag vill ha en fruktträdgård, ett groteskt stort jordgubbsland och en trädgård som aldrig blir full, som aldrig säger att jag planterat min sista klematis för det finns inte mer tillgänglig jordyta. Men när jag ser på mina små barn förstår jag att det jag längtar efter, det som nu håller på att äta upp mig, också består av något annat. Något som gör att jag under alla de år jag drömt har kunnat vakna upp och fortsätta mitt vanliga liv men som nu, när drömmen fått fäste i ett alldeles riktigt hus, förföljer mig även när jag är vaken. Det handlar om vad jag vill för mina barn, vad jag tycker är det Riktiga Livet.

Jag vill att mina barn vet att potatis kommer från en åker, inte från en påse. Jag vill att de förstår att mjölk inte är något som görs i affären, att alla de där frukterna inte växer i lådor utan på buskar och träd, att te inte naturligt kommer i småpåsar. Jag vill att barnen får med sig vetskapen om att det man sår kan man skörda, inte som något som gamla tanter säger till ungdomar som misslyckats, utan som ett faktum om världen och naturen. Jag önskar att mina barn ska växa upp och förstå betydelsen av att vårda, allt från sina läderskor till naturen och medmänniskorna.

För det som vi människor pysslar med nu, när vi låter samlandet gå fullkomligt överstyr och allt handlar om att konsumera (räddningen för Cypern och Europas ekonomi är att lära afrikanerna konsumera, sa de på radion igår), förbruka och konsumera mera – det funkar inte i längden. Folk i dag vet inte hur man använder nål och tråd och kan inte laga ens de enklaste av småhål utan kastar kläderna och köper nya. Barn vet inte vad kött är (och ingen vad vad för kött det är), ingen vet hur man tillagar rovor (utom möjligen finnarna i mitten av december) och alltför få vet hur man tillagar något annat än filé. Man räknar med att var femte kasse med mat som köps kommer att kastas. Svinnet är enormt för folk stirrar sig blinda på ett datum istället för att lita på lukt och smak. Att äta vegetarisk, som är bra för både människa och miljö, har fått så dåligt rykte att när en (1!) vegetarisk dag i veckan infördes på skolorna här i staden ställde sig eleverna på barrikaderna och krävde ”riktig” mat istället.

Samtidigt blir skillnaden mellan dem som bryr sig om djur och dem som tycker att djur hör hemma i skogen och skogen hör hemma i Ryssland allt större. I försök att skydda djuren menar många av de ”äkta” djurvännerna att barn inte ska ha djur. Som när jag ringde och ville köpa två kattungar som var utannonserade för 150 euro styck (vilket jag var villig att betala) och säljaren efter en halvtimmes intervju bestämde sig för att det var olämpligt att vi hade katt eftersom vi har barn. Barn kan råka göra illa katterna. Jo. Men katterna kan också fostra en förståelse för djur, för ett ansvar när man är större och starkare, hos barnen.

Av det här är min längtan byggd. Av att inte köra runt barnen på fem fotbollsträningar i veckan, utan sköta trädgården, huset och djuren tillsammans. Av att kunna ha mina katter ifred, ha potatisland och växthus och hönsgård. Av att kunna få visa barnen att när man investerar sin tid och kraft i att vårda vad man har runt sig så kan man leva på det – det är investeringar som ger något tillbaka.

Nu ska jag försöka skaka av mig den här längtan och fokusera på dagens uppgifter istället. Huset kommer vi knappast ha råd med ändå och längtan sliter sönder mig. En dag kanske den blir sann. Jag hoppas det.

12 tankar om “Ett inlägg om längtan

  1. Samma längtan sliter sönder mig. Sliter och river och bråkar. :/ O ja det sorliga är att man kanske måste inse att det inte går att förverkliga, om man tänker sådär logiskt. För inte vill vi heller lämna släkten och flytta längre bort där man kanske eventuellt en vacker dag sku ha råd med nåt litet.
    Men våra barn har som tur redan lärt sig var maten kommer ifrån och hamnar lite jobba också om somrarna med att vattna potatisen (som byts ut mot sparris nu tror jag). Men det tråkiga med dessa kolonitottar är att folk tror det är tillåtet att gå och roffa åt sig av det man jobbat för med slit och svett och då barnen med dreglet rinnande kommer till jordgubbslandet då de vet att IDAG är säkert jordgubbarna mogna..ja då gapar landet tomt. 😦 Blir så förgrymmad då detta händer!!
    O liksom..har ni inte redan katter?! Man sku ju tror att det sku tala för att era barn inte är små tortyrmonster som skjuter iväg kattungar i kanonexperiment. 😀
    Nej nu måste jag väl gå och så lite frön jag just föll för.

  2. Jag hyr ju en sommarstuga tillsammans med en familj här, egentligen blev det så för att barnens faster köpte den och inte hade råd att ha kvar den själv så vi hyr den av henne genom att ta alla kostnader helt enkelt. Och det är så många som sagt åt oss att det är vansinnigt. Det är ju inte ett så fint ställe liksom. Fint gammalt hus i grunden men taffligt renoverat, garaget duger väl att ha en skrotbil i, men där går inte att arbeta. Äckligt utedass. Alltså inte sådär äckligt för att där finns bajs och flugor utan för att där finns en stor propeller som skall snurra runt bajset av outgrundliga anledningar och kräver en skorsten av någon anledning men allt är sönder så ett hål i marken vore mysigare… Liten tomt, ingen sjö. Vi skulle kunna få något bättre om vi bara väntade. Min vän är snart färdig ingenjör och jag kanske orkar avsluta min arkitektutbildning någon dag, då skulle vi kunna köpa vad vi ville, visst?

    Men barnen är små nu! Deras barn är små, min son är redan för gammal, han kan inte se någon poäng med en plats där det finns varken internet eller en fiskesjö. Deras kan fortfarande det, de bygger kojor i skogen och snickrar egna vapen och äter hallon och bränner sig på nässlor. Det är bara några år kvar tills deras äldsta inte heller kommer att vara så intresserad längre, och fastern är inte dummare än att hon fattar det också, för nog hade hon fått loss pengar fortare genom att sälja stället än genom att hyra ut det till oss.

    Så i sommar kommer jag att gräva ett dräneringsdike runt huset med en spade, för jag har ju inga pengar till avancerade grävmetoder. Jag kommer också röja ur ett gammalt hönshus (fast med andningsmask och glasögon den här gången, jag kan lära mig av mina misstag) för hand för att en dag om länge när jag har pengar kanske kunna göra om det till en bastu. Jag kommer nog att måla insidan av ett pumphus i alla färger som finns i mina färgburkar för att pengarna som finns måste gå till att fixa en bättre brunn. Gå till skroten och leta fönsterglas till ett fönster för jag hittade en snödriva på snickarbänken. Tur att jag kan bygga fönster själv! Men grejen är ju att även om det är vansinne att renovera sommarstuga utan pengar så kommer barnen vara där och hjälpa mig (inte med hönshuset) och de kommer att lära sig både hur man gör, men framför allt att man kan!

  3. Helt exakt mina tankar! Jag skrev första gången för två år sedan om de tankarna som just då började ta fart: http://www.lapatiperradelnorte.blogspot.fi/2011/05/mormorsstuga-langtan-till-landet.html, ett år senare var vi och tittade på ett skrutthus ute på landet i Karis och då började jag allt mer tänka precis som du, och längta till skrutthuset. Idag bor vi inte längre i storstan, men inte bor vi heller på landet… men vi kommer att ha tillgång till en jordplätt, och där ska jag odla i sommar. Plantorna växer redan på fönsterbredan inne i stan. (sori om jag länkar till egen text, men kände att vi börjar tala samma språk här nu och det blev himla intressant!).

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s