Jag menade att man fick skriva negativa saker om kvinnor. Andra menade att man inte fick det, att sådant aldrig skulle få publiceras. Men här i Finland, där de flesta större tidningar har bloggar knutna till sina webbsidor, är det långt ifrån svårt att hitta officiella texter, publicerade under nyhetsportalers skydd, som framställer kvinnor i långt ifrån positiva ordalag. Upprätthållen av samlingsportalen för de regionala tidningarna finns bland annat en blogg som heter Satunnainen herrasmies (ung. Den otippade gentlemannen) där en äldre herre menar att ingen vill dansa med kvinnorna som har inre skönhet, eftersom deras skönhet är gömd så djupt och att kvinnor, eftersom de är känsligare och upplever med känslor istället för sans, är lättare att lura. Därför tror också kvinnor på mirakeldieter trots att det enda rätta alternativet vore fettsugning.
Så borde man inte räkna det här som att det är publicerat i ”stor media”, vilket var vad som efterlystes? På samma portal bloggar riksdagens talman och socialdemokraternas tidigare ordförande Eero Heinäluoma. Räcker det? Eller vad sägs om den insändare i Finlands största tidning, Helsingin Sanomat, som menar att förut var det kvinnan som skulle städa, laga mat och fixa barnen men nu för tiden är det minsann mannen som ska ta ansvaret för barnen och för att tillfredsställa kvinnan (HS 7/2)?
Man får skriva kritiskt om kvinnor och man kan bli publicerad när man skrivit kritiskt om kvinnor. I vilken utsträckning det görs om kvinnor och om män är en annan sak (nu gällde det OM det tillåts om kvinnor i stora media), men jag sällar mig till dem som ser att det är lättare att kritisera stereotypa män för att den stereotypa mannen är en man i en maktposition. Att kritisera och problematisera personer i maktpositioner är en del av den fria journalismens kärna. Ska man lämna de stora medierna (typ dagstidningar och deras nätbaserade plattformar) och ge sig ut på forum upprätthållna av andra instanser möts man av fullkomligt ocensurerade, generaliserande och synnerligen negativa texter om kvinnor. På Uusi Suomi, Finlands mest lästa nättidning, finns en bloggportal med mängder av antifeministiskt material – en bloggportal som är tänkt för att ge vanliga människor en röst, med enorm spridning.
Frågan man bör ställa sig är alltså om stora medier är så censurerade och indoktrinerade att de vägrar publicera texter som är kritiska mot kvinnor, kvinnlighet, feminister eller liknande. Men DN tog in en lång text av Pär Ström som replik till Maria Sveland, och dagen efter gick turen till Pelle Billing, som ytterligare exempel. Expressens Niklas Orrenius skriver om hur jämställdhetsministern som inte gillar ordet feminist sätter myror i huvudet på de andra och har en klart feminismkritisk ton. Roland Poirier Martinsson beskriver feminismen som en rörelse som kan sorteras med frenologi och freudianism i en kolumn på SvD. Man får kritisera. Man bör kritisera.
Kan det handla om hur kritiken framförs istället, och i så fall gå att jämföra med när redaktionschef Lars Alkner parodierade på den rasistiska agendan många av de insändare han vägrar publicera har. Det vill säga, kan det vara så att många av de kritiska rösterna inte uttrycker sig på ett sådant sätt att någon ansvarig utgivare vill ställa sig bakom dem och att dessa kritiska röster sedan tror att utgivarna har någonting emot hela rörelsen – när allt egentligen rör hur man talar i offentliga rum?
För det är en stor skillnad på vad för sorts text man skriver och hur man skriver. Den omtalade krönikan Ohlsson skrev är en krönika, en nyhetskommentar med en personlig vinkling, en text som ska spela på läsarens känslor – inte en faktatext, en intervju, en argumenterande text, en artikel. Jag fick frågan om jag kan hitta något som är lika hatiskt mot kvinnor som Ohlsson krönika är hatisk mot män. Men jag ser inte att den är hatisk mot män, utan att den kritiserar ett fenomen som nyligen väckt stor debatt i Sverige. Lars Alkners kolumn är inte hatiskt mot SD, den är kritisk mot att så många ur partiet tror att de censureras för att de just tillhör SD när problemet är att de inte skriver texter som man kan publicera när man står som ansvarig utgivare.
Det finns områden där män förfördelas. Områden som förtjänar diskussion utan förlöjliganden av typen ”vita kränkta män”. Men jag ser helt enkelt inte att män skulle vara de enda som media får kritisera. Media kritiserar män och kvinnor, manlighet och kvinnlighet, feminister, vänsterpartister och sverigedemokrater. Men i etablerad media med en ansvarig utgivare finns det inte hat mot varken män eller kvinnor.
Hit och dit och tillbaka igen 
Varken Ström eller Billing skrev kvinnofientligt i DN. Men det Olsson sysslar med är kollektiv skuldbeläggning av män. Svelands ”brott’ var det närbesläktade ‘guilt by association’.
Varken Ström eller Billing skrev kvinnofientligt i DN
Aldrig någonsin, nej.
Ström skrev ju bland annat att feministerna är rädda för sanningen, att det är feministerna som är extremister och att det är feministerna som är anti och hatare. Jag kan inte se att det på något vis skulle vara bättre än det som Sveland skrev (och som brukar framhållas som misandrisk). Billings text kommenterade jag redan när det begav sig och jag tycker att den står långt över de båda andra i kvalité och argumentationsteknik, men han kritiserar fortfarande vad många kallar statsfeminismen, etablissemanget, kultureliten och feminister – just det där som många menar att man inte blir publicerad om man försöker kritisera.
Och Ohlsson sysslar inte med kollektiv skuldbeläggning av män. Han har skrivit en krönika där han reflekterar över hur det kan vara att vara man och känna sig lurad, att få höra att man har makten och inte sedan känna det, hur nätet blir en tillflyktsort där man anonymt kan ge sig på sådana som man tycker har lurat en. Ingenstans säger han att det är männens fel. Den ton av kvinnohat männen bär med sig skyller han ju på att de uppfostras till att ta en plats som de sedan inte får. Det finns massor som man skulle kunna kritisera med Ohlssons text, men då måste man se bortom den där retoriska kritiken som alltid kommer om någon skriver det minsta negativt om män (alltså; ”så får man aldrig skriva om kvinnor” och ”typiskt manshat”).
Ström skrev ju bland annat att feministerna är rädda för sanningen, att det är feministerna som är extremister och att det är feministerna som är anti och hatare.
Men nu pratade vi om kvinnor inte feminister. Att vi är kritiska mot feminismen är ingen hemlighet.
Precis. Kvinna = medfödd grupptillhörighet. Feminism = Ett paket med politiska åsikter som varje person kan välja att stödja eller motarbeta. Efter 1983 torde den sunda reaktionen vara motarbete.
Räknas bloggar som likvärdiga med krönikor i landets största Morgontidning? Nej, inte ens i närheten. Vidare så ursäktas inte manshat i Sverige av att andra länder (styrda av andra lagar) publicerar något annat.
Media kritiserar män och kvinnor
Jag har aldrig sett kvinnlighet kritiseras i media, det skulle jag uppskatta. Jag skulle vilja se att man kritiserade/analyserade kvinnors makt(missbruk) i hemmet, i dejtingen, i reproduktionen.
Men istället heter det t.ex. ”De blir sjuka av oansvariga män”(http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article15633808.ab), gubbvälde(för att kvinnor har makten/möjligheten att välja prioritera privatlivet på ett sätt som männen fortfarande inte har då de anses vara huvudförsörjaren), gubbslem. Hur många mansfientliga skrifter i våra stora media vill du ha för att börja se det vi vänder oss mot?
Här handlar det dessutom inte om kritiseras, här handlar det om demoniseras och där är bara Bengt Olsson en droppe av en hel tsunami.
Lol, ja Sveriges Radio var tämligen ensamma bland om att uppmärksamma internationella mansdagen. Men då i ett inslag som inte alls diskuterade seriösa mansfrågor, utan ett par komiker som raljerade över manlighet.
Tänk er vilket ramaskri om SR den 8 mars satte Mia Skäringer och Babben Larsson att raljera över kvinnlighet. Och om det vore det enda inslaget i hela medieetablisemanget. Fullständigt otänkbart.
En avgörande skillnad mellan misogyni och misandri i media är att misandrin serveras i jämställdhetens namn. Det är alltså apostlarna för könslig rättvisa som matar oss med misandri och ”gubbslem” med misogyni.
Hur många gånger har du Charlotte sagt att det finns saker att ”reflektera över” i tex. Hery Laasanens tankar eller har du avfärdat dom på direkten med hänvisning till en ”förakt mot kvinnor”, som i mitt fall?
Nu Matias får du ge dig om du vill att jag ska fortsätta svara på vad du skriver. Jag har inte avfärdat varken dig eller Laasanen med hänvisning till förakt mot kvinnor, jag avfärdade Laasanen på grund av brister i hans vetenskapliga resonemang (btw samma brister som gjorde att hans avhandling först inte godkändes) och dig av samma orsaker (av typen ”kvinnors upplevelser är inbillade, mäns är inte”). Så här skrev jag:
”Laasanens utgångspunkt är ett marknadsvärde, utan referens till vad som betecknar vare sig en marknad eller ett värde. Vidare belägger han den odefinierade gruppen ”kvinnor” – utan hänvisning till faktorer så som ålder, geografisk härkomst, civilstatus etc. torde detta röra sig om grovt räknat drygt 3,5 billioner exemplar – med detta fiktiva värde och påstår sig ha bevis för att samma fiktiva värde på den lika fiktiva och odefinierade marknaden minskar med en tatuering. Det finns inte ens ett spår av vetenskaplighet i detta resonemang, det finns ingen grund för en verklig debatt om sannolikheten av hans tes att utgå ifrån, för det är inte en mätbar tes förankrad i någon som helst definierad verklighet. Hela teoribildandet (om vi ska vara lite generösa och kalla det så) är så ogrundat att man inte ens kan ta ställning till om det stämmer eller inte.”
Jag ser att du inte läst (eller begripit) något av honom. Läs hans bok Naisten seksuaalinen valta, den har sina brister men han har helt rätt i sin tanke att samhällsvetenskapen totalt ignorerat hur kvinnor och män parar sig (könsliga preferenser) och hurdana samhälleiliga följder det har.
Charlotte:
”Laasanens utgångspunkt är ett marknadsvärde, utan referens till vad som betecknar vare sig en marknad eller ett värde. ”
Strunt! Han gjorde ju det i sin bok och om och om igen på sin blogg, go ask him! Bara för att feministiskt hypnotiserade människor inte förstår (läs ignorerar honom för att den raserar era dogmer) betyder inte att han inte skulle definiera sina centrala begrepp. En 6 åring förstår hans definition på kvinnlig sexuell makt (vad den bygger på) så det borde inte vara omöjligt för dig heller. Den ser ut som följande: Det finns en större sexuell efterfrågan/intresse från mäns sida i föhållande till kvinnor än det finns från kvinnors sida i förhållande till män, därav följer att kvinnor är i en bättre förhandlingsläge att definiera hur relationer ska se ut och att prata om relationer i termer av förhandling blir meningsfullt eftersom kvinnor och män förhandlar. As simple as that.
@ Matias Hedström
Japp, kvinnans makt är sådan och den får omfattande konsekvenser. Och saken är att inte förrän man inser den makt man har kan man ta ansvar för den och man ser inte så lätt sina egna privilegier.
Jag ramlade igår på en blogg där man ansåg att ”Få tjatsex”(se länk nedan) var ett av männens privilegier. (Förvisso med en fotnot om att man kan argumentera om… )
Jag satte kaffet i halsen och garvade mig harmynt. Det är ungefär som att påstå att tiggaren är privilegierad eftersom den kan tigga sig till mat medan vi andra måste arbeta och betala för den själv. Man har på förhand bestämt att mannen är norm och privilegierad och sen cherry-pickar man ”bevis”, blundar för uppenbar anomalier och sorterar in allt som männen har/gör under ”privilegium”. Och sen kallar man det vetenskap. Helt sanslöst.
http://eval.nu/2012/09/17/om-manligt-privilegium-under-patriarkatet/
Nä men Ninni. Vem kallar det där för forskning? Inte skribenten själv iallafall. Han menar nämligen att det han skriver är ”tankar”.
Och när vi ändå talar om forskning så finns det alltså inte inom forskningsvärlden någon sorts konsensus kring att kvinnor skulle ha den makt ni talar om. Det finns inte övergripande bevis för detta. Begreppet sexuell makt har genushistoriker använt sedan 80-talet (vilket jag skrivit om tidigare), men att i dagens läge tro att män har ett så stort behov av sex att kvinnor därigenom har en generell maktposition som skulle trumfa alla männens sätt att utöva makt finns det inga belägg för.
(Och vill man som svar på detta hänvisa till forskning ska det vara forskningslitteratur, inte populärvetenskap.)
Charlotte:
”Nä men Ninni. Vem kallar det där för forskning? Inte skribenten själv iallafall. Han menar nämligen att det han skriver är ”tankar”.”
Han kallar det bla. för teori, men det är nog mera än så för han verifierar det också. Men du kan ta det som en meningsfull förförståelse av det könsliga, ett perspektiv som man ta för att få syn på väsentliga aspekter av den kvinnliga-manliga relationen. Jag anser att han borde, istället för att koncentrera sig på kvinnors sexuella makt (endast en aspekt), tala om relationen som följer av detta förhållningsätt, vilket är en prostitutionell relation. Men det är tyvärr värre än så, det är alltså inte endast så att män och kvinnor då och då ingår i prostitutionella relationer som de förhandlar fram på olika sätt, det är faktiskt så illa att hela vår könslighet genomsyras av denna prostitutionalitet mao. handlar kvinnlighet essentielt om prostitutionalitet. Jag menar alltså att vår könslighet är genomkorrumperad. Men svårt att avgöra vilken är mera korrumperad, vår könslighet eller vår jämställdhet? .Men detta ska jag reda ut på min egen blogg.
Charlotte:
”Och när vi ändå talar om forskning så finns det alltså inte inom forskningsvärlden någon sorts konsensus kring att kvinnor skulle ha den makt ni talar om. Det finns inte övergripande bevis för detta.”
Det handlar om brist på forskning, inte brist på bevis. Nu är denna aspekt av det könsliga out in the open och nu ska det forskas i/klargöras och Laasanen är en av de få som har mod och intresse att göra det.
Hej Matias,
Jag tänker helt ignorera första stycket av din replik då jag i ärlighetens namn inte förstår vad du skrivit. Jag är nog inte så insatt i de termer du använder som du är. Reflekterade lite över sista stycket i din text.
”Det handlar om brist på forskning, inte brist på bevis.”
Om det finns brist på forskning så innebär det ju att det varken är bevisat eller motbevisat. Det är ju i så fall inkorrekt att i en vetenskaplig diskussion framhärda att ena sidan är rätt över den andra. Vidare så undrar jag var du tror att forskningen som det alltså är brist på skulle komma från? Tillhör inte det här fältet för genusforskning? Något som Charlotte doktorerar inom.
Rayo:
”Om det finns brist på forskning så innebär det ju att det varken är bevisat eller motbevisat. Det är ju i så fall inkorrekt att i en vetenskaplig diskussion framhärda att ena sidan är rätt över den andra. Vidare så undrar jag var du tror att forskningen som det alltså är brist på skulle komma från? Tillhör inte det här fältet för genusforskning? Något som Charlotte doktorerar inom.”
Inte är det bevisat som evolutionsteorin är bevisad men aspekten bekräftas nog i olika forskningar. Ska vi säga som så att det som forskats pekar åt det hållet. Gå in på Laasanens blogg (om du förstår finska) och se vilken forskning han hänvisar till.. Han är experten i Finland, inte jag. Läs honom i en månad (kan vara lite chockerande till en början men han är ganska rolig) så får du dina könsliga perspektiv vidgade.
Tyvärr kan jag inte finska men hade gärna läst ändå. Har du någon annan att rekommendera? Länka gärna lite forskning som berör ämnet kvinnlig sexuell makt. Ska på semester snart och vill jättegärna läsa, jag kan erkänna att jag verkligen inte är insatt i ämnet! 🙂
Nu pratade jag om två saker samtidigt, ber om ursäkt för det. Naturligtvis ser jag inte den bloggen som forskning, utan då åsyftar jag det som du hittar på den länk jag tidigare gett dig och fler där till som jag läst men inte hunnit skriva om än. Den taggen är levande och kommer fyllas på allt eftersom. Här har du den igen: http://genusdebatten.se/tag/genusbiblioteket/
Det är en kritik mot genusvetenskapen som kommer från flera håll. Men det är kritik som ständigt viftas bort med att man är dåligt påläst/inte förstår sig på.
Jag läser massvis olika forskning, det är min hobby och jag är nörd. Jag läser både inom naturvetenskapen och humanorian. Jag har läst mängder bra forskning inom humanoria också, tex. avvikandets socialogi Utanför – Howard Becker, Moral Panicks – Erich Goode och Nachman Ben-Yeuda. Storslagen vetenskap.
Inte någonstans är min kritik en totalsågning förutom just genusvetenskap(igen vet jag inget om din). Men ni(igen inte du) väljer att vifta bort det istället för att reflektera över kritiken.
men att i dagens läge tro att män har ett så stort behov av sex att kvinnor därigenom har en generell maktposition som skulle trumfa alla männens sätt att utöva makt finns det inga belägg för.
Inom resten av forskarvärlden så är man ense om att män har en högre libido än kvinnor. Det är inte konstigare än att påstå att män har högre energibehov(mat alltså) än kvinnor. Det gäller inte varenda kotte. Det finns kvinnor som har hög libido, precis som tvärtom, men på kollektivnivå är det ett faktum bortom tvivel.
Detta beror på biologiska faktorer och skillnaden ökar av social påverkan.
Hur kan man vara så tvärsäker på detta. En enkel sak; Bristande libido behandlas med testosteron för båda kön.(googla testosteronplåster tex. man undviker oftast att behandla kvinnor pga biverkningar i form av ändrat röstläge och ökad ansiktsbehåring) Testosteron har alltså en helt avgörande påverkan på vilken sexlust vi har. Man har också gjort omfattande tvärs-kulturstudier och i alla kulturer stämmer detta.(Jag kan fixa rapport om du önskar, säg bara till så fixar jag källa till mina påstående)
Denna skillnaden i sexdriv ger kvinnor maktens trumfkort. Men det är ett trumfkort som inte passar in i feminismen/genusvetenskapens könsmaktsteorier varvid man inte ser faktan i sin egen forskning pga att man är förblindad av den feministiska skärvan.
Att kritisera genusforskningen, är ju inget som går att göra i kommentarer på ett bra och underbyggt sätt. Så jag hänvisar igen till genusdebatten.se där jag underbygger och utvecklar min kritik.
Jag vill ha en genusvetenskap, jag tycker frågan är så väl viktig som intressant. Men det är min stenhårda åsikt att det som bedrivs inom det området idag, är ( av allt jag hittills sett. Jag kan naturligvis inte säg något om att det inte finns bra vetenskap. Jag har inte läst allt) lika illa som det som engången i tiden bedrevs av rasbiologiska institutet.
Det är en hård kritik, det inser jag. Och jag är beredd att göra en pudel vilken dag som helst. Så visa mig gärna att jag har fel.
Ett tillägg:
Denna makt handlar inte bara om skillnad i sexbehov, den är tvådelad. Skillnad i libido(som det totala, dvs summan av biologi och social konstruktion) och nyckeln till fortplantning. Den senare är inte mindre avgörande än den första. Och ja, det ger kvinnan ett så omfattande maktövertag av kön att männens dito(ge mig gärna exempel på männens makt pga kön, för jag ser inte någon sådan i dagens samhälle.) blir fullständigt försumbar.
Charlotte:
”Och när vi ändå talar om forskning så finns det alltså inte inom forskningsvärlden någon sorts konsensus kring att kvinnor skulle ha den makt ni talar om.”
Frågan är inte vad forskarna tycker – frågan är vad bevisen säger. Något forskare varken har – eller skall ha – ensamrätt på att uttala sig om. Eva Lundgren et al tyckte exempelvis att ”Slagen Dam” visade vilken man som helst stod för våldet. Granskning visade det saknades bevis som styrkte det påståendet. Hur det kunde komma sig Eva Lundgren et al hade konsensus gällande något alla läskunniga kan se är felaktigt är sedan universitets ansvar att förklara.
Alternativet är argumentet att det är viktigt forskare får ljuga om vad forskningen ger belägg för att påstå. Det är ju vad Eva Lundgren gjorde. Vad som sedan debatterades var hur fri man är att ljuga i en hermenutisk tradition – ingen hävdar nämligen att det fanns grund för att göra hennes påståenden. Försvaret var att hon verkar i en tradition där grundlösa påståenden är helt ok.
”Det finns inte övergripande bevis för detta.”
Kan du då visa mig någon empirisk jämförelse från representativt urval där kvinnors sexualitet inte leder till högre pris än mäns? Alla studier jag sett styrkte Laasanens tes. Menar du det finns forskning som ger motsatt resultat.
”Begreppet sexuell makt har genushistoriker använt sedan 80-talet (vilket jag skrivit om tidigare)”
Men sexuell makt som det används här kommer av Robert Trivers ”parental investment theory” från 1972. Där beskrivs vilka egenskaper den passiva partens beteende tvingar fram hos den aktiva parten i en sexuell marknadsekonomi.
”men att i dagens läge tro att män har ett så stort behov av sex att kvinnor därigenom har en generell maktposition som skulle trumfa alla männens sätt att utöva makt finns det inga belägg för.”
Men som spritförbudet i USA visade är det behovet av varan irrelevant i ett ekonomiskt resonemang. Om efterfrågan finns är det i sig en ekonomisk faktor även om varan kan tyckas helt onödig.
”Och vill man som svar på detta hänvisa till forskning ska det vara forskningslitteratur, inte populärvetenskap.”
Bara om det finns forskningsdata. Annars går man på populärvetenskap/journalism/privatstudier som källa antingen tills populärvetenskapen bekräftas och övergår till giltig forskning eller forskarna själva gör egen forskning. Forskare kan alltså inte bygga kritik av populärvetenskap på frånvaro av eget arbete i ett ämne. Detta kan vi se två gånger de senaste tio åren. I början av 2000-talet när evolutionspsykologi ledde till ämnet ”PUA” och nu i början av 2010-talet med skapandet av ”Foundation for male studies” Bägge de ämnena valde andra forskare att ignorera. Forskarna kan inte säga de visste bättre än populärvetenskapen för själva hade de inga data alls.
@Ninni
Jep, tanken att relationen (könsligheten) är till för den som betalar är totalt vansinnigt bakvänt.
Jag brukar då och då vara inne på genusdebatten och läsa dig och andra som skriver där, Kanske jag kommer förbi och deltar i diskussionen för den verkar vara den vettigaste som är på gång för tilfället. Keep up the good work 🙂
Charlotte:
”Begreppet sexuell makt har genushistoriker använt sedan 80-talet (vilket jag skrivit om tidigare)”
Menar du ”Manliga strukturer – Kvinnliga strategier”-smörjan? Som jag själv sa:
”Jep, tanken att relationen (könsligheten) är till för den som betalar är totalt vansinnigt bakvänt.”
‘Kvinnans sexuella makt’ var ju känd redan under antiken. Det skrevs ju teaterpjäser om sexstrejk och liknande.
Sen kan man ju undra varför våldtäkt av de flesta anses vara ett särdeles avskyvärt brott? Jo, för att det berövar kvinnan hennes sexuella makt.
Det behövs inga peer-review artiklar för att inse det uppenbara.
Bashflak:
Just begreppet ”makt” tycks vara enormt känsligt i de här sammanhangen men rent praktiskt är det bara att skriva om begreppet. Istället för kvinnans sexuella makt (verkan) kan man använda kvinnans sexuella kräsenhet (orsaken)
Med andra ord, våldtäkt är så hemskt för kvinnan tappar sin sexuella kräsenhet. Istället för att ställa krav som mannen skall motsvara så får mannen ha sex utan att först förtjäna det genom att ha drag som kvinnan bestämt är önskvärda.
Jag har hittills uppskattat dina inlägg och kommentarer. Jag håller med i mycket av det du säger, andra saker har jag motsatt åsikten om. Men att säga att våldtäkt är ”särdeles avskyvärt” pga att kvinnan förlorar sin sexuella makt är ju helt förbi vad jag anser ok. För det första är det många män som utsetts för sexuellt våld (tyvärr uppmärksammas det allt för lite), men det är ändå avskyvärt och dessutom så skamligt att många pojkar aldrig vågar berätta om vad de varit med om. För det andra: Kvinnor tycker inte att våldtäckt är hemskt för att de förlorar makt. Makt är det sista de tänker på då de gråter av skam, smärta och oro för sjukdom, graviditet och social utstötning. Det är inte förlusten av kvinnans sexuella makt som ger män och kvinnor grava psykiska men efter sådan våldshandling.
Rayo:
”För det första är det många män som utsetts för sexuellt våld (tyvärr uppmärksammas det allt för lite)”
Just att det sexuella våldet mot män inte uppmärksammas bekräftar att lagarna skrevs för att skydda kvinnor.
”För det andra: Kvinnor tycker inte att våldtäckt är hemskt för att de förlorar makt.”
Det är inte kvinnor som skrivit lagarna eller skapat ordningsmakten som ser till de åtföljds. Om män tyckte våldtäkt var ok skulle det inte spela någon roll. Våldtäkt handlar om att män måste förtjäna sex, antingen i kungens ögon (prinsessan och halva kungariket) i familjens ögon (arrangerat) eller i kvinnans ögon (modern dejting)
Med andra ord, om kvinnor inte har makt över män spelar det ingen roll om de tycker våldtäkter är hemska. Då hängde det helt på mäns åsikt.
Kom att tänka på en annan av genusvetenskapens mycket underliga saker: men jag sällar mig till dem som ser att det är lättare att kritisera stereotypa män för att den stereotypa mannen är en man i en maktposition.
När man tittar envist på män ”där uppe”, så som genusvetare och feminister gör, så kan man komma fram till den slutsatsen. Männen med makt är inte mer stereotypa än vad uteliggaren är.
Men, vad är egentligen den stereotypa mannen?
Mitt svar: En byggnadsarbetare, som har en chef på jobb, en annan i hemmet. En man som vet att ta skit och tiga. En man som ser det som sitt ansvar att familjen har pengar till mat och räkningar. En man som är beredd att offra sitt liv för barn, kvinnor, samhälle för att inte kallas feg.
Varför blir detta stereotypen, menar jag? Jo, för att kvinnor på grund av tidigare nämnda makt väljer män som uppfyller dessa ”manliga” kriterier. (Inget nytt under himlen med att detta beror på kvinnans makt: http://en.wikipedia.org/wiki/Order_of_the_White_Feather) Och ju mer presterande en man är ju ”hetare” är han på den heterosexuella marknaden.
Men var är maktpositionen?
Funderade lite över den sexuella makt som kvinnan enligt ovanstående kommentarer skulle ha. Innebär det att hon kan kontrollera män genom deras libido? Och att män alltså gör som hon säger för att få sex? Det här är något jag finner högst förnedrande mot män. Är män bara slavar under sin egen sexdrift, utan en egen tanke eller förmåga att motstå en kvinna för att hans höga testosteron omöjligör att han avstår från sex? Män som inte har så hög sexdrift då? Kommer de att lyckas bättre i samhället för att kvinnor inte har makt över dem?
Jag är varken feminist eller genusvetare. Jag tycker orättvisorna mot män är uppenbara i dagens samhälle och värre i många andra länder. Men bara för att män osidosätts i många viktiga situationer på helt oacceptabla sätt så innebär det inte att kvinnor inte blir osidosatta också. På något sätt måste vi väl sträva efter individens rätt oavsett kön.
Ang. testosteron så har Ninni helt rätt att detta ökar libidon. Det ger också större muskler vilket medför att män, statistiskt sätt har 25% större muskelmassa än kvinnor. Något som skulle ge dem fysisk makt över kvinnor. (något som jag inte anser att män i allmänhet har men män som väljer att använda sina jämförelsevis större muskler till våld har en fysisk makt över svagare män och kvinnor, detta är dock ett medvetet val inte en biologisk drift) Testosteronet ger också aggressioner kan tilläggas.
Minns inte på vilken blog jag såg statistik om hur män har mycket högre självmordsfrekvens än kvinnor. Det stämmer helt och hållet och har även hypotiserats (bevisats?) bero på testosteronet som gör män mer benägna att fullfölja självmordsförsök och dessutom på mer våldsamma sätt än kvinnor. Självmordsbenägenheten är tydligen lika men kvinnor lyckas inte lika ofta fullfölja försöken.
Män som lyckas i samhället är de som är mest sexuellt attraktiva för kvinnor, så framgång och manlig libido går hand i hand.
Däremot kan brist på sexuell libido vara bra för män långt ner i hierarkin som vill slippa bördan att försörja en kvinna. Då kan han spendera sina begränsade medel på sig själv i stället. Om det nu gör honom lyckligare.
Så vad är då den praktiska effekten av kvinnans sexuella makt? Om libidon är bra för att hamna på höga positioner i samhället men också är den som gör att kvinnan har makt över män. Innebär det då att kvinnan har makt över högt uppsatta män? Om kvinnor inte vill ha sex lika mycket som män varför är de män som har hög libido mer sexuellt attraktiva, borde inte kvinnan välja någon med libido liknande hennes egen? Spelar mannens kompetens ingen roll i hur han lyckas i samhället? Om manlig libido går hand i hand med framgång. Vad går hand i hand med kvinnors framgång?
Rayo:
”Så vad är då den praktiska effekten av kvinnans sexuella makt? ”
Kvinnor har mycket latent makt att styra mäns beteende, såklart måste män gå med på spelet för att makten kan realiseras men viktigt att notera är att kvinnor har makt endast i egenskap av att vara kvinnor (som män inte har endast i egenskap av att vara män) och kvinnor använder sig av denna latenta makt så den realiseras. Men läs Laasanen, jag är inte bra på sånt här.
Rayo:
”Funderade lite över den sexuella makt som kvinnan enligt ovanstående kommentarer skulle ha. Innebär det att hon kan kontrollera män genom deras libido? Och att män alltså gör som hon säger för att få sex?”
Det är inte så svartvitt (som i serietidningar) och för det mesta är prostitutionaliteten förträngd. Men det fungerar ungefär så att män är villiga att investera betydande resurser för att ha sex med kvinnor, medan kvinnor inte är så intresserade av endast sex. Sex blir alltså en tillgång/resurs hos kvinnan pga. större efterfrågan på hennes sexualitet. Kvinnor kan inte direkt kontrollera män genom deras libido men hon kan förvänta sig resurser/handlingar i olika former av män genom att göra sin sexualitet till ngt att köpslå med, för män är villiga att investera resurser/ändra beteende för att få sex. Hon kan alltså ha sex med män, som hon aldrig skulle ha sex med endast för sex skull, om de kan bjuda på resurser i olika former som hon har nytta av.
Ja, det är väl därför vanliga kvinnor avskyr prostituerade. De tar ju ifrån vanliga kvinnor den sexuella makten genom att dumpa priset. Nån femhundring per ligg (eller vad det kostar, jag vet inte), är ju ingenting jämfört med att bygga hus, skaffa mat, undersöka konstiga ljud på natten och alla tusentals andra grejer en kvinna vill att en man ska göra för henne.
@ Rayo
Testosteronet ger också aggressioner kan tilläggas.
Det beror på vad man menar med ”aggressioner”. Testosteron ger driv skulle jag säga.(fast det är en förenkling, för vissa situationer, tex inför en match höjer testosteronvärdet.) Det drivet kan kanaliseras på många olika, tex Zlatan är en aggressiv fotbollspelare, Steven Job är ett annat exempel. Vi ser det också i ”nördighet” där män överrepresenterade som frimärkssamlare, Open Source.. sånt som kräver att man fokuserar på en sak för att bli bra.
Aggressivitet kopplas gärna till våldsbrott, men i en kultur som vår där våldsbrott kraftigt fördöms, så hittar agressiviteten andra vägar. Därför skulle jag vilja se en helt annan uppfostrran, där man redan tidigt fångar upp livliga/stökiga barn/ungdomar(iavsett kön) och försöker få dessa engagerade i sport eller andra saker som kan kanalisera aggressivitet.
Och att män alltså gör som hon säger för att få sex? Det här är något jag finner högst förnedrande mot män.
Men det är för att du tänker lite för smalt. Majoriteten av oss drömmer väl alla om ett liv i kärlek, kvinna som man? Situationen för kvinnan till följd av denna makt(både libido och nyckel till fortplantning) är att välja, för mannen(undantag de som är högt upp i prestations-status, så som kändisar, som kan välja och vraka) att bli vald. Det handlar om att inte behöva spendera livet som singel, att kunna få barn och sex.
Egentligen är detta inget konstigt och du har själv svaren, du har bara inte reflekterat av det. Så är det med normer, de är osynliga tills man snubblar över dem. Om någon förväntas betala, drinken, blommorna vad som helst.. i vilken könsroll ska man ge och vem är det som ska få?
Män anpassar sig mycket efter kvinnor, ja. Det handlar tex om allt från språk, jargong och stil. Detta ger att män har en snävare könsroll än kvinnor har. Anpassar de sig för sex? Njäää, mer för kärlekens skull, menar jag, och för att de faktisk tycker om kvinnor och vill att kvinnor ska vara lyckliga.
Och det som är läskigt tycker jag är att detta finns det stöd för i genusvetenskapens forskning.. men man ser det liksom inte.. för man är så blind av sin övertygelse att mannen överordnad maktmässigt och ”är normen”.
Det blir så kort när man skriver kommentarer, så det blir för förenklat. Kolla gärna på genusdebatten.se eller min egen blogg, tex dessa och dessa inlägg(syftar på serierna du får där). Där(på båda bloggarna alltså) utvecklar jag tankegångarna och visar på stöd för mina teorier bla från genusvetenskaplig och biologisk forskning.
Charlotte:
”Så borde man inte räkna det här som att det är publicerat i ”stor media”, vilket var vad som efterlystes? På samma portal bloggar riksdagens talman och socialdemokraternas tidigare ordförande Eero Heinäluoma. Räcker det? Eller vad sägs om den insändare i Finlands största tidning, Helsingin Sanomat, som menar att förut var det kvinnan som skulle städa, laga mat och fixa barnen men nu för tiden är det minsann mannen som ska ta ansvaret för barnen och för att tillfredsställa kvinnan (HS 7/2)?”
Bevis för kulturens kvinnohat som feminismen presenterat åt mig de senaste veckorna:
1. Mina kommentarer på denna blogg, (måttliga jämfört med Ohlsson´s)
2. Feministen Salla Peltonen får öl hällt över sig på krogen (säkert jätte vanligt?)
3 Internet-hoten.som Julia fick i H&M-härvan. (Att bli hotad med våld på internet är ungefär som att bli kallad dumskalle IRL.)
”Man får skriva kritiskt om kvinnor och man kan bli publicerad när man skrivit kritiskt om kvinnor. I vilken utsträckning det görs om kvinnor och om män är en annan sak (nu gällde det OM det tillåts om kvinnor i stora media), men jag sällar mig till dem som ser att det är lättare att kritisera stereotypa män för att den stereotypa mannen är en man i en maktposition.”
Fel, det är viiktigt att notera att personer med makt och som säger sig stå för jämställdhet kommer med könshat (misandri). Feminister vill sprida falska bilden av att anonyma galenpannors idiotkommentarer är bevis på kulturens misogyni och inte att deras egen misandri, som de sprider i positioner av makt, bevisar motsatsen dvs. att misandrin är utbrett och acceptabelt inom den etablerade jämställdhetsdiskursen ngt. ”att reflektera över”.
Hej Matias!
Eftersom vi inte har en historia av att förstå varandra vill jag vara väldigt tydlig. Du har nu gått över en gräns. Att få tusentals hot om ond bråd död och sadistiska avarter av våldtäkt på Internet är inte samma sak som att kalla någon dumskalle. Det är inte i samma klass som någon krönika, att få öl hällt på sig eller något av det du häver ur dig om kvinnor här. Gränsen går här. På den här bloggen förringar man inte allvarliga brott, man hånar inte offer. Är det klart?
Charlotte:
”Att få tusentals hot om ond bråd död och sadistiska avarter av våldtäkt på Internet är inte samma sak som att kalla någon dumskalle. Det är inte i samma klass som någon krönika, att få öl hällt på sig eller något av det du häver ur dig om kvinnor här. Gränsen går här. På den här bloggen förringar man inte allvarliga brott, man hånar inte offer. Är det klart?”
Du missförstår mig. Jag hånar inte, jag ifrågasätter bara incidenternas bevisvärde för vår kulturs misogyni.
För ungefär ett år sen hade debattören Pär Ström en pubkväll på Södermalm för sina bloggläsare. När de (ca. 30) sitter där rusar Maria Sveland in med ett antal (ca. 50) sympatisörer och hotfullt anklagar alla för ett antal saker, främst att vara emot feminismen. Att hon nu skrivit en bok om hat mot främst kvinnliga feminister är kanske den mest tydliga dubbelmoral som jag sett. Och media hänger på utan att göra research och utan att ifrågasätta hennes eget agerande.
Jag tycker det är mycket märkligt men kanske inte så förvånande.
P.
Några rättelser. Det var Pelle Billing och Pär ström som arrangerade. I inbjudan som både Pelle och Pär publicerade på sina bloggar stod det:
”Kvällen är öppen för alla jämställdhetsintresserade, och temat för kvällen är enkelt. Vi sammanstrålar på en pub i centrala Stockholm och diskuterar framtidens jämställdhet med varandra. Du behöver inte bekänna dig till någon viss ideologi för att närvara, utan alla med öppet sinne är välkomna att delta!”
Pelle beskrev träffen som mycket lyckad och om Maria Sveland och Allt åt alla:
”De flesta från Allt och alla uppträdde dock med värdighet och respekt. Vi skakade hand, diskuterade och cirkulerade sedan vidare. Särskilt två personer som jag upplevde som deras mer officiella representanter uppträdde artigt och värdigt.
Jag gick fram till Maria Sveland, som också kom dit, och diskuterade min syn på jämställdhet. Bland annat pratade vi om forskningen kring våld i nära relationer och vilka lagförändringar vi ansåg viktigast kring föräldraskapet. Sveland var trevlig och hon ska ha cred som dök upp. Uppenbarligen är jag inte så farlig om man kan vara i samma lokal som mig…”
Vad lär man sig av detta?
Är ett perspektiv eller en upplevelse av en händelse alltid det rätta?
Vems version var rätt Pelles, Pärs, Marias, Allt åt allas? Kan alla ha rätt?