Mammornas dag

Så ofta vi kan (vilket har visat sig vara ungefär en gång om året) träffas jag och Tant Annika utan barnen. I förrgår var en sådan dag, då hon kom hem till mig och vi lunchade. Och det finns något ganska bisarrt i när man har känt varandra i sju år och ätit mat tillsammans regelbundet och man som den som ska laga lunch ändå står där och faktiskt inte vet vad den andra tycker om. Vi brukar äta köttbullar och makaroner, köttfärssås och spagetti, makaronilåda eller någon annan rätt baserad på någon form av pasta och köttfärs. Så vad äter man när man inte måste anpassa sig till fyra kräsna små monster? Efter att jag upptäckt att skålarna i Iittalas underbara Taika-serie går att köra i ugnen utgick jag från att någonting åtminstone skulle tillagas i portionsskål. Det blev potatisgratäng med brieost, ugnsstekt lax marinerad i honung, ingefära och äppelcidervinäger samt en av de godaste chokladkakor jag någonsin gjort som efterrätt.

När vi hade ätit klart gick vi ut och njöt av solen i så många kalla sekunder det tog oss att komma till bilen, och så åkte vi till den där lilla butiken i Järvenpää som vi har pratat om förr – Keltainen Kammari. Den där olika fantastiskt duktiga allkonstnärer säljer sina verk för riktigt acceptabla priser, och låter även oss som inte har inredningsbloggar i krispigt vitt känna att vi är trendiga. Det är just ett sådant fantastiskt ställe som man kommer till efter att ha peppat sig själv i flera veckor över att nu smäller det, inser att det inte är öppet och sedan bara helt sonika ringer till numret på hemsidan så att någon kommer och låser upp dörren. Jag köpte en oerhört vacker gammal vit bokhylla i riktigt trä (alltså inte något plywood eller så) som nu pryder väggen på kontoret.