Nyhetsplock · Vardagslivet

Om det där med alkohol och föräldraskap

I gårdagens Husis var det ett imponerande stort uppslag med en intervju gjord här hemma hos oss, angående alkohol och föräldraskap. Vad som sades får ni väl läsa själva, men jag skulle vilja kommentera några av kommentarerna som citerades från den enkät som Husis låtit göra.

För det första var det en som meddelade att personen varje gång den ser föräldrar som dricker någon alkohol i närheten av sina barn omedelbart gör en anmälan till barnskyddet. Nu hoppas jag innerligt att det där bara är en sån sak man säger för att förklara att man inte tycker att alkohol och barn hör ihop, vilket jag håller med om, för det finns så oerhört många barn som på riktigt far illa att det är sorgligt om någon vill tynga en redan överarbetad yrkeskår med sina personliga nykterhetspreferenser. De allra flesta föräldrar är nämligen fullt kapabla att ta ett glas vin till maten utan att barnen på något vis far illa. Det är en vansinnigt stor skillnad på att dricka alkohol och att vara full.

För det andra var det någon som sa att man inte ska dricka den minsta droppe alkohol inför barnen efter som att barnen tar efter vad vuxna gör. Visst förstår jag det argumentet, men samtidigt är det bra att ta ett steg tillbaka och fundera på hur barn tar efter sina föräldrar. Var går gränsen för vad vuxna ska kunna göra med argumentet att man är vuxen? Eller ska man heller inte tända levande ljus? Använda spisen? Sitta uppe sent på kvällen och titta på film? Köra bil? Barn förstår riktigt bra när man säger att en del saker får bara vuxna göra och det där med att dricka alkohol är inget undantag. Kanske är det här någon som inte vill att barnen ska dricka alkohol alls när de vuxit upp, och då är det förstås helt rimligt att man själv inte gör det. Personligen har jag inget emot att mina barn, när de fyllt 18, tar ett glas vin med oss (läs: med sin pappa) och då vill jag att de ska uppskatta alkohol och vara försiktiga och kräsna på precis samma sätt deras far är. Kanske är det istället någon som inte vill att barnen ska supa skallen av sig i tonåren? I så fall är jag ledsen att vara den som säger att i tonåren kommer föräldrarna inte längre att vara förebilderna – då är det kompisarna som gäller – och att mamma och pappa har avstått från alkohol är långt ifrån en garanti. Det enda man som förälder kan göra är att hoppas att man utrustat sitt barn med tillräckligt mycket egen vilja, styrka och säkerhet för att inte falla för grupptryck. Och hoppas att barnet litar på en tillräckligt mycket för att ringa och be att man kommer och hämtar när allt ändå skiter sig.

Jag tror att det där med att dricka alkohol (och nu menar jag kanske ett glas vin eller så ibland) inför barnen är något som varje familj själv måste få ta ställning till, och så gör man som man känner är tryggast och rätt utan att trycka ner det i halsen på någon annan. För min egen del var jag oerhört glad och lättad över att uppriktigt kunna säga att jag aldrig har behövt säga till min make att jag tycker att det är dags att sluta dricka för han har alltid kunnat avgöra det själv. Inte heller har jag någonsin behövt säga till någon av våra vänner. Olika människor reagerar olika på att dricka och det är vanskligt att säga att en viss mängd är ok och allt därefter för mycket. Istället gäller det att ha bra vänner, och en bra partner, som trots att de inte delar inställningen till den synnerligen tvivelaktiga njutningen med alkohol ändå förstår att barnen är det viktigaste och att deras trygghet aldrig får äventyras.

Läs gärna Ugglans fantastiskt fina text om en vit jul!

8 kommentarer på “Om det där med alkohol och föräldraskap

  1. Och en reaktion som barn kan ha, om de växer upp med en (eller flera) nära anhöriga som dricker på tok för mycket, är att de tycker alkohol och fulla människor är det värsta som finns och undviker det till långt efter att de fyllt 18 och först senare kan tänka sig dricka ett glas vin till maten eller så. Sådär i stället för att kopiera beteendet rakt av och supa skallen av sig så fort de har möjlighet till det, alltså.

    Sett från en annan synvinkel – föräldrar som aldrig rör alkohol i närheten av sina barn kan ju inte heller föregå med gott exempel på ansvarsfullt drickande, och då kan alkohol vara något mycket mer främmande och lockande för barnen sen i ett senare skede…

    Visst är det ett känsligt ämne, men precis som du skriver är alla människor olika, reagerar olika, och alla måste, och måste få, ta ställning för sin egen del.

    1. Precis! Det är jättesvårt att veta hur barnens inställning till alkohol kommer att bli, och även om föräldrarnas bruk förstås kan påverka är det inte alltid den avgörande faktorn.

  2. Visst finns det en poäng med att visa barnen hur ett ansvarsfullt drickande ser ut! (Med det förstås inte sagt att man ska dricka bara därför… men förhoppningsvis är det ingen som tror det.) En annan aspekt som jag tror är viktig när det gäller socialisationen in i en alkoholkultur är att visa att man inte ‘måste’ dricka alkohol bara för att det är fest, lördag, jul, eller liknande. Att det är helt okej – normalt till och med – att avstå. Tar man gärna ett glas vin till maten på fredagen så kan det med andra ord vara en bra idé att inte alltid göra det, även om mängd eller frekvens i övrigt inte skulle vara anledning att avstå. Det finns en stark norm som säger att det ‘inte är fest’ om det inte finns alkohol, och för att bättre kunna stå emot den senare i livet så kan det vara bra att se normen brytas under sin uppväxt.

  3. Med absolutistföräldrar mötte jag alkoholkultur först på uni – bra eller dåligt, svårt att säga… Mest ledsen blev jag i artikeln av en av kommentarerna som citerades, den gick ungefär så här: Ifall de ser att någon tar sig ett glas med barn i huset så gör de anmäl till barnskyddet. Rysligt! Dubbelmoral!! Och hej, kanske personen får det stressigt, eftersom den måste anmäla hela Roms barnfamiljer, Frankrikes… Åtm. i Rom såg jag hur familjerna på restaurang på vintern – där är det varmt och skönt – och föräldrarna drack ju inte kopiösa mängder, utan ett glas. men, just det – ett glas för njutningens skull. Eftersom det är ”vuxnas dricka”. ibland skäms jag för Finland, detta land där man i kulturen antingen ”måste” dricka en hel flaska kossu eller så mjölk. Liksom inget där emellan… suck. 🙂

  4. Jag träffade en gång en italienska som tyckte att det var jätteunderligt att vi i Norden säger att vi dricker alkohol. Som att säga att man dricker kolsyra eller kalcium om läsk och mjölk. Och med barn tror jag inte att det finns ett rätt eller ett fel sätt, förutom att vara på fyllan i deras närvaro. Jag kommer från en familj med ett ganska liberalt förhållande till alkohol men experimenterade precis på samma sätt i ungdomen som mina kompisar från absolutistfamiljer.

    1. Det där är en riktigt intressant poäng! Varför säger vi egentligen att vi dricker alkohol? Å andra sidan tror jag att många här i Norden vill kunna vara helt utan att dricka någon dryck som innehåller alkohol (vilket kanske inte är så jättevanligt i Italien liksom) att det blir relevant på det viset.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s