Historikerns historier · Nyhetsplock

Kvinnor och kroppsliga funktioner

Ni har säkert redan hört att Lady Dahmer lade ut en bild på en blodig binda på sin blogg. Jag får för mig att jag borde gilla liknande stunts, att det liksom är något som ingår i arbetsbeskrivningen när man är genushistorisk bloggare att säga härrigud vad bra att någon äntligen visar upp lite mens, men jag ser inte riktigt poängen med det. Många hänvisar till att den kvinnliga kroppen är skambelagd och att det finns ett sådant utbrett hyssjande i samband med kvinnliga kroppsfunktioner. Ur ett historiskt perspektiv finns det förstås inga som helst tvivel om att vetenskapliga kunskaper om hur kvinnokroppar såg ut och fungerade var skrämmande dåliga, inte minst för att de baserades på hörsägen snarare än fakta. Som Thomas Laqueur har konstaterat så var man inom akademien övertygad om att det fanns ett kön, det manliga, och att kvinnor var fysiska avvikelser från detta kön.

Det finns också en fullkomligt förkrossande mängd detaljer, både kring anatomi och kring folkliga traditioner, som tyder på dåligt kunnande kring just kvinnor, och i förlängningen på hur kvinnors kroppsliga funktioner låg dem till last. Det kanske främsta sådana exemplet är att kvinnor under katolska tiden inte fick komma på mässan under menstruationen, ett synnerligen hårt förbud med tanke på hur viktig mässan var för det själsliga välbefinnandet. Men faktum är att samma regel gällde för alla som blödde, det vill säga, män som huggit sig med svärdet i foten fick inte heller komma på mässan. I teorin vad det alltså ett allmänt förbud, men i praktiken stängde det ute främst kvinnor. Ett annat exempel är att det inte är förrän år 1827 som forskare upptäcker att kvinnor har ägg och det dröjde till 1875 innan man drog slutsatsen att ett nytt liv blev till genom att både mannen och kvinnan deltog. Innan dess hade man sett kvinnan som ett kärl i vilket mannen planterade sitt frö. Kvinnor har också, särskilt under de många århundraden då man ansåg att kroppen bestod av olika vätskor, setts som otillräkneliga och orena på grund av menstruationen. Under 1800- och 1900-talen när man ansåg att en stark kropp var en spegling av ett starkt sinne betraktades kvinnor allmänt som mentalt svagare.

Så jo, visst finns det ett oerhört tyngande historiskt bagage som säger att det råder tabu kring kvinnliga kroppsfunktioner, och visst har kvinnor nedvärderats på grund av att de fysiskt avvek från den manliga normen. Men för mig personligen så handlar det här rätt mycket om vad man gör med sin tid, vad olika saker symboliserar och hur man vill föra debatt. Med den begränsade tid jag har till förfogande för att läsa vad andra bloggar om och för att slösurfa vill jag läsa roligheter och välgenomtänkta tankar, samt titta på bilder av gulliga kattungar, vackra loppisfynd och sinnrika cupcakeskreationer – inte använda bindor. En bild av en använd binda symboliserar heller inte girl power eller en kamp mot patriarkatet för mig, lika lite som en bild på någons bajsrandsprydda kalsonger symboliserar kvinnoförtryck eller männens makt. Och nej, jag tycker inte att det är skillnad på blod och blod och hade inte varit det minsta imponerad om det istället för mensblod varit exempelvis näsblod. Äckligt. Oavsett vilket. Samtidigt tycker jag att det är Lady Dahmers rätt att göra som hon vill på sin blogg (men jag tar mig här friheten att inte länka till själva inlägget för att jag då måste titta på det och det vill jag inte), särskilt eftersom hon tar diskussionen efteråt. Frågan är väl bara vad debatten gör när den förs på det viset, om den skrämmer bort eller öppnar upp. Jag tycker att det är oerhört viktigt att unga män och kvinnor lär sig mer om varandra och sig själva och att den som undrar något vågar fråga om det. Men jag tänker mig också att det finns en tid och en plats för allt och att använda bindors tid är 4-6 timmar och deras plats därefter är soppåsen. Dessutom är jag rädd för att alla dem som låter sig provoceras av Lady Dahmers tilltag kommer att låta högre och längre än dem som håller med, och att det är just dessa arga röster som i framtiden kommer att ringa i öronen på den unga flicka som inte vågar prata om sin kropp. Det krävs väldigt många positiva pushar för att väga upp ens en enda som står och skriker skit.

Jag hoppas att det här blogginlägget inte tolkas som en av de arga röster som tystar unga nyfikna, för det är verkligen inte meningen. Jag hoppas att ingen ung kvinna i dag låter sig tyngas av historiska tabun utan lär sig att förstå sig själv och uppskatta sig själv. Och jag hoppas att det framgår att min poäng är att det finns en stor skillnad i att tala om vad som händer inuti kroppen på kvinnor, hur det är naturliga processer, hur de påverkar oss – att våra kroppar är fantastiska, starka och viktiga – och att säga att mensblod är så naturligt att man borde fotografera det eller göra ett dekorativt stilleben. Det är, mycket kortfattat, naturligt att mensblod kommer ut, men det är inte lika naturligt att göra något kul med det därefter.

Den som är mer intresserad kan läsa Denise Malmbergs avhandling Skammens röda blomma? : menstruationen och den menstruerande kvinnan i svensk tradition från år 1991.

7 reaktioner till “Kvinnor och kroppsliga funktioner

    1. Det var ju en kille som skrev på Bodyform’s (som gör bindor i UK) FB-sida följande:

      ”Hi , as a man I must ask why you have lied to us for all these years . As a child I watched your advertisements with interest as to how at this wonderful time of the month that the female gets to enjoy so many things ,I felt a little jealous. I mean bike riding , rollercoasters, dancing, parachuting, why couldn’t I get to enjoy this time of joy and ‘blue water’ and wings !! Dam my penis!! Then I got a girlfriend, was so happy and couldn’t wait for this joyous adventurous time of the month to happen …..you lied !! There was no joy , no extreme sports , no blue water spilling over wings and no rocking soundtrack oh no no no. Instead I had to fight against every male urge I had to resist screaming wooaaahhhhh bodddyyyyyyfooorrrmmm bodyformed for youuuuuuu as my lady changed from the loving , gentle, normal skin coloured lady to the little girl from the exorcist with added venom and extra 360 degree head spin. Thanks for setting me up for a fall bodyform , you crafty bugger”

      Och fick tiotusentals likes. Så Bodyform svarade så här:

      1. Hahahahahaha!
        Yngsten, som är oerhört faktainriktad, bad mig en gång förklara det här med mens. Jag ritade (sic!) hela kvinnans inre och visade med pilar och en massa text (prat) vad som händer och hur man som kvinna känner sig. På post-it-lappar. Hela köksbordet var fullt. Men han var nöjd och har sedan dess vetat ALLT om kvinnans menstruation.
        Han var vid tillfället 10… Och har inte slutat att ringa för att fråga om ALLT (numera 20+).

        Gullebarnet. Det blir nog karl av honom. 🙂

  1. Hmm, jag funderat på det, men inte ritkigt kommit fram till vad jag tycker om saken (därför inte heller kommenterat på min blogg). Å ena sida tycker jag att det var ett bra drag som passar Lady Dalhmers sätt att ruska om och skapa debatt. En lite ovanlig approach måhända, men det når ut till många. Jag tycker att det är bra att man pratar om det, eftersom det helt tydligt är ett väldigt tabulagt ämne. Som du säger så kan hon ju också ta debatten efteråt. Jag tycker att det kan vara ett sätt att avmystificera kvinnokroppen, förvisso på ett chockerande och möjligtvis otaktiskt sätt. Å andra sidan kan jag hålla med dig om att det skrämmer bort och får de höga, arga rösterna att skrika ännu högre. Men på nåt vis har L:D redan skrikigt högst tycker jag. Hon har ropat om att mens inte ska vara skamfullt, mystiskt och hemlighetsfullt. Vad som sen diskuterats i kommentarsfälten väger eventuellt inte lika tungt som det faktum att L.D. redan högt och ljudligt proklamerat sin sanning, stått upp som en galjongsfigur, och bilden (som visar att vi inte behöver skämmas) har etsas sig fast i den där unga kvinnans medvetande. Helt tydligen verkar jag tycka att hennes bild är en slag för jämställdheten, fast det nog samtidigt rimmar lite illa i mina öron. Så summa summarium, tycker jag att hennes bild är mer bra än dåligt.

    1. Tack för en riktigt bra och tänkvärd kommentar! Jag har nog i grund och botten ganska så svårt för folk som är provokativa och radikala, oavsett om de försöker påverkar åt ”rätt” håll. Å andra sidan kan jag inte ens föreställa mig hur det måste vara att få ta så oerhört mycket skit (av den inte särdeles konstruktiva sorten) som hon får ta och kanske man blir argare i sina svar då?

  2. Jag har tänkt ungefär som du, men när jag läser Maggies kommentar tvekar jag lite.

    När jag gick på högstadiet var det en tjej som blödde igenom sina ljusa byxor. Rejält. Och som det tisslades och trasslades om henne efter det – bland både tjejer och killar. Hon blev stigmatiserad av det. Än idag skulle någon kunna säga ”hon som blödde igenom” för att förklara vem de menar – och alla skulle direkt veta. Alla ca 300 elever på min högstadieskola – det är jag ganska säker på.

    Tänk om hon haft Lady D att identifiera sig med. Någon som sa att det var alla vi andra som var töntiga miffon (vilket ju är sannt) och att mens fasiken inte är något att skämmas för. Vilken skillnad det kunde gjort. Hon kunde ha valt att titta lika nedlåtande på tisseltasslarna som de på henne. Precis som jag gjorde genom att färga håret svart och klä mig i farfars manchesterkavaj när Carolalooken ändå var långt utom räckhåll. Det hade jag ju inte gjort om jag inte sett det göras…

    1. Ni är så smarta och ger mig så mycket bra att tänka över! Jag håller absolut med om att unga flickor (och kanske lite äldre också) behöver få höra att de inte är ensamma när sådana där saker händer så att de förstår att det säkert är något som hänt oss alla någon gång, och att inte är något att skämmas för. Men jag tror att vägen dit är att prata mer öppet om personliga upplevelser så att nästa generation har något ”normalt” att identifiera sig med, inte att provocera fram reaktioner. Alltså, även många av oss som inte tycker att mens är något provokativt eller något att skämmas över har ju reagerat negativt på bilden.

Lämna ett svar till HannaA Avbryt svar