Hemkomna från Danmark – bildkavalkad

Nu har vi kommit hem från vår första riktiga familjesemester någonsin: en tripp till Danmark med Legoland och Köpenhamn som huvuddestinationer. Legoland var helt sjukt häftigt och rekommenderas å det varmaste. Vi bodde på Hotell Propellern som var perfekt när man hade två små barn. Stort rum på bottenplan med egen liten altan och en stor lekplats med kvällssol. Pool, lekrum, gym och fina sittplatser ute i solen. Middagen i restaurangen var inte värd pengarna (den tycktes ha lagats efter principen ”vi har tagit ett hutlöst pris för den här rätte so let’s häva på allt vi hittar på tallriken”) men själva hotellet var värt varenda… öre. Därifrån kunde man gå till Legoland. Det gjorde vi.

Den här gatan såg vi också i naturlig storlek.

Det är mycket möjligt att vi också såg den här hamnen.

Man vet att man är nörd när man hör någon obildad förälder säga ”men titta där är Transformers” och man själv bara ”men vafaen det är ju BIONICLES”.

Ribe. Hit. Vill. Jag.

Skottland. Hit vill jag åka med barnen.

Norge.

Ett vitt hus.

Storhetsvansinne.

Helt normala barn.

Vad som händer när man ger socialt missanpassade ingenjörer sisådär 30.000 legobitar och ber dem bygga nånting litet till den där plattformen vid vikingbåten.

Man bara ”men shit asså”.

En bara smått exalterad legofantast som ombetts ”stå still, titta hit och le”.

Vad de säljer i vanliga Lego Kingdom är bara skit.

”Jo, jag vet att ni är trötta men sätt er där för mamma ska bara ta några bilder till på Lego Star Wars och det betyder inte alls att mamma är galen för det här är en Imperial Shuttle.”

Sedan åkte vi tillbaka till Köpenhamn och spenderade en dag och en natt där. Vi gick på en lugn och trevlig promenad efter att ha suttit tre timmar i bil. Det gick så där.

”Come along children!”

”Men kan ni för i helvete sluta slåss!” ”Men mamma vi slåss inte! Vi leker Paddy Cake!” ”Paddy Cake gör man mot varandras händer, inte mot ansiktet.”

Plötsligt var Vilho upptagen. Två barn och en boll. Så skrotar man alla språkgränser.

Vi besökte Amalienborg och Amaliehaven och tittade på blommorna utan att röra något. Nästan.

Den som tycker om kött ska besöka MASH. Barnen fick ritblock och pennor.

Utanför vårt ljuvliga hotell Strand fanns det studsmattor sänkta i trottoaren. En hit.

Vi tittade på Absalons ruiner och drottningens representationsvåning. Jag var tvungen att visa min handväska innan vi fick gå in. Jag påpekade att den kanske såg liten ut men att den var som Mary Poppins väska och att jag därmed lätt kunde få plats med en av deras enorma statyer, men att jag förmodligen aldrig skulle hitta den igen om jag lade den i väskan. Jag fick ta med väskan ändå. Tyvärr hittar jag inte statyn igen. Vilho och Tilda däremot hittade massor med spännande små skärvor, stenar och fossil på borggården. Tilda konstaterade att ”vi tar hem dem, men berätta inte för drottningen”. Jag retades kanske lite.

Efter tre dagar av intensivt turistande fick mina vackra barn Jedward att verka tillbakadragna och tystlåtna. Jag var harmonisk och pedagogisk förstås.

Nu är vi trötta, men nöjda.