Det finns många saker som gör mig lite arg men det finns få saker som gör mig riktigt heligt förbannad. En av de där sakerna som får mig att bli så arg att jag nästan gråter är när man på fullt allvar hävdar att män sedan tidernas begynnelse och i alla kulturer varit förfördelade och att man har hållit kvinnors mänsklighet i högre aktning.
Jag förstår tankegången. Kvinnor måste man ha för att det ska kunna födas barn och ju fler ju bättre, men det räcker med en enda man. Därför har män offrat sig för kvinnorna, skyddat dem för att skydda artens fortlevnad. Biologiskt sett verkar det helt rimligt.
Men samtidigt har det ingen verklighetsförankring.
För det är flickfoster som aborteras, flickbebisar som mördas, flickbarn som inte får sjukvård, unga kvinnor som dör en för tidig död av undernäring och änkor som stöts ut ur samhället. Det här är inte feministisk propaganda. Det är statistik, forskning och livsöden. Men visst är det i huvudsak män som drar i väpnade konflikter och som så att säga ”försvarar resurserna” men det är, och har av allt att döma varit, för att kvinnors sysslor tar hela dagen i anspråk och är helt avgörande för uppehället inte för att man prioriterar kvinnors behov eller sätter ett högre värde på kvinnor.
Men är det inte så att man alltid skyddar kvinnor och barn? Är det inte så att man minsann prioriterar dem? När trupper stormar staden har de sedan bibliska tider skrikit ”döda alla män och våldta alla kvinnor”.
Det är väl en fråga om personlig preferens om man tycker att det är bättre att bli dödad på plats eller bli våldtagen och sedan bortförd som krigsbyte, men ingenting vi vet om mänsklig kultur tyder på att det någon gång på någon plats ska ha varit förenat med respekt att bli våldtagen och krigsbyte. Däremot är det hedervärt att bli dödad i strid. Men kan man inte tänka sig att den där kvinnan som överlever och som ju dessutom blivit våldtagen löper en större chans att få föra vidare sina gener – att uppfylla sin biologiska mening? Jovisst, men människor har utvecklats från att enbart sträva efter att föra arvsmassan vidare, till att vilja leva under tiden. En del människor genom historiens årtusenden har rent av valt att inte föra sina gener vidare, trots att de kanske fått chansen – en del för att de inte vill, andra för att de vet sig vara bärare av genetiska sjukdomar.
Människan är en oerhört komplex varelse, som förvisso styrs av biologiska drifter men som också har lärt sig att genom intrikata kulturer göra saker som biologiskt sett inte är det självklara alternativet. Kanske har män på grund av sitt biologiska kön förfördelats någon gång i en så avlägsen forntid att vi inte längre har källor som berättar om det, men ingen av alla de källor till det förflutna vi har idag tyder på att män som grupp varken medvetet eller omedvetet skulle ha förfördelats, och situationen i flera länder i Afrika och Asien idag tyder snarare på raka motsatsen.
Så om man nu tycker att offermentalitet känns som ett kul inslag i debatten så ska man åtminstone ha lite mer respekt för alla dem som som inte får uppleva lyxen att öppet få diskutera sina rättigheter och för alla dem som faktiskt far systematiskt illa. Det gäller särskilt om man tänker dra stora generaliseringar kring hur män har förfördelats, men också om man vill hävda kvinnoförakt i dagens Sverige. Lite perspektiv, tack!
Hit och dit och tillbaka igen 
Den enda offermentalitet jag ser här är den du själv verkar hålla dig med. Det verkar bara vara kvinnliga problem som räknas i de uppräkningar du gör. Borde du inte som forskare anlägga en mer objektiv bild? Som det är nu så låter det mer som ett klassiskt feministiskt perspektiv, att enbart kvinnor kan vara offer. Är inte det en offermentalitet så säg?
Man måste kunna påpeka oegentligheter och brister i jämställdheten utan att det kallas offermentalitet. Annars kommer man aldrig komma till rätta med problem som fortfarande finns, och det gäller såväl inom Sverige som i ett globalt perspektiv. Men att som vissa gör mena att män som grupp historiskt och globalt varit förfördelade är helt absurt och jag kan inte se att den synen skulle ha något annat berättigande än som ett verklighetsfrånvänt motargument till det minsta lika generaliserande och anakronistiska ”kvinnor.har i årtusenden lidit under patriarkaliskt förtyck”.
Men för all del. Jag skulle gärna närmare bekanta mig forskning som stöder synen.
Seriösa forskare borde knappast ägna sig åt att enbart studera ena könet. Istället borde båda könen studeras parallellt och om man nu vill påvisa skillnader så borde de redovisas neutralt i form av objektivt beskrivna för- och nackdelar för respektive kön.
Hur ser du för övrigt på att 9 av 10 genusforskare är en kvinna? På vilket sätt påverkar det trovärdigheten när man dessutom ägnar sig åt saker som kritiska åmansstudier (men aldrig åt kritiska kvinnostudier) och att man dessutom förutsätter att det finns en könsmaktsordning.
Jag skulle väl säga att det påverkar trovärdigheten på ungefär samma sätt som när 8 av 10 civilingenjörer är män med uppgift att ”bli chef” (http://www.cde.lth.se/fileadmin/lth/utbildning/images/programmen/cde_programmen/pdf/Vad_goer__en_civilingenjoer.pdf). Det vill säga inte alls.
Och varifrån har du fått idén att genusforskare inte ägnar sig åt kritiska studier av båda könen?
Civilingenjörers uppgift är att utveckla och konstruera tekniska produkter, system och tjänster till de företag som anställer dem. Det har inte speciellt mycket med varken kön, jämställdhet eller styrningen av det gemensamma samhället att göra.
Genusforskare däremot säger sig beskriva just det och kan genom sina resultat påverka riksdagens satsningar på de områdena.
Jag har aldrig sett några kritiska kvinnostudier. Har du några exempel?
Du svarade aldrig på den sista frågan om könsmaktsordningen.
Men om genusforskare tittar på mäns och kvinnors positioner i förhållande till varandra hur har det då betydelse att det är flest kvinnor? För att kvinnor har en självisk agenda? För att kvinnor inte kan förstå män? Hade det funnits en diskrepans i resultat från kvinnliga respektive manliga genusforskare hade jag sett det som mycket oroväckande. Nu finns inte det.
Vad gäller kritiska kvinnostudier misstänker jag att det här rör bruket av ordet ”kritisk” som behandlas utförligt i och under inlägget Kritiska män. Det behöver vi knappast ta här. Genusvetenskapen är till sin natur en kritisk vetenskap. Det hittar man i så gott som alla beskrivningar av ämnet.
Det beror på hur man definierar könsmaktsordningen. Det är inte ett begrepp jag själv använder i min forskning.
Kvinnostudier är ett ord som slutat användas av seriösa forskare för flera år sedan. Numera talar vi om genusvetenskap som är en akademisk vetenskap med uppgiften att undersöka kön som social konstruktion – med andra ord genus eller gender. Precis som inom alla andra vetenskaper så förutsätts naturligtvis ett kritiskt förhållningssätt till såväl den egna som till andras forskning. Inom genusvetenskapen studerar man alla möjliga tänkbara kön – som sociala konstruktioner. Ofta förutsätts att vi lever i ett samhälle som präglas av patriarkala strukturer (en könsmaktsordning om man så vill). Alla vetenskapliga perspektiv förutsätter någonting: marxism förutsätter klassamhället som maktordning, postkoloniala studier förutsätter att världen fortfarande präglas av kolonialismen osv. (eftersom jag är samhällsvetare ger jag samhällsvetenskapliga exempel – samma sak gäller naturligtvis också forskning inom naturvetenskap eller teknik). Alltså, din fråga om kvinnostudier är något felformulerad skulle jag säga, det finns kritiska studier om kön som konstruktion – både det manliga och det kvinnliga.
Tack för din kommentar Fredrika! Du beskriver med ett tålamod jag själv inte lyckades uppbåda den här gången… 🙂
Men gud, för mig känns det som alla som forskar om genus och kallar sig feminister inte gör annat än offerbelägger oss kvinnor. Jag känner inte alls igen mig i synen att kvinnor skulle vara förtryckta av män eller mindre värda än män. Tvärtom har jag alltid blivit väldigt väl bemött av män, både privat och i arbetslivet.
Varför vill man ägna sin tid åt att framställa kvinnor som förtryckta offer istället för att göra något positivt som både män och kvinnor har nytta av idag och i framtiden. Finns massor av jobb där man kan göra en positiv insats i samhället.
Jag förstår att man kan få uppfattningen att genusforskare sysslar med att skapa offer, men ingen av de genusforskare jag känner ser kvinnor idag som offer. Däremot kommer man inte ifrån att kvinnor i ett historiskt perspektiv har saknat rättigheter som män haft, eller att det finns kvinnor idag som far väldigt illa för att de är kvinnor.
Det är väl jättefint att du alltid har upplevt dig väl bemött av män. Jag har inte heller några dåliga erfarenheter av män som grupp (även om jag förstås träffat en del män som är riktiga idioter – likväl som en del dito kvinnor).
Jag är helt övertygad om att ju mer vi vet om samspelet mellan män och kvinnor i olika miljöer och olika tidsepoker desto bättre kan vi ge alla oavsett kön den chans de förtjänar idag. Hade det inte varit för kvinnorörelsen hade knappast varken du eller jag kunnat sitta och diskutera de här sakerna idag.