Men teförpackningen bad om det!

Mitt i pannan har jag en fläskig bula. Jag fick den igår när jag med så mycket kraft som brukar krävas för att öppna en trög frysdörr samtidigt som jag lutade mig framåt för att kika in, istället öppnade dörren till kylskåpet ovanför frysen och genom min lätt framåtlutade position slog mig själv en halvmeter bakåt.

För ett tag sedan hade min högt vördade älskade make en imponerande blåtira. Den fick han när han och hans lika vuxna vänner tränade på att slå varandra med rottingkäppar och han fick en av käpparna i ögat.

Lika barn leker bäst, som de säger.

Min man kom osedvanligt ofta på besök på min arbetsplats då när han hade blåtira. Och sa att det inte gjorde speciellt ont längre. Han hade gått in i en dörr bara. Nästa dag sa han att han hade snubblat i trappan och att han inte ville prata om det. Min förtvivlade förklaring om rottingkäppar föll rätt platt när maken tittade ner i golvet och såg ledsen ut och alla mindes den där gången jag var lite stressad och skulle öppna en teförpackning och kanske eventuellt tog till en kniv, en smula övervåld och en uppsättning opassande tillmälen.

Så jag tänker mig att han säkert skulle uppskatta om jag kom på besök på hans jobb nu, när jag gått in i en dörr. Right?