Incidenten med overallen väckte så stor uppståndelse att Tilda fortfarande idag kände ett behov av att prata om saken och med stora ögon för hundrade gången frågade varför jag glömt hennes overall och jag för hundrade gången lät bli att svara att jag visst inte glömde för om hon envisas med att ta jackan på sig kan hon gott frysa. Särskilt sedan personalen beklagat sig inför min man om att jag glömt att ta med overallen och att ”det säkert vore bra om Tilda hade varma kläder med sig” har jag närt en stilla önskan om att det kunde bli slut på det förbannade tjatet.
Jag ska inte säga att det var därför jag begick nästa dagissynd, men det är åtminstone ingen som pratar om overallen längre.
Igår glömde jag Tildas inneskor hemma. Eller, egentligen var det inte jag som glömde lika mycket som det var min man som tog hem dem bara för att Tilda ville. Där har ni curlingförälder. Och så kanske det var jag om inte tog med dem tillbaka igen. Hur som helst var det jag som i går fick utstå dagispersonalens spott och spe. Första morgonen.
När jag idag för andra morgonen i rad lämnar av ett barn utan inneskor är det som om dagis plötsligt är Buffys skola och placerad över hell mouth och jag genom att inte förse Tilda med Magic Inneskor of Protection är skyldig till att all världens ondska nu kommer att drabba världen.
Dagistant: Ojojojojojojojojojojojoj. Har hon inga inneskor idag heller?
Jag: Nej, hennes pappa tog visst hem dem.
Dagistant: Jag hörde att hon inte hade igår heller.
Jag: Nej. Det blev ju så när hennes pappa glömde.
Dagistant: Ojojojojojojojojojojojoj. Det var ju verkligen inte bra!
Jag: Nej. Och så finns det ju barn som svälter i Afrika också.
Dagistant: *tystnad*
Jag: Dom har säkert inte heller några inneskor.
Hit och dit och tillbaka igen 
Oj oj oj oj…. borde man kontakta socialen snart? 😉
Bara de inte kommer hit på lördag morgon, för då tänker jag sova medan barnen äter godis och tittar på TV. Och jag vill inte bli störd. 😉
Sa du faktiskt så? *LOL*
Jag tycker ibland det är så skönt med stereotypier. Det betyder att det egentligen alltid är mammas fel, fast pappa har glömt.
Som pappa kan man föra till dagis och säga ”Oj” och dagistanten säger ”Det gör inget, hon får låna husets”. Fast vi har nog väldigt snälla tanter, som antagligen skulle säga så åt mamma också…
Jag är inte morgonmänniska. Det är allt.
I vår familj är det nästan alltid pappan som kommer i håg sånna där saker, men det är sant att jag får skit för allt oavsett vem av oss det är eftersom jag som mor förväntas kunna bättre. Pappan är ju trots allt bara man. Men våra tanter har lärt sig att om det är viktiga papper som ska fyllas i och returneras ska de gå via pappan, inte den här mamman. Min man brukar förklara det med att jag är akademiker och säkert blir en prima professor. Det tycker jag är sympatiskt av honom.