Mitt emot dagis har det byggts ett ålderdomshem. Ibland går en grupp dagisbarn över dit för att underhålla åldringarna och för att förhoppningsvis få något givande tillbaka – ungdomen möter ålderdomen liksom. Vid Lucia till exempel, då underhöll barnen åldringarna med ett luciatåg och fick godis.
Nu tjatar Vilho varje dag om att han vill gå dit, men inte för godiset skull. Lite stolt blir jag ju. Han har fattat det där med att man kan ha annan nytta av utbyte över generationsgränserna än att gamlingar tenderar till att ge godis om man sjunger för dem.
Vilho vill gå till ålderdomshemmet för att spela spel. Memory.
”Jag vinner minsann över de där åldringarna varje gång, mamma!”
”Som att stjäla godis från ett barn” och ”som att spela memory med en senildement”.
Hit och dit och tillbaka igen 
Senast jag spelade Memory med Vilho vann jag, dock inte utan ansträngning. Kan konstatera att jag inte platsar på ålderdomshemmet ännu? 😉
Hälsa Ängeln
Jag vill inte verka nedlåtande men… Det kan ju vara så att han gav dig en pity vinst. 😉