Båda barnen var ute och byggde snögubbar och hade fått med sig morötter till näsor. Först när jag hittar snögubben rånad sin näsa och Tilda knaprande på densamma slog det mig att det säkert var dags att laga mat.
För att tjäna tillbaka några av de mammapoäng jag förlorat när jag missat att ge dem mat lagade jag pizza. Det var helt fantastiskt gott, även om det inte var med riktigt samma hängivenhet som Pappan och havet och hans fyra kilo fyllning och sån där olivolja som änglar har pressat i den heliga graalen.
Hit och dit och tillbaka igen 
Du brukar i alla fall mata mitt barn. Hon har lärt sig att komma till dig. Skönt att andra också slarvar med att mata sina egna.
Pizzan ser väl okej ut. Äh, vem försöker jag lura! Den ser utmärkt ut och jag som är vrålhungrig!
Men din dotter är så urbota söt så när hon kommer och tindrar med de där underbara ögonen och citerar Oliver Twist kan jag ju inte annat än mata henne.
Pizzan var ok också, trots att den bakades på andra klassens olivolja. Gå och ät!