Den här dagen, ungefär lika kall och snöig, för exakt sex år sedan höll jag för första gången mitt barn i famnen. Någon hade sagt att alla barn föddes med blå ögon, men mitt barn, min Vilho, låg ändå där och plirade med helt kolsvarta ögon. Det kändes som om han kunde se rakt in i mig, som om jag aldrig någonsin varit så blottad som just då. De där virvlande känslorna som ena sekunden fick en att gråta hysteriskt och andra sekunden bara le, tills man inte visste hur någonting kunde finnas till utanför den där bubblan där man satt med sin baby.
Livet började år en kall januaridag 2006. Inte bara Vilhos liv, utan mitt också.
Hit och dit och tillbaka igen 