På DN väljer man att sätta ut rubriken ”Prinsen kan räkna” för att delge allmänheten information om att prins Carl Philips bästa ämne på lantbruksuniversitetet i Alnarp var företagsekonomi tillämpad inom den agrara näringen.
Om vi bortser från det tvivelaktiga nyhetsvärdet i prinsens betyg fascineras jag av rubriken.
På ett sätt är den så gruvligt nedlåtande.
Men på ett annat sätt inger den hopp när så många av Europas ledare alldeles tydligt inte besitter ens de mest elementära matematikkunskaper.
Kuriosa: Jag kan inte räkna.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag tror det här är en sån där grej som misstolkas eftersom man inte kan återskapa tonläget (och kroppsspråket). I engelskan kanske det används oftare just då någon gör någonting jättebra (”He can play!” med stark betoning på ”play”). De subtila nyanserna försvinner i text och skapar förvirring.
Möjligen. Men av rubriksättare på Sveriges största dagstidning kunde man förvänta sig en större förståelse för skillnaden mellan muntligt och skriftligt språk. Och nedlåtande är det.