Det var tid att få kattungarna (som inte är så mycket ungar längre) kastrerade och steriliserade och således bar det av till veterinären. Barnen, som inte fick följa med men som visste att kattungarna skulle dit, var otroligt frågvisa och ville absolut veta vad kattungarna skulle göra där. Jag ville helst undvika att behöva förklara varför man vill skära i katter för att undvika att de ska göra fler små underbara kattungar, och därmed öppna Pandoras ask med barnafrågor om allt från hur kattungar blir till, till varför Poppy inte ska få bli mamma, alltmedan min käre make i kastrationsångest vägrar befatta sig med hela situationen.
Nä, jag kom på någonting så överjävligt smart att jag nästan förbluffade mig själv. Jag likställde kattungarnas besök hos veterinären med barnens besök på rådgivningen (motsvarande svenska BVC), och sa att veterinären skulle väga och mäta dem, och kolla så att katterna växte ordentligt och var duktiga katter.
Sen kom Poppy hem så här.
Ska vi säga som så, att barnen nog knappast kommer att följa med frivilligt till rådgivningen nästa gång.
Hit och dit och tillbaka igen 
Hahaha. 😀 *skrattar så jag får ont i magen *
🙂