I Rio de Janeiro har man inlett en offensiv mot några av de kåkstäder som styrs av kriminella ligor. Offensiven kallas ”Choque de Paz”, vilket ungefär betyder ”Fredschocken”.
Men hur i hela friden kan man tro att fred har något med chock att göra?
Motiven för att äntligen investera i en tryggare miljö för de närapå två miljoner invånare som bor i kåkstäderna har beklämmande lite med humanitära värden att göra och är desto mer präglade av ekonomiska intressen. Brasilien är ju värd för både fotbolls-VM år 2014 och OS år 2016, och då passar det inte med knarkligor och fattigdom i knutarna.
En del av mig vill så gärna tro att det är ett genidrag att ge VM och OS till Brasilien – Äntligen! En spark i rumpan åt de styrande och uppmärksamhet och hjälp till behövande. Men var finns långtgående planer för hur de människor som försörjer sig via knarkhandeln ska förtjäna sitt levebröd? Var finns analyser kring effekterna av att rubba de känsliga nätverk som utgör livsådran i många isolerade kåkstäder?
En kvalificerad gissning är att inga sådana planer och analyser finns. De överensstämmer nämligen knappast med den bisarra idén att fred kan införas med chock och med en stram deadline.
Varsågoda! Lite fred!
Hit och dit och tillbaka igen 
Tja, vad är alternativet?
– ”Har ni några långtgående planer för hur de människor som försörjer sig via knarkhandeln ska förtjäna sitt levebröd?”
– ”Nej.”
– ”Då skiter vi i det. Då är det bättre att ett narkotikasyndikat ska få hålla en hel stadsdel som gisslan helt utanför myndigheternas kontroll. Det är mer humant än att tvinga knarklangarna att oroa sig över framtida inkomstbortfall.”
Det handlar om så många fler än de som styr och gör sig rika på drogerna. I droghandeln krävs en fruktansvärd massa langare och ”fotfolk” som inte har någon annan inkomst om man löser upp hela lokalsamhällets (förvisso dysfunktionella) struktur. Det kan vara helt vanliga familjeförsörjare och när deras enda möjlighet till inkomst försvinner behövs det ett skyddsnät.