Först är det säkert på plats med en kort introduktion. Jag är från en riktigt liten stad i Östergötland som inte ser mycket ut för världen nuförtiden, men som blomstrade på medeltiden. Detta har lett till två saker:
1: Jag är frälst i allt som har med medeltiden att göra. Utom utedass. Och böldpest.
2: Den första ”kändis” som jag såg i verkliga livet var Leif Loket Olsson (från Bingolotto), och det var en stor händelse.
Dessa två faktorer samverkar till att den dagen min älskade far tog mig till Bjälbo underbara medeltida kyrka för att lyssna på Dick Harrisons föreläsning om Östergötlands medeltid blev en klar vändpunkt. Tidigare hade jag tänkt bli prinsessa (eller helst grevinna, så att man fick söka mitt namn på G som Grevinnan Charlotte i telefonkatalogen), men där och då bestämde jag mig för att bli professor i historia. Det var också så jag presenterade mig för Dick Harrison ute på kyrkogården.
– Hej Dick. Jag heter Charlotte och ska bli professor när jag blir stor. Har du några bra tips?
Jag följde hans råd (vilket var att jag skulle läsa mycket och börja på universitetet) och det är med förtjusning jag tar ett avbrott i min egen forskning för att läsa hans blogginlägg om de ”riktiga” svenska riddarna. Det ska medges att texten är synnerligen förenklad och den historiker jag har blivit skriker efter dokumentation (hur vet han till exempel att flertalet dubbningar skedde vid kungliga fester och bröllop om vi inte har kännedom om det totala antalet?), men för er som har barn som tycker att riddare och sånt är häftigt rekommenderar jag varmt att läsa hans inlägg. Barn idag får hela tiden höra ”fast inte på riktigt, det är bara på TV”, så ge dem lite historia, lite riktiga äventyr, riktiga prinsar och prinsessor och riktiga riddare!
Men märk väl: Svenskarna har INTE gjort några korståg till Finland!
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag är ambivalent gällande Harrison. Å ena sidan är han en duktig historiker och författare – jag gillade verkligen I jarlens tid (för visst hette den så?) (Däremot är boken om Robin Hood faktiskt riktigt usel) å andra sidan skulle jag aldrig någonsin vilja jobba tillsammans med honom. Han verkar vara ett riktigt praktsvin som person, och det är ju synd. (http://www.sydsvenskan.se/lund/article96212/Harrison-anmald-for-fler-trakasserier.html)
Boken hette Jarlens sekel (den står här på min bokhylla förstås… 🙂 ) och Robin Hood-boken har jag faktiskt inte ens läst (däremot gillade jag Skapelsen geografi). Jag är fullt medveten om att han kan vara en sån där idol som man kan beundra bara på avstånd. Jag har aldrig varit på någon av hans kurser eller så, och kanske det är bäst. Men gillar hans sätt att skriva och jag beundrar stort att han orkar vara historikersamfundets ansikte utåt och ta så mycket skit från alla håll. Det behövs fler som honom, som orkar popularisera och informera. Dessutom har han gett ut en bok om historiska bakverk. Det kan man ju inte annat än älska liksom.