Idag publicerade DN en sällsynt insiktsfull artikel om Tiina Rosenberg, tidigare professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet. För ungefär sex år sedan var hon en av de kvinnor som deltog i upprättandet av ett feministiskt parti i Sverige, och därefter startades vad som närmast kan beskrivas som en hatkampanj, inte bara mot hennes idéer utan mot henne som person.
Jag måste medge att jag tycker att många av hennes tankar om genus och kön är alltför teoretiserande och svårapplicerade på historiskt material, men det berättigar förstås inte till att utsätta någon för det som hon utsattes för. Alla borde läsa hennes berättelse, fundera över sin egen bitterhet och hur man kommer över hat.
EDIT: Hade jag anat hur många som skulle hitta hit och läsa det här inlägget hade jag försökt skriva något utförligare. Därför vill jag nu tillägga att det som Tiina pratar om (bland annat) nämligen queerteori och genus vs kön är synnerligen heta frågor, och faktum är att det är ganska utbrett accepterat att historiska tider inte har uppfattat sin samtid i form av två olika genus (ofta talar man om betydligt fler genus) och att det dessutom inte har funnits mer än ett kön*. I forskningsvärlden går debatten ofta het och det kan vara problematiskt att förklara dessa teorier för dem som inte dagligen arbetar med liknande frågor (som att förklara kvantfysik för mig ungefär). Förvisso är Tiina som person möjligen något excentrisk, men egentligen tycker jag att den här frågan är mycket större än hennes person, och handlar om att se samtiden för den otroligt komplicerade väv av uppfattningar som den är, om acceptans av det svåraccepterade och hur man överkommer sina egna rädslor och begränsningar.
Se bland annat Thomas Laqueurs verk Making Sex: Body and Gender From the Greeks to Freud (1990)
Hit och dit och tillbaka igen 
Tiina Rosenbergs berättelse om sig själv och hatet rymmer inte någon av de episoder då hon själv (oftast i sin roll av professor med den prestige det medför i en akademisk bondby) vräkt hat och aggresivitet över oförberedda medmänniskor. Hennes hisoria blir irrelevant och meningslös utan det perspektivet. Nu skall hon tydligen lämna det Lund där man åtminstone på ytan haft en enormt förlåtande attityd; kanske trodde man att om man bara gav Lilla My tid och kärlek så skulle någonting unikt och värdefullt blomma ut. Man vill så gärna tro det om de där sära individualisterna, uppfyllda av ett obegripligt självförtroende. Och man har så sällan rätt.
Tiina Rosenberg är sannerligen inte guds bästa barn själv, men det ger ingen rätt att attackera henne, skicka hatbrev och uppföra sig illa. Hennes stunt på promoveringen för några år sedan är ju under all kritik, och jag antar att det finns folk som tycker att hon fått vad hon förtjänat, men samtidigt kommer jag inte ifrån tanken att det behövs folk som sticker ut, upprör och välver om. Det betyder förstås inte att en professor får använda sin maktposition för annat än att sprida och utveckla kunskap. Debatten om genus i forskningen är oerhört viktig, och jag har själv blivit mycket hårt kritiserad när jag presenterade min forskning under en konferens och föreslog att kvinnornas position inte alltid bara är baserad på genus (alltså socialt konstruerat kön) utan också på det biologiska könet.
Det viktigaste är förstås att alla bibehåller respekten för andras åsikter, men forskningen och debatten kommer inte vidare om inte olika åsikter läggs fram. Länka gärna andra texter om Tiina Rosenberg (och varför inte queer-teori?) hit så att alla kan ta del av dem!
Det är förstås fruktansvärt om hon har blivit utsatt för verkliga hot. Har detta skett ger det dock uppenbarligen henne inte rätt att fabricera hot som hon gjorde här.
http://www.dn.se/nyheter/politik/timbro-vi-har-inte-hotat-rosenberg
Rätta mig om jag har fel, har inte sett henne ta avstånd från denna absurditet.
Tack för länken och kommentaren! Jag försöker inte på något vis försvara Tiina Rosenberg, och som jag skriver tidigare så håller jag inte med henne i hennes tolkningar av verkligheten, men jag tyckte ändå att DN:s artikel var synnerligen läsvärd och att det för alla (oavsett vad för dumheter man gjort) handlar om att ta mod till sig att gå vidare. Att få ens ett enda hotbrev är obehagligt, och man ska absolut inte underskatta trycket från media. Genus och jämställdhet upprör i Sverige på ett helt annat sätt än här i Finland, och är man dessutom så radikal som Tiina Rosenberg kan man verkligen råka illa ut (och observera att detta absolut inte är att tolka som ett hot!).