Percival är så lycklig över gräset och solen att han faller ihop en förnöjt mullrande guldhög om man rör honom. Jag går runt och njuter av kommande krokusar och ser med spänning på vad som klarat vintern och vad som inte gjort det. Och så är jag förstås nyfiken på hur det gått med allt jag planterade förra året. Det där som jag i mitt högmod tänkte att jag förstås skulle komma ihåg vad det var och vart det planterades. Jag känner igen rosorna, det gör jag, men resten..? Spirar gör det i alla fall, och efter 7 månader av snö räcket det rätt bra!