Nyhetsplock

Vaccin är inte öppet för debatt

Det mesta som borde sägas i vaccindebatten – en debatt som förövrigt alltså inte borde existera – och om Studio Etts insats har redan sagts. Det finns inte två sidor av ett vaccinmynt – det finns vaccin eller svåra, dödliga sjukdomars återintåg. Vad en mamma till aldrig så många barn anser om detta faktum är så irrelevant att jag inte ens hittar tillräckligt starka synonymer för att beskriva hur jävla irrelevant det är.

Jag har sagt det förr, och jag står för det fortfarande; ni som väljer att inte vaccinera är ansvariga när barn börjar dö igen. Ni. Inte de läkare som varnade er och som er idioti till trots kommer att göra sitt bästa för att rädda era och våra barn.

På grund av att många områden i dagens värld inte vaccinerar är det fortfarande, år 2015 134.200 döda i mässlingen. Det är 15 döda i timmen. Globalt är mässlingen alltjämt en av de ledande dödsorskarna för små barn. Hur i hela helvete kan man vara så jävla priviligierad att man kan sitta och påstå att det är nyttigt för barn att vara lite sjuka? Huh? Det är inte alls nyttigt med mässlingen. Inget barn har någonsin mått bättre av att ha fått mässlingen. Tusentals har dött dock. You do the math.

Och ponera att allt man behöver göra är att stärka sitt immunförsvar och så behöver man inte oroa sig (även om detta förstås inte är sant, 17 personer har just dött i Rumänien i ett pågående utbrott – det går finfint att dö i mässlingen även om man ätit sin spenat och fått mycket frisk luft) så är det kanske det mest själviska argumentet någonsin. Det är lite som att köra runt i en fet SUV och låta bli att stanna vid övergångsställena eftersom ens egna barn sitter i baksätet och den som är snabb ändå hinner gå över. Det finns massor av barn och vuxna som har dåligt immunförsvar och som inte kan göra något åt det. Cancersjuka, till exempel. Nyfödda. Äldre människor. Andra med mer eller mindre kroniska sjukdomar.

De typerna skulle inte hinna över gatan. För att någon har läst något. På Internet. Hur täcks man ens?

http://giphy.com/gifs/louis-ck-louie-the-road-3oEduYiFaVMW6iYqeQ

Historikerns historier · Vardagslivet

På tal om naturlighet och sjukdomar och sånt. På förekommen anledning.

Nu när jag sitter här hemma med mitt febriga barn kan jag inte låta bli att tänka på de diskussioner som uppstod i kölvattnet av inlägget om smittkoppor och vaccin. Som Christine på Skepchick skrev så är ett av de vanligaste argumenten att man inte drabbas om man liksom har en bra grundstyrka. Många verkar mena att man får den grundstyrkan genom att äta rätt, motionera lagom, sova mycket och undvika en massa onödiga tillsatser och socker och sånt.

Och jag ser verkligen poängen med det, det gör jag. Om vi tar hand om oss själva får vi ett bättre immunförsvar och ett bättre naturligt skydd mot sjukdomar. Det tjänar vi alla på. Det här är liksom ingen hemlighet och framförallt; ingenting av det här motsägs av läkare! Sömn, motion och bra mat är en utmärkt grund.

Men när man talar om grupper som har försvagat immunförsvar så är det inte nödvändigtvis folk som bara äter på McDonalds och inte rör sig mer än mellan sängen och datorn. Det behöver inte ens vara femåringen med leukemi eller treåringen med medfött hjärtfel, vilka är helt beroende av att vi andra inte smittar dem. Nej, försvagat immunförsvar har alla barn. Alla barn. Även de som är helt friska just då. Även om de äter ekologiska grönsaker ur silverskålar, sover 12 timmar varje natt och leker ute nästan hela sin vakna tid. Barn är en riskgrupp när det kommer till sjukdomar.

Det är här någonstans, vid sjuka barn, där jag personligen drar gränsen för hur mycket jag orkar lyssna på folk som talar om det naturliga i sjukdomar. Det är naturligt att barn blir sjuka. Det är naturligt att barn dör. Det betyder inte att det är den sortens samhälle vi ska sträva efter.

Ingen ska tro att det här handlar om VAB, inkomstbortfall eller whatever materialistiska effekter som kommer av sjuka barn. Det handlar om barnet, och just i dag väldigt mycket om mitt eget sjuka barn. Mitt vackra, underbara barn som hade ett så bra immunförsvar ett barn kan ha men ända fick någon slags influensaliknande jävla crap. Mitt barn, som låg i mina armar, så varm att han hade en aura av hetta runt sig men som kände sig så frusen att han huttrade och skakade tänder. Mitt barn, som med feberrosor på kinderna ler åt mig och svarar ”helt ok” när jag för hundrade gången frågar honom hur han mår.

20150317-122551.jpgJag är egentligen inte orolig för honom, mer än rent instinktivt så som man alltid är för sina barn. Jag ger honom febernedsättande för att underlätta hans varande och blir han inte bättre eller om han skulle bli akut sämre står det en läkarkår redo med antibiotika och allsköns ytterligare hjälpemedel. Men hade det inte varit för den moderna sjukvården hade jag varit skräckslagen. Vi återvänder till kyrkböckerna, den här gången till Ekenäs och år 1820:

[ kuvat/12.jpg ]

feber

Carl Gustav Rosenqvist var 10 år när han dog i frossfeber – alltså feberfrossa – på den tiden feber var en vanlig dödsorsak. Min Vilho är 9 år, född i en tid då feber mest är ett övergående besvär. Den här skillnaden beror inte på mat, sömn och motion utan på modern medicin. Vilho har inte bättre naturliga förutsättningar att klara av en feberfrossa än vad lille Carl Gustav hade för snart 200 år sedan.

Skillnaden ligger i den medicinska utvecklingen och om jag ska vara alldeles ärlig kan jag inte förstå hur det kan vara så svårt för en del att se. Det känns som om man står och pratar om en rund röd boll med någon som bestämt hävdar att det lika gärna skulle kunna vara en blå elefant från en annan vinkel eftersom att folk tjänar mer pengar på röda bollar. Och när det gäller mina barn skiter jag i om någon tjänar pengar på att hålla dem vid liv. Jag betalar vad som helst för tryggheten i att en feber inte behöver innebära döden. Jag betalar vad som helst för ibuprofen och paracetamol och antibiotika om jag bara får ha kvar mitt barn.

Och det finns läkare som är pengagiriga skitstövlar, som skriver ut antibiotika för minsta lilla, som inte lyssnar och inte vill ta ansvar men det betyder inte att all modern medicin är av ondo. Inte heller betyder alternativ medicin att folk sysslar med någon slags gudomlig välgörenhet. Det ligger fantastiska summor pengar även i alternativ medicin och till den alternativa medicinen hör dessutom sådant som tjuvjakt av utrotningshotade djur, smuggling och utarmning av naturresurser. Alternativ medicin är inte per definition mer etisk, om nu någon trodde det.

I början av 1800-talet var det ungefär 20% av barnen som dog innan de hunnit fylla 7 år (se statistik här!). De dog huvudsakligen av infektionssjukdomar. De dog av sjukdomar som alternativ medicin varken då eller nu kan bota med samma säkerhet som den moderna sjukvården kan. Det är modern medicin som skyddar våra barn – inte naturen. Grejen är den här: när det gäller att äta bra mat, sova mycket och motionera lagom kontra modern sjukvård så måste man inte välja. Det är ett sånt där tillfälle då man både får ha kakan och äta den. Sjukvården är Plan B för de tillfällen när Plan A skiter sig. De utesluter inte varandra och de utesluter heller inte att man först provar naturläkemedel när man blir sjuk. Men när vi talar barnadödlighet är det en helt annan sak. Man kan inte välja bort modern medicin till förmån för naturen och förvänta sig att naturen ska vilja hålla våra barn levande. Naturen fungerar inte så.

Så när jag skriver om frustrationen över att vabba och det olämpliga i att barn alltid blir sjuka när man har en deadline så gör jag det med all respekt för att det är lyxproblem. Det är ett lyxproblem att det är deadlines snarare än ond bråd död som oroar mig mest. Ett lyxproblem som inte bara kommer sig av att jag har turen att ha ett så kallat ”starkt barn” med god potential att klara av sjukdomar, utan av att ha den moderna sjukvården som Plan B. Min tacksamhet över tillgången till sjukvård är oändlig. Moder Natur har mentala problem och borde inte få ha barn.

 

Nyhetsplock

Vem ska man tro på? Om peer review och vetenskaplig metod. (Och källkritik, för tjyven!)

Att diskutera vaccin har varit lite som återuppleva tiden då vi förde väldigt mycket genusdebatt med typerna från… eh… Genusdebatten. Det är att möta människor som liksom lever i ett parallellt universum, som med hjälp av det förunderliga Internet är precis lika väl uppbackat som mitt eget universum. För den som kommer in i en sådan diskussion kan jag tänka mig att det är jättesvårt att veta vem och vad man ska tro på. Båda sidor kan hitta lika många länkar som bekräftar ståndpunkten liksom.

Det är här källkritiken kommer in. Många av de artiklar som har använts i argumentationen de senaste dagarna är nämligen inte vetenskapliga artiklar, fast de låter så och är skrivna av någon med extra bokstäver framför namnet. Den stora skillnaden är att vetenskapliga artiklar inte bara skrivs av en person med utbildning som är relevant för ämnet (det vill säga, en PhD skriver i allmänhet inte vetenskapliga artiklar om medicin utan i humanistiska ämnen – hen är filosofie doktor och det är som att ta medicinska råd från en filosof) utan också att artikeln har gått igenom det akademiska maskineriet.

Det leder oss vidare till peer review. Peer review innebär att alla artiklar som ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter (även på nätet) först ska godkännas av andra experter i ämnet. Oftast är det double blind peer review vilket betyder att varken den som utvärderar eller författaren får veta varandras namn (och artiklarna måste skrivas utan att man avslöjar vem man är i texten) samt att det är två, för varandra okända, experter som utvärderar. Att utvärdera betyder inte att ta ställning till ifall man gillar resultaten eller inte, utan till om författaren har kommit fram till resultaten på ett vetenskapligt sätt. Har författaren följt alla regler som finns? Har hen dokumenterat allt som hen gjort så noga att undersökningen kan återskapas? Är hen medveten om den nyaste och viktigaste forskningen i det egna ämnet?

För att ta ett litet exempel: Det finns mängder av artiklar som har undersökt sambandet mellan autism och vaccin och alla konstaterar att ett sådant samband inte existerar (förutom en, som sedan dess har visats felaktig). I filmen Bought, som jag skrev om, är det en mamma som hävdar att man måste utgå från att vaccin orsakar autism när man studerar sambandet. Ur ett vetenskapligt perspektiv så vore det helt förkastligt. Det är teoretiskt möjligt att man en dag hittar ett samband (teoretiskt möjligt på samma sätt som att det finns liv på solen) eftersom vi inte vet hur framtidens forskning kommer att se ut, men att utgå från ett samband med det vi vet i dag kommer att ge felaktiga resultat. Det är sånt som inte kommer att gå igenom peer review, som inte bör gå igenom peer review. På samma sätt kan forskare idag inte utgå ifrån att det finns liv på solen – det överensstämmer helt enkelt inte med vad vi känner till om solen och om förutsättningarna för liv.

Peer review betyder dock inte att man alltid måste hålla sina kompisar om ryggen och aldrig kan avvika från upptrampade spår, men det betyder att den som tänker trampa nya spår måste bevisa att det är ditåt man ska. Bevisbördan ligger inte hos dem som stannar kvar utan hos den som kommer med något nytt. Så att säga.

När väldigt många forskare håller med varandra råder det konsensus. Det betyder att någonting är att betrakta som fakta. Det kan gälla alltifrån att genus existerar och att evolutionsteorin förklarar vår utveckling till att vaccin är ett effektivt sätt att skydda befolkningen mot farliga sjukdomar. Två saker härifrån:

1: Det går alltid, oavsett vad det gäller, att hitta en forskare som inte håller med. Alltid. Konsensus är inte när precis varenda en håller med utan när nästan alla gör det.

2: Även angående saker som det råder konsensus om finns det givetvis många olika tankar om sådant som orsak och verkan, utbredning och så vidare. Vi vet att genus existerar, men det påverkar olika människor på olika sätt i olika miljöer. Vi vet att evolutionsteorin förklarar utveckling, men främst som en ram inom vilken bilden kan förändras. Vi vet att vaccin är ett effektivt skydd, men vilka vaccin och när de bör tas kan variera. Det här fäller dock inte vad som är fakta!

Jag tror att det var David Patrick Moynihan som först sa det:

”You’re entitled to your own opinion, but not your own facts.”

Och som Christine svarade när någon föreslog att man skulle våga söka sina egna fakta:

”Fakta är fakta och är sanna oavsett vem man är.”

När man känner sig osäker på vem man ska tro på och det blir länkkrig ska man följa länkarna och utvärdera trovärdigheten i det man möter. Det första man ska göra är att kontrollera vem det är som har skrivit. Är det en känd motståndare? Är det någon som kommer att tjäna mycket pengar på sin åsikt (typ hemsidan till ett läkemedelsföretag)? Gå vidare. Gå till vetenskapliga artiklar, som har gått igenom den kontroll som behövs för att man ska kunna lita på dem. Kontrollera att de har blivit peer reviewade (en del artiklar kan se vetenskapliga ut, men har inte genomgått peer review) för det är en bra kvalitetsmarkör även om den inte är ofelbar. Och när experter på ett ämne säger att det råder konsensus så är det fakta de menar. Det är kanske inte alltid den fakta man ville höra, men man får inte välja sin egen fakta. Att man blir kränkt av fakta har ingen betydelse för faktans trovärdighet.

Debatten i dag förs ofta på ett sådant sätt att man vill lyfta fram den andra sidan, vilket jag så där i princip tycker är helt bra, men det leder till att man kan få en snedvriden bild av vad som faktiskt är fakta. Ingen beskriver det bättre än John Oliver:

Så nej, man ska inte våga söka sin egen fakta; man ska våga källkritiskt granska länkar man får framför sig. Man ska inte satsa på att vara skeptisk mot fakta, utan på att se vad som är fakta.

Historikerns historier · Nyhetsplock

Om filmen Bought och lite till om det där med vaccin

Jag blev ombedd att titta på filmen Bought och kommentera den. Och det finns en del hel att säga. Till att börja med förklarar producenten att han vill föra en öppen konversation om vaccin, för att vi ska kunna få veta så mycket som möjligt, men all information i filmen kommer från motståndarsidan. Bara där borde den som söker objektiv information dra öronen åt sig.

Sedan får man bilder från ett ultraljud och hör ett fosterhjärta och en kvinna som talar om den naturliga moderskapsinstinkten och ”the mother’s love, that comes so naturally” och beskriver detta som premisserna för hur man ska veta vad som är bra för barnet. Det finns ingen bättre än mamman att göra det. För det första kan jag villigt erkänna att det är först sedan mina barn blivit betydligt äldre som jag har haft sinnesnärvaro nog att inte hispa för minsta lilla. Särskilt med första barnet var det väldigt hispigt så fort han andades konstigt, åt konstigt, whatever konstigt. För det andra finns det en obehaglig mängd mammor som under inga omständigheter har något naturligt band till sina barn som gör deras omdöme bättre. Fråga vilken socialarbetare som helst. För det tredje finns det mängder med foster- och adoptivmammor som har lysande omdöme och kärlek för sina barn trots att de inte fött dem. Tanken på den biologiska modern som gudinna är en dålig utgångspunkt om man vill tala fakta.

Däremot skulle jag vilja hävda att det finns många föräldrar som inte blir hörda när de söker vård för sina barn och är oroliga över något. Istället blir de avfärdade som just hispiga, och det är verkligen inte ok. Föräldrar känner sitt eget barn bäst och är de första som märker om något är på tok. Föräldrarna är dock inte de som är bäst lämpade att avgöra medicinska åtgärder, förutsatt att de inte är läkare.

Modersinstinkterna är filmens första bas, på vilken resten av argumentationen vilar och den återkommer hela tiden. ”As a mom, I just want what is best for my kids” menar en mamma och insinuerar att den som inte följer hennes exempel vill något annat.

Den andra basen argumentationen utgår ifrån står en av filmens huvudpersoner, MD Toni Bark för. Och hon må vara MD men hon är banne mig inte historiker. Hon menar att det är först nu som vi ser ”chronic debilitating disease in children” vilket är helt felaktigt. En vän till mig, Jennu Kuuliala, har till exempel skrivit om just de sakerna baserat på medeltida mirakelberättelser. Kroniska, försvagande sjukdomar finns dokumenterat sedan antiken – även i barn. På senare tid har ADHD-diagnoser ökat drastiskt, ja, men det betyder inte att det är fler som har ADHD i dag än förr – bara att vi diagnosticerar fler. På samma sätt hittar man inga fall av män som våldtagit sina fruar från 1800-talet för det var inte brottsligt, och väldigt få homosexuella från äldre tider eftersom det var belagt med dödsstraff. Det föds inte fler homosexuella procentuellt i dag (förmodligen) – det är bara fler som vågar komma ut med det.

Så när MD Toni Bark konstaterar att barn blir sjuka nu på sätt som de aldrig förr blivit och hävdar att det därför logiskt måste beror på de andra nykomlingarna GMO och vaccin så utgår hon från en felaktig premiss. Och, som min bror brukar säga, den som utgår från en felaktig premiss kan komma fram till vilken slutsats som helst.

Sedan går de vidare och intervjuar bland annat en familj som tillhör den statistiska typ miljontedel som fått allvarliga biverkningar av vaccin. En vacker, amerikansk familj med en son vars liv är förstört (enligt mamman). Trots att de skulle ha betydligt lättare att hitta någon av de miljoner familjer i världen som drabbats av sviterna från de sjukdomar vaccinen skyddar ifrån är det inte en enda av de familjerna som får komma till tals. Dessutom har de mage att hävda en koppling mellan vaccin och autism, vilket det alltså inte finns några som helst bevis för. Zilt. Nada. Jag förstår mamman till den autistiske pojken som vill att forskningen åter ska ta sig an ämnet, men det har alltså bedrivits MASSOR med forskning utan att kopplingen har hittats. Mamman menar att man måste ta sig an autism som ett resultat av vaccin så man kan hitta ett botemedel. Det är lite som att slå sig med en hammare på tummen och tro att det ska börja regna för att lilltån värker. Det finns ingen koppling. Ja, och hon som de intervjuar som säger att hon ”började studera autism och sedan studera vaccin”, hon är alltså filosofie doktor, inte läkare. Hon har precis lika dåliga kvalifikationer att göra en trovärdig sådan studie som jag skulle ha.

Och så är det typen som sitter och säger att ”knowledge is power” och menar att vi måste läsa på mer för att kunna ta saken i egna händer. Han menar att vi måste förstå ”things [GMO och vacciner] going into our body” och gör också vaga referenser till hur bra allt funkade förut. Allt jag kan tänka på är den här bilden:

Det finns en så oerhört klar koppling mellan modern läkarvård och livslängd samt, icke att förglömma; livskvalitet. Vi har betydligt färre människor handikappade i dag för att många av de sjukdomar som förr ledde till handikapp (polio, mässlingen o.s.v.) idag inte alls är lika utspridda. Öroninflammationer som tidigare ledde till dövhet kan botas med antibiotika. Sår behöver inte dra till sig kallbrand och leda till amputeringar. Så många har aldrig ätit så bra mat förr, som vi gör i dag.

Därmed inte sagt att vi inte borde äta betydligt nyttigare; mer vegetariskt och säsongsenligt är en lysande start, vilket även forskningen visar.

Det sista som jag skulle vilja ta upp ur filmen anspelar på titeln ”Bought” (Köpt). Alla de intervjuar i filmen utgår nämligen ifrån att den ekonomiska nyttan med både GMO och vaccin är drivkraften bakom dem. Och jag förnekar inte att det finns ekonomiska intressen, eller att det skulle vara problematiskt. Det är någonting som noga måste övervakas men här är grejen; den övervakningen sker! Filmen tar dessutom bara upp den ekonomiska kopplingen utan att visa en motbild mot konspirationsteorier. Varför intervjuar de inte personal från Läkare utan gränser som arbetar helt ideellt med att vaccinera i länder där folk dör som flugor utan vaccin? Varför intervjuar de inte de människor som investerar allt de har för att utveckla motståndskraftiga grödor för dem som svälter i Afrika? Varför tar de upp statistiskt pyttesmå avvikelser från trenden?

Nej, filmen håller en artig ton för att man ska tro på vad de säger, men den är byggd på felaktiga premisser och kan därför inte, som de säger sig vilja göra, bidra till den vetenskapliga debatten det minsta.

Nyhetsplock

Min syster läkaren ger svar på tal om vacciner

Det känns ju lite kul att just ett inlägg om vaccin ska gå och bli viralt *insert skratt här* men det har verkligen lästs av tusentals. Därför skulle jag vilja säga några ord till om det här med vacciner, innan vi går vidare till viktigare saker som söta katter och kaninungar och genus och sånt.

Jag tycker inte att det är självklart att man alltid ska lita på alla läkare som man träffar, bara för att de är läkare. Inte heller tycker jag att man alltid ska ta alla vaccin som finns på marknaden bara för att vara på säkra sidan. Lite skepsis, lite sunt förnuft och framförallt hälsosam mat, motion och sömn kommer man väldigt långt med. Jag håller med dem som säger att livsstil är viktigt. Det ÄR viktigt. Men livsstil är inte allt.

Jag tvekade inte en sekund inför att ge mina barn MPR. Den ena fick visst lite feber. Den andra tror jag blev lite röd på armen. Men de här små biverkningarna är ingenting i jämförelse med hur det skulle se ut om vi släppte mässling, påssjuka och rubella fria igen. När färre och färre vaccinerar så ökar risken för att just det sker och om det händer – när vaccinskyddet vi genom hög vaccinationsprocent har byggt upp faller – är vi alla pretty fucked. Så att säga. Då hjälper det inte att äta ekologiskt och sova 8 timmar varje natt på en bädd av kolloidalt silver. Då är det för sent.

Härmed lämnar jag över ordet till min syster som valde att bli doktor i ett ämne med potential för både fastanställning och månadsinkomst. Så här skrev hon som svar till Victoria:

”Hej Viktoria.
Jag kunde inte sluta tänka på din kommentar så jag bestämde mig för att svara på några delar ur det.

“Mässling är ingen dödlig sjukdom. Inte heller kikhosta, röda hund, påssjuka… Jag har haft de sjukdomarna, och många med mig, och jag lever och jag är otroligt sällan sjuk idag.”
Det finns folk som överlevt Ebola och nästan aldrig är sjuka. Oavsett om grundsjukdomen är dödlig eller ej så kan det leda till komplikationer som kan vara dödliga. Och som rätt effektivt demonstrerats i Charlottes inlägg så led just dessa sjukdomar till döden i många, många, många fall. Och med det argumentet (att dessa sjukdomar inte är dödliga) så kan vi ju även konstatera att vacciner inte är dödliga men de som får komplikationer lider ändå av dem. Men de som får komplikationer av vacciner (e.g utslag, rodnad, smärta vid injektionsstället, feber eller mer allvarliga som anafylax, encefalit etc) är så många färre än de som DOG av sjukdomarna.
Dessutom så skulle jag vilja påstå att inte allt handlar om liv eller död heller. Det handlar om morbiditet inte bara mortalitet. Bara från mässlingen till exempel så finns det de som LEVER men som istället har njursvikt, hjärtsvikt, lungemfysem, mentala svårigheter, blindhet, förlamning.
Rubella (röda hund) kan tyckas vara en mindre infektion hos de barn som drabbas men de gravida mödrar som smittas kan ge sina foster enorma skador, så som mentala svårigheter, blindhet, och på verkan på hela ORGANSYSTEM. Eller helt sonika intrauterin död/missfall.
Detta är bara några få av de KRONISKA problemen och flera av dessa leder till begränsningar i den drabbade individens levnadskvalité, vad hen kan utföra för arbete och leder dessutom tyvärr ofta till för tidig död. Ett barn med emfysem eller hjärtsvikt kan knappast spela fotboll som de andra barnen och den som blivit blind till följd av sjukdom får sin värld och sina möjligheter totalt förändrade. Visst har vi bättre förmåga idag att ta hand om dessa komplikationer möjligheterna för de med terminal njursvikt har ökat enormt och vi kan använda dialys för att upprätthålla liv i flera år tills att en donator för njurtransplantation har hittats. Dagens rullstolar är dessutom betydligt mycket smidigare än de var förr i tiden. Läs och skrivsvårigheter kan man få extra stöd i skolan för. Mycket har förändrats de senaste 100 åren.

“Visst, om man blir sjuk OCH lever i misär eller redan har nedsatt immunförsvar så är det inte bra men det gäller OAVSETT sjukdom. Minsta lilla förkylning kan leda till döden om man har otur, pga följdsjukdomar.”
Du har delvis rätt. Det är farligare att få någon av dessa sjukdomar om man har nedsatt immunförsvar. Vet du vilka som räknas ha nedsatt immunförsvar? Barn, åldringar, gravida, människor på långvarig kortisonbehandling (t.ex mot crohns, nefriter, vasculiter, reuma och alla som genomgått transplantationer för att nämna några.) HIV/AIDS-smittade, eller människor med nedärvda immunsupressiva sjukdomar. Väldigt många fler än du tror i din omgivning.
Men jag tycker vi bör vara mycket tydliga med att t ex mässlingen, påssjuka och rubella kan ge förödande komplikationer och KRONISK MORBIDITET I FULLT FRISKA INDIVIDER SOM INTE ÄR IMMUNSUPPRIMERADE.

“Ta reda på vad vaccin innehåller. Ta reda på vad varje ämne är och ta reda på vad det ämnet gör med vår kropp.”
Slå upp allt det där och ta noga anteckningar. Skaffa dig sedan en biokemisk och medicinsk examen så att du inte missförstår informationen. Jag slog upp alla de där sakerna redan för många år sedan och insåg att jag inte hade en susning om hur jag skulle tolka det, för jag är inte insatt i enstaka intramuskulära doser av minimala mängder av t ex thimerosal. Jag inser nämligen min begränsning inom biokemi och förstår att kemiska ämnen dessutom kan agera som blockerare för andra ämnen men även synergistiskt med övriga komponenter i vacciner. Däremot vet jag med stöd i enorma mängder forskning att vaccinerna vi ger idag har minimal risk att orsaka allvarligare biverkningar. Dessutom har vacciner använts under så lång tid att fördröjda biverkningar har kunnat studerats grundligt också. Och ändå råder det inom forskarvärlden konsensus att vaccinering är ett säkert allternativ att bekämpa sjukdom.

“En bebis/litet barn är inte stor och är fortfarande i utveckling – det kan inte på nåt sätt vara bra spruta in dessa ämnen i den lilla kroppen och tro att det inte blir störningar…”
Hela poängen med att vaccinera är ju att skapa en “störning” i kroppen som alltså triggar immunförsvaret att skapa ett försvar mot icke kropps-egna molekyler. På samma sätt som det gör när immunförsvaret möter något främmande, som t ex bakterier eller virus från din mun när du ger ditt barn en puss.

“Att allergier och andra sjukdomar eskalerat så till den grad tror jag beror på vad vi får i oss, både när det gäller föda och mediciner (ink vaccin). Jämför med tex länder där de lever helt annorlunda, utan vaccin medicin, jordnära – inte många sjuka där…”
Jo rådande teorier sager ju att helt rena miljöer kan orsaka ökad risk för allergier eftersom barnets immunförsvar inte triggas nog av omgivningen (då borde ju vacciner vara ett bra sätt att undvika allergi eftersom det just boostar immunförsvaret. Forskning visar dock ingen tydlig konsensus i det fallet ännu och jag tror inte att något så komplext som etiologin till all sorts allergi kan förklaras så enkelt, men jag är långt ifrån expert på det.)
Vilka länder är mer jordnära och där inte så många är sjuka?

“Läkare läser inte om vaccin många timmar av sina studier, tyvärr. Och sen gör och säger de det som de får till sig från ex läkemedelsindustrin. Som givetvis vill tjäna pengar”
Det här är förolämpande på så många nivåer. För det första så läser läkare många timmar om vacciner. De läser hela kurser i immunologi och de läser, biokemi, cell-och molekylärbiologi, mikrobiologi, fysiologi och framför allt farmakologi. Dessutom läser de patologi och statistik. Att tro att man bara kan läsa om vacciner enskilt och förstå hela processen i människokroppen som sker när vi ger vacciner är ignorant och trångsint.
Att vi läkare bara gör som läkemedelsindustrin säger är så oförskämt, sårande och vidrigt att jag blir tårögd av ilska. Att läkemedelsindustrin skulle tjäna mer på att sälja vacciner (avvärja sjukdomar som annars skulle kräva användandet av deras mediciner för att behandla) än på symptomatisk behandling är tvivelaktigt.

“Vi behöver inte botemedel mot allt.”
Vem är det som ska välja vad vi ska bota och vad vi inte ska bota?

“En i övrigt frisk människa under sunda förhållanden klarar av dessa sjukdomar.”
Nej. Du har helt enkelt fel. Tror visst att jag beskrivit detta ovan.

“Visst, vi blir hemma för VAB eller egen sjukdom ett tag, men är det viktigare hur lönekuvertet ser ut nån månad än hur vi mår??”
Vad kul att du skulle nämna just pengar i det här fallet. Skönt för dig att du har råd att VABa. Hur tror du att den socioekonomiska effekten av så mycket sjukdomar som annars kunde undvikas skulle påverka pengar till barnomsorg, skola, äldrevård etc? Finns det någon nationalekonom eller med annan relevant utbildning här som skulle kunna belysa just det scenariot för jag kan bara tro och gissa på den fronten och det är ju inte mycket att hänga i granen direkt.

Tillsist vill jag bara säga att jag själv åker jag till Tanzania om 10 dagar för att volontärarbeta som läkare. Jag vet inte hur “jordnära” man är där och det finns visserligen vacciner men inte i samma utsträckning som här. Man tror dock mycket på örtmediciner och traditionell healing eller så har man inte tillgång till läkarvård. Nu har jag ju inte påbörjat mitt uppdrag där ännu men att det “inte är många sjuka där” är inte direkt den uppfattning jag fått. Men det var säkert inte Tanzania du menade när du talade om jordnära länder utan så många sjuka.
Jag har inte BCG vaccin eftersom det inte gavs till barn av min årskull och det skrämmer mig jättemycket inför min stundande resa till Tanzania. Inte heller hade jag fått pertussis eller difteri-vaccin då det inte gavs till barn födda mellan -76 (?) och -96 i Sverige. Tack och lov har jag nyss tagit min booster mässling, påssjuka, rubella, polio, tetanus och hepatit B samt för första gången pertussis (kikhosta), difteri och yellow fever. På samma dag.

Johanna, Leg. Läkare”

Om ni förresten vill hjälpa Johanna att införskaffa förnödenheter till sjukvården i Tanzania tycker jag att ni ska donera en slant här!

Pingar dessutom in Rimlighetens vaccininlägg!

Edits kl 11.20: Styckeindelning på begäran och en ping till Rimligheten.

Uncategorized

Vet du varför du inte behöver oroa dig för smittkoppor?

För att smittkoppor utrotats i världen. Vet du varför? För att folk vaccinerade sig. De vaccinerade sig för att det var bättre att ta ett vaccin redan för typ 100 år sedan när det innehöll betydligt mycket mer skadligt skit än vad dagens vaccin innehåller än vad det var att dö.

År 1980 förklarades världen fri från smittkoppor.

Vägen dit var lång och kantad av ond, bråd död. I kyrkböcker, där prästen antecknade vilka inom hans församling som dött såg det år 1777 i Sibbo ut så här:

kyrkobok1

Döda i koppor: Matts 32, Maria 2, Anna 9 mån, Jonas 4 mån, Jacob 8, Anna 11, Zacharias 1, Henrik 6 mån, Anders 4 och Anna 5. I en glesbefolkad socken under inte ens två månader.

Och i november/december 1786 så här:

kyrkbok2

Döda i koppor: Maja 5, Majastina 6 mån, Hedvig 1, Anders 3, Stina 1, Erik 4, Anna 9, Anna Greta 5, Helena 3 mån, Carl Gustav 1, Anna 17. Över hälften av dödsfallen.

Man behöver inte läsa särskilt långt i listorna över döda för att kunna förstå varför folk ville vaccinera sig. Att begrava sina barn, ett efter ett, brukar kunna ha den effekten. När man på allvar får se vad som är alternativet till vaccin. Ja, och i början hade man ju inte ens vaccin, utan då nyttjade man variolisation som innebär att man rispar huden och för in material från sjuka för att orsaka en (förhoppningsvis) mildare variant av kopporna, med lägre dödlighet. Dödligheten för smittkoppor är nämligen sisådär en 30 %. De som överlever är ofta ärrade för livet.

Och kom inte och tro att sjukvården i dag skulle kunna klara av att bota oss om smittkoppor skulle komma tillbaka. Smittkoppor är ett luftburet virus vilket i praktiken innebär att det är smittsamt som fasen och att det inte finns botemedel. Ungefär som mässlingen, förresten. Det var länge sedan barn i våra trakter dog i mässlingen. Ni kan säkert gissa varför…? Just det. För att vi vaccinerar. Innan vaccinet kunde det i kyrkböckerna se ut så här, i Helsingfors år 1843:

kyrkbok3

Döda: Johan Edvard nästan 2, Anders 18, Jonas 4, Petter nästan 2, pigan Amalias son Johan 1, Carl 7 år. Vad tror ni Amalia och alla de andra föräldrarna hade varit villiga att offra för ett vaccin till sina barn?

I dag får man ju dessutom vaccin mot kikhosta, vilket osökt får mig att tänka på det här uppslaget ur Helsingfors kyrkbok från år 1856:

kyrkbok4

Amalia, Aurora, Amanda och Otto. Ingen av dem hann fylla 5 innan de, då i mitten av augusti, dog i kikhosta.

Ni som nu väljer att inte vaccinera för att ni tycker att det är er rätt att utsätta ert eget och andras barn för fara eftersom ni vet mer om sjukdomar än hela världens samlade läkarkårer gör, när vi börjar begrava våra barn igen är det ert fel. Ert fel. Och jag vet att jag låter hård men när man har läst tillräckligt många berättelser från sörjande föräldrar och sett sig gråtfärdig på lista upp och lista ner över barn som dog i sjukdomar vi nu inte behöver oroa sig över då har man rätt begränsad tolerans för folk som inte tar det på allvar. Bättre levnadsstandard, modern sjukvård och antibiotika i all ära – inget av det skyddar mot luftburna virus. Det enda som skyddar oss är vaccin.

Ibland funderar jag över vad tidigare århundradens föräldrar skulle säga om de såg oss i dag. Jag undrar vad de skulle säga om de hörde folk som tycker att det är nyttigt att barn är lite sjuka för att det stärker dem. Jag undrar vad de skulle säga om de visste att vi hade ett skydd mot döden, som folk vägrar att ge sina barn. Vaccinationsdiskussionen måste på allvar vara vår tids mest bisarra diskussion.

Man kan med fördel läsa Hannahs utmärkta inlägg om hur det är ett bortskämt och egoistiskt i-landsprivilegium att välja bort vaccin.

Alla bilder ur kyrkoböckerna kommer härifrån!