När det några dagar hade varit idel dripp dropp och fågelkvitter och sedan blev minus 20 jävla grader och snöstorm fanns det bara en bot: Tuusulan Kukkatalo. En icke alldeles oansenlig del av min första lön på många månader förvandlades till färgglada primulor, tulpaner, ytterligare en pluggbox och dahliafrön.
Och den stackars pelargon som i brist på ljus har vissnat mer och mer för varje mörk vårdag har fått stå kvar vid fönstret på mitt bord, som ett sorgligt skelettvittne över den förlorade solen. Men så, när jag tittade lite närmare: LIV!
Rangliga pelargoner har fått ge nya sticklingar. Känner ni det? Förväntan. Luft. Liv. Vår.












