Vardagslivet

Hoppet lever!

När det några dagar hade varit idel dripp dropp och fågelkvitter och sedan blev minus 20 jävla grader och snöstorm fanns det bara en bot: Tuusulan Kukkatalo. En icke alldeles oansenlig del av min första lön på många månader förvandlades till färgglada primulor, tulpaner, ytterligare en pluggbox och dahliafrön.

007 020 024 032 030

Och den stackars pelargon som i brist på ljus har vissnat mer och mer för varje mörk vårdag har fått stå kvar vid fönstret på mitt bord, som ett sorgligt skelettvittne över den förlorade solen. Men så, när jag tittade lite närmare: LIV!

001 002

Rangliga pelargoner har fått ge nya sticklingar. Känner ni det? Förväntan. Luft. Liv. Vår.
034

Vardagslivet

Pelargonerna kommer in

Nu är det hög tid att ta in pelargonerna igen. De har växt som sjutton ute hela sommaren så en del av dem har jag nu tagit sticklingar av. Jag har aldrig gjort det förr, så erkännas ska att det finns en överhängande risk att det här projektet går käpprätt åt komposten. Jag klippte pelargonerna så att ursprungsplantan fick en snygg form och framförallt en form som är liten nog för att få plats på fönsterbrädan (när jag säger att de växt ute så menar jag att de växt). På sticklingarna (alltså det som jag klippt bort) har jag sedan dragit bort blad så att två till tre bladfästen är tomma, varpå jag satte dem i små krukor med såjord och vattnade. Nu är det bara ställa dem så ljust och svalt som möjligt, fortsätta vattna och hoppas på det bästa!

Vardagslivet

Pelargonerna flyttar ut

Idag är det den stora pelargon-flyttar-dagen då alla pelargoner får flytta ut. En del av dem flyttade redan för några veckor sedan men den här varma, mulna dagen är som gjord för att resten ska få flytta. Solsken tycker de som bekant inte om innan de hunnit vänja sig vid utelivet.

Och så blommar sticklingarna. Det finns hopp!

Vardagslivet

Sticklingar är årets grej

På den enorma men ändå lokala handelsträdgården sålde de pelargonsticklingar för ett spottstyver. Sånt kan jag bara inte låta bli. Jag skrev förstås noggrant upp vilken sort det var för det ska man ju göra om man är en duktig odlare. Men så tappade jag lika förstås bort lappen så nu har jag tre små pelargonbebisar utan namn eller anknytning till sina riktiga föräldrar som är så ensamma i den stora förvirrande världen att jag blir helt sentimental och måste gå och prata lite med dem.