Etikettarkiv | Semla

Mufflor

En kompis skickade en bild på en av de miljoner varianter på semlor som kommer inför stundande semmelsäsong; en muffla. Det är en hybrid mellan muffin och semla. Så jag bjöd in oss och Finlands första mufflor till dem i dag. Mufflor är som bakelse betraktat väldigt goda, fyllda med grädde och fluffigt mandelmassevisp. Som semla är det emellertid endast en blek skärva av den riktiga varan.

Där har ni skillnaden mellan Sverige och Finland i ett nötskal.

I köket, med anledning av att min make just ätit två semlor i något av rekordtakt.

Han: These are like the best semlas you’ve ever made!
Jag: I know, right!? I’m quite good at this now.
Han: Well, I usually don’t really like the buns you make.
Jag (med armarna i kors): Really…?
Han (lite nervöst): Well. Honestly, I think they’re not quite sweet enough.
Jag (uppriktigt förvånad): Not sweet enough? Semla buns shouldn’t be sweet because they’re supposed to be stuffed with mandelmassa.
Han: No, no. Not the semla buns. Like the normal buns you make.
Jag (ännu mer förvånad): Like you mean the kanelbullar?
Han (med just så mycket huvudskakningar som en liknande fråga kräver): No, no. The normal buns you make.
Jag (tystnad)
Han (nervös väntan)
Jag: Normal buns?
Han: Yes, the normal buns you make.
Jag: The ones that are actually bread and not buns?
Han: Oh. That’s why.

I nio år har vi varit tillsammans. I nio år har han ätit havrefrallor med fullkorn och misstagit dem för vanliga bullar med lite för lite socker.

Den viktigaste högtiden

Jag gillar julen, det gör jag. Men nu när jag flyttat till Finland känns ändå Fastlagstisdagen som den viktigaste högtiden. Grejen är nämligen att det är nästintill dödsdömt att försöka hitta goda semlor här i barkbrödets förlovade land, och inte bara för att en ”semla” i Finland är vad vi i Sverige skulle kalla fralla. Nej, dessutom fuskas det konsekvent med grädden, bullen är torr och – håll i er nu – de har fkn sylt i semlorna! SYLT! Som om någon hade tänkt baka gräddtårta men istället bakade alldagligt bröd och försökte klä ut det till en gräddtårta. Semla är det då i alla fall inte. Så det så.

Semledagen är i stort sett den enda dagen då jag verkligen längtar hem till Sverige. Jag följer med mina svenska vänners uppdateringar om varifrån de får sina semlor. Dreglar. Drömmer. Längtar.

Och så bakar jag egna semlor förstås. Vad annat kan man göra liksom?

IMG_9974-20140304

Landet Bättre och cafékultur

Om ni från Sverige någonsin varit på café i Finland och beställt semla har ni säkert lagt märke till en viss skillnad. En semla här är vad vi skulle kalla fralla i Sverige. Med ost och skinka, en torr salladsbit och en klott smör som någon inte orkat breda ut utan fördomsfullt tryckt in i locket. Sånna ni vet.

Och även om man är på sin vakt och beställer fastlagsbulle måste man vara försiktig för många fyller dem med sylt. Sylt! Jag förklarade för grannfrun att vi i Sverige minsann bara har semlor med mandelmassa. Hon såg förvånad ut och undrade vad vi kallade semlor med sylt då och jag svarade att det kallas styggelse om man inte har bakat den av sockerkaka för då kallas det tårta och är helt socialt accepterat.

Så jag bakade riktiga svenska semlor fyllda med grädde och mandelmassa och barnen dansade runt sockerhöga och lyckliga och sjöng en sång som handlade om svenska semlors förträfflighet.

Igår bakade jag kanelbullar så att hela huset doftade som en första klassens husmorsskola. Vilho tittade på bullarna, drog in doften och utbrast: ”Hurra, svenska bullar”. Allt som är gott är numera belagt med epitetet ”svenska”.

Jag tänker inte rätta honom.

Kuriosa: På finska heter svensk-semla laskiaispulla. Man ska inte blanda ihop det med laiskiaspulla.
Kurios 2: På ett café i Östra Centrum kan man beställa ”bulla”. Jag beställde hurtfriskt en med en bannlysning men att döma av servitrisens ansiktsuttryck tyckte hon inte att det var lika roligt som jag tyckte.