– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
I dag har vi ätit egenodlade potatisar, morötter och palsternackor. Målat dörrar och njutit av solen, bakat bröd och drömmar. Sedan gick barnen och lade sig och diskuterade hur dyrt allting blivit nuförtiden och hur det var bättre förr, när de var små.
Det mesta i trädgården har fått stå och förfalla, men Tildas solrosor – som hon odlat själv från frön – har verkligen lyckats.
Ni vet hur man säger att det ibland växer så det knakar? Den här bilden är tagen idag kl 12.52:
Och den här kl 13.05:
Följande kl 13.12:
Och så den här kl 13.25:
Och så här såg det ut på barnens bord i går kväll. Men där fanns det ingenting att fotografera några minuter senare.
Trädgården ser för sorglig ut. De där positiva jävlarna som tjatar om hur mycket ljusare och härligare det blir med snö, de borde ha en smäll i april.
Men i ett soligt hörn av trädgården, där börjar nyckelpigorna sakta vakna till liv, till min och barnens oförställda glädje!
Hit och dit och tillbaka igen 