Skilsmässor

Mors dag och identitetskris

I går var det Mors dag i Finland. Det var en sjuhelvetes tung dag, måste jag erkänna. Som ni redan vet har mitt äldsta barn redan länge bott mestadels hemma hos sin pappa, men även dottern har meddelat att hon vill bo mer hos pappa. Och jag har slungats in i någon sorts identitetskris. Sedan jag fick barn för över 15 år sedan har jag först och främst identfierat mig som mamma. Ingen annan roll (som till exempel fru eller forskare) har varit viktigare. Ingen annan roll har givit mig mer och ingen annan roll har jag värdesatt lika mycket. Jag har inte levt genom barnen, men jag har tveklöst levt med dem – rättat in mitt liv efter deras behov.

Jag vet inte vem jag är när jag inte först och främst är deras mamma. Och när jag inte vet vem jag är kommer jag inte riktigt ifrån känslan att jag inte är någonting alls.

Två saker har hållit mig över ytan. Den ena är förstås Gabriel, som fortfarande (på gott och ont) är i den åldern att han sover på mitt ansikte och sitter i mitt knä när jag går på toaletten. Den andra är min pojkvän, som har visat sig ha en naturlig fallenhet för att navigera mina känslostormar.

Så Mors dag var tung. Visst är jag fortfarande trebarnsmamma, tekniskt sett, men det är bara ett av dem som jag faktiskt får dela vardagen med. Och jag kan inte klä i ord hur ont det gör. Mors dag firades inte alls här hemma. Det kändes bara fel.

Samtidigt försöker jag vänja mig vid nya identiteter. Undersöka vem jag kan vara när det har blivit plats för något annat än barnen. Inte för att jag egentligen på något sätt skulle vilja det, men som en överlevnadsmekanism. En fokusförflyttning bort från det stora svarta hålet och avgrundens kant, mot soluppgångar och nya dagar.

Och jag försöker hålla fast vid att barnen ju trots allt har det bra. Det är, givetvis, det viktigaste.

Vardagslivet

Känn på min tvätt! GÖR DET!

Så, på en lite positivare sida har vi äntligen lyckats köpa en ny tvättmaskin. Den förra tvättade förvisso så skinande rent en maskin möjligen kan med vårt smutsiga vatten, men den var också så pass sällskaplig att de kom hoppande ut ur tvättrummet. Gängorna på de små tassarna under, de där som man ska kunna ställa in tvättmaskinens balans med, var inte i världen bästa skick och följaktligen blev tvättmaskin snabbt minst sagt obalanserad. Ställde man noggrant in den inför varje tvätt kunde det kanske gå, men man var tvungen att finnas till hands och vakta och tillrättavisa varje gång man skulle tvätta.

Den nya tvättmaskinen inte bara tvättar, den torkar också. Så i går kväll slängde vi i en maskin tvätt på kvällen och plockade ur den torr ur maskinen på morgonen. Det var en så fantastisk känsla att vi väckte barnen och glatt studsande vallade dem till tvättrummet där de i tur och ordning fick känna på tvätten och visa upp ett tillbörligt imponerat ansiktsuttryck.