Etikettarkiv | Ondskefulla planer att ta över världen

Ett kontor

Det är nog snart tio år sedan jag första gången sneglade på universitetets byggnader med hopp om att en gång få jobba där. Få ett eget kontor. Och med allt som har hänt på sistone så har jag ju knappt haft tid att berätta något om forskningen för barnen har tagit alla mina dagar och Gabriel specifikt mina nätter. Ni vet hur man säger att man fastnar i ekorrhjulet? Mer så här:

Kuvahaun tulos haulle hamster on a wheel gif

Anyways.

Anas har nu gått på pappaledighet med Gabriel och jag har börjat jobba. Jag har nämligen fått tillräckligt med pengar för att kunna kasta mig in i nästa forskningsprojekt, vilket kommer att handla om rättskultur i det medeltida Sverige. Och Helsingfors universitet har, för första gången på alla de år jag har varit där, faktiskt givit mig ett kontor. Det är förvisso ett delat kontor med tämligen begränsad mysighetsfaktor men härrimingud så jag är nöjd. Den där innergården jag suktat efter. Den där tunga dörren som har tyckts stängd. Jag är på insidan.

Mest är jag extatisk. Att få nycklarna och slå mig ner för första gången var det närmaste en religiös upplevelse man kan komma utan att ha änglar som blåser fanfarer. Jag fick till och med en dator, en extern skärm, tangentbord, mus, tillgång till helpdesk (som jag givetvis tvingades ringa till för att få igång datorn…) och rader av bokhyllor att fylla med böcker. Men en liten, liten del av mig är heligt förbannad över att det tagit universitetet så här länge att ge mig den här arbetsmöjligheten. Att jag har suttit själv, hemma, med ett tangentbord köpt på loppis och skrivit min doktorsavhandling – som ju trots allt drog in en rejäl slant till universitetet när jag blev färdig. Med sådana här förutsättningar hade mycket tandagnisslan kunnat undvikas.

MEN SKIT I DET FÖR JAG ÄR INNE OCH NU KÖR VI!

img_6414

Back in busyness

Efter en helvetes sommar är jag äntligen tillbaka med full kraft på kontoret. Kartan över avhandlingens olika kapitel, deras inbördes ordning och relationer, blir sakta men säkert komplett. Ännu är det mycket arbete kvar men jag är redo.

Och för säkert miljonte gången googlar jag vad som egentligen ska finnas i en avhandling. Märkligt hur man kan skriva på ett och samma manuskript i så många år och ändå liksom aldrig bli helt säker på om bakgrunden skulle vara ett eget kapitel eller en del av introduktionen.

JAG SKA KLARA DET HÄR.

Föräldramötet

Jag medger att jag förmodligen hade varit vänligare inställd till hela föräldramötesgrejen om jag hade vetat om att det de facto var föräldramöte. På omvägar fick jag höra att det var disco (för barnen då, det var inte som om jag kom dit i snyggaste pumpsen och dansade på borden) och fick någonstans halvvägs dit höra att förskolans föräldrar förväntades närvara vid föräldramötet medan deras ungar dansade sig svettiga. Så jag och Tilda smög in på mötet, inte särskilt inspirerade att sitta på stolar tillverkade för någon som är 120 lång, i ett svettigt rum den närmaste timmen.

Glad förskolelärare: Jomen så tar vi väl och kör en presentationsrunda. Namn, vem som är ert barn och i vilken grupp. Vi kanske börjar här då. (pekar på mig)
Jag: Ja, jag heter Charlotte och är mamma till Vilho.
(alla tittar uppfordrande)
Jag (viftar mot tavlan med telefonnummer till de olika grupperna): Tjahrm. Han går i… jamen nån av de där grupperna är det väl.

Just så där fixar man nomineringar till årets mamma. Nästa gång måste jag komma ihåg att prata finska så att alla tror att jag är pappan.